Författare: Annzah

Vitsippan på Vilhelm Moberg stå

Mamma plockade vitsippor igår – idag har de slagit ut! 
 
 
Ja, jag har börjat läsa Utvandrarna. Äntligen. Ännu en bok som jag var helt säker på att jag hade börjat på och itne orkat med, men nähä. Men – jag har just läst kapitlet med korngröten, och just DEN biten vet jag att jag har läst. Det är ju där beslutet tas, liksom, så det kan ha varit med i någon antologi eller kompendium på gymnasiet kanske. 
 
Alla fyra fanns i paketet jag hämtade igår och jag kan inte beskriva med ord hur otroligt vackra de är! Pärmarna ser ut som om de är broderade på någon lite oregelbundet tyg, helt otroliga! Gösta Berlings saga i samma skörd är också en av de nya utgåvorna – Mina drömmars stad var det inte, men den var också snygg 🙂 
 
Jag har landat för en snabbkaffe innan jag träffar I-K om en kvart. Det var inte så roligt i Nordstan så när jag väl uträttat mina ärenden var alternativet enkelt. Air-con och wi-fi är två av mina favoritförkortningar i det engelska språket! 
 
((OBS: Fyndig rubrik.))

Bloggutmaning 365: 086 – Nyhetsbrist?

086. Om du inte fick reda på nyheter om vad som hänt i Sverige på en vecka, skulle du tycka det var jobbigt?
 
Hm. Nä, det tror jag faktiskt inte, om det inte råkade vara mitt upp i någon väldigt turbulent tid, typ krig och jag var någon annanstans. Men jag skulle nog klara mig utan senaste opinionsundersökningarna inför valet, vilka morötter som innehåller mest uran och innebandyresultaten i division 3, så att säga. 
 
Då skulle det vara värre att inte få nyheter från nära och kära. Men – om det inte var i någon särskilt prekär situation så hade jag förstås klarat en vecka. 
 
Och – som vi vet – inga nyheter betyder goda nyheter! 
 
((OBS: Jag har INTE tillverkat bilden själv.)) 

Dagens dikt: Den jag älskar heter Örjan av Barbro Lindgren

Jag behöver knappast reiterera att Barbro Lindgren är min idol och hjältinna. 
 
==
 
Vi har lekt en gång i parken
Satt bredvid varann på marken
Och han rörde mig med handen 
Och så lekte vi i sanden
 
Dina ögon, sa han
Är som runda sjöar
Eller som små gröna öar
Du kan bli min fästmö om du vill 
 
Okej, sa jag, sen satt vi still 
Och Örjans ögon lyste röda
Tänk, sa han
Om hundra år så är vi döda
 
Då finns det inga ögon
Som små sjöar
Men riktigt vatten finns det
Med små gröna öar
 
Och än så länge kan vi leka
Och ha kul i parken
Och sitta still bredvid varann på marken
 
Den jag älskar heter Örjan
Men dom kallar honom Smörjan
 
 
==
 
((ETA: Detta inlägget var schemalagt låååångt innan det blev tillkännagivet att Barbro Lindgren vunnit ALMA-priset. Timing!)) 

Dagens dikt: To his coy mistress av Andrew Marvell

Detta är en metafysisk dikt som ofta anses vara den första ”carpe diem”-dikten. Jag älskar ordet ”coy”. 
 
==
 
Had we but world enough, and time,
This coyness, Lady, were no crime
We would sit down and think which way
To walk and pass our long love’s day.
Thou by the Indian Ganges’ side
Shouldst rubies find: I by the tide
Of Humber would complain. I would
Love you ten years before the Flood,
And you should, if you please, refuse
Till the conversion of the Jews.
My vegetable love should grow
Vaster than empires, and more slow;
An hundred years should go to praise
Thine eyes and on thy forehead gaze;
Two hundred to adore each breast,
But thirty thousand to the rest;
An age at least to every part,
And the last age should show your heart.
For, Lady, you deserve this state,
Nor would I love at lower rate.
   But at my back I always hear
Time’s wingèd chariot hurrying near;
And yonder all before us lie
Deserts of vast eternity.
Thy beauty shall no more be found,
Nor, in thy marble vault, shall sound
My echoing song: then worms shall try
That long preserved virginity,
And your quaint honour turn to dust,
And into ashes all my lust:
The grave’s a fine and private place,
But none, I think, do there embrace.
   Now therefore, while the youthful hue
Sits on thy skin like morning dew,
And while thy willing soul transpires
At every pore with instant fires,
Now let us sport us while we may,
And now, like amorous birds of prey,
Rather at once our time devour
Than languish in his slow-chapt power.
Let us roll all our strength and all
Our sweetness up into one ball,
And tear our pleasures with rough strife
Thorough the iron gates of life:
Thus, though we cannot make our sun
Stand still, yet we will make him run.
 
 
==

2014: 64 – Ursäkta, men din själ dog nyss av Danny Wattin

Ni minns kanske att jag läste Vi ses i öknen av Danny Wattinförra året och höll på att få skrattslag? 

 
Jag blev alltså ganska glad när jag hittade ännu en av hans böcker på loppis för ett tag sedan – nämligen Ursäkta, men din själ dog nyss. 
 
Jag började på den för några veckor sedan, och jag kommer inte ihåg varför men jag lade ner den efter bara ett par tre sidor. Förmodligen var jag dödstrött, för när jag plockade upp den igen i måndags mindes jag ingenting, direkt. 
 
Här är i alla fall ännu en skarp satir över samhället och strävan efter perfektion. ”Att offra det man behöver för att få det man vill ha”, som Piratförlaget skriver på Wattins presentationssida. Och det känns ju väldigt aktuellt. 
 
Här startar handlingen på Äggbankninsdagen, dagen då alla småflickor deponerar sina äggstockar. Det handlas med arvsanlag, graviditeter skapas och läggs ut på auktion och i centrum av allt detta står Benjamin Bonkenstein, vars biologiske far är Albert Einstein, och har ingen aning om vad som kommer att hända… 
 
Det är liksom så absurt att det inte går att beskriva. Vissa karaktärer är helt fantastiskt genialt ihopsatta. Vissa bitar gapskrattar man sig igenom, vissa gör verkligen att man sätter skrattet i halsen och reflekterar på vad det egentligen är som pågår i världen. 
 
Mycket bra men helt totalt uppåt väggarna vansinnig. På ett härligt vis, mind! 
 
Ett problem jag har är att det på många ställen känns som om texten skrivits på engelska först. Wattin är svensk, men bosatt i Australien, så kanske det är lite så det har gått till, om än bara i författarens huvud? Fast det gör egentligen ingenting, eftersom jag rätt ofta kommer på mig själv med att läsa en svensk bok och tänka ”undrar just hur originaltexten löd?”…! 

Ärenden, carbonara, vårtecken…

Idag har jag varit i Högsbo och kollat läget, hämtat paket, hämtat medicin, ätit lunch, handlat, varit på biblioteket, skrivit min presentation till Bokmässans sida samt förberett det mesta till en ganska rejäl måltid och ändå känns det som om jag inte gjort något. 
 
Vilket är rätt konstigt, men det betyder väl att jag börjar hamna i rätt frame of mind för att börja jobba! 
 
Hur som helst så har det varit en riktigt bra dag. Paketet hade kommit, as had the new Allers, mycket god skinksallad till lunch på Viking Kök, Bar & Pizza på Axel D’s, en förvånansvärt smärtfri handling på samma torg och en stund på biblioteket med senaste bif och dess störande kluriga korsord. 
 
Ikväll lagar jag carbonara som serveras med senapsdressad broccoli och en rejäl sallad! Ska bli hemskt gott, ibland är sallad till lunch lite klent efter ett antal timmar. 
 
Förresten har mamma hittat vitsippor. Och jag har köpt påskliljor. Våren är kommen på riktigt. 
 
Imorgon träffar jag Ida-Klara på lunch men kan inte komma på vart vi ska gå. Är sugen på sushi, jag får forska lite i detta… ikväll har jag tretusen böcker att skriva om, vilket förmodligen betyder att jag inte kommer att skriva ett ord… närå. 

Bokgeografi vecka 13 – Italien

Jag missade när veckans resmål kom upp hos enligtO igår, så jag åker till Italien idag istället. 
 
1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Italien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
 
Flera av Mr Shakespeares pjäser utspelar sig ju i Italien – en av dem är min favorit, nämligen Much ado about nothing, eller Mycket väsen för ingenting. Rapp, snabb, otroligt rolig. Jag tror även att den är en bra inkörsport till Shakespeare, då den delvis har ovan egenskaper, men även att den är skriven mest på prosa. Det kan göra det lite lättare innan man vant sig vid att läsa drama på vers. Just denna pjäs utspelar sig i Messina på Sicilien. 
 
Kenneth Branaghs film från 1993 med sig själv och dåvarande hustrun i huvudrollerna, är fantastiskt bra. Jag minns att vi fick se den på högstadiet. Inledningsdikten läst av Emma Thompson är underbar. 
 
2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Italien. Var så långsökt som  du vill, men motivera gärna ditt val. 
 
Det finns mycket att säga om Marcus Birro, men hans italienska påbrå är tydligt och hans roman …och alla djävulska främlingar utspelar sig delvis i Italien. Jag vill gärna rekommendera den. När vi ändå är inne på Birro så vill jag rekommendera poesisamlingen Svarta vykort också. Och ja, jag vet hur tröttsam han kan vara, men det är faktiskt värt att ge hans texter en chans. Särskilt den förstnämnda romanen, det är trevligt att läsa Birros ord när de varken är poesi eller hårdgnäll i bloggform. 
 
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Italien, som du ännu inte läst men är nyfiken på. 
 
Jag vill gärna läsa Rosens namn av Umberto Eco. Den lockar mig starkt, även om jag misstänker att den är en riktig utmaning att ta sig igenom. 
 
4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Italien. 
 
Jag behöver ju inte ens gå in på de gamla konstnärerna och tonsättarna och så vidare. Men – jag vill gärna nämna en av de bästa filmer jag någonsin sett – Livet är underbart av Benigni. Kan se den hur många gånger som helst och den upphör aldrig att vara magisk. Och gråtframkallande som bara den, förstås…
 
En härlig italiensk musiker är dessutom Laura Pausini. 
 
 

Bloggutmaning 365: 085 – Ointressanta nyheter?

085. Vad för slags nyheter tycker du är mest ointressanta?

Först vill jag lägga in en bras-klapp och säga att jag vet naturligtvis att det är viktigt med ekonomi och politik. 
 
Men jag tycker att det är så fruktansvärt ointressant. Det får andra sköta, liksom. Moget va? 
 
Och nyheter om sporter som inte intresserar mig, typ curling och fjärilssim.