Ja. Hej 700 sidor! Herregud. Jag trodde att jag hade läst mer av Elizabeth George, men det verkar som om jag bara har läst Med svek i sinnet. Känns väldigt främmande för jag vet att jag har köpt flera stycken – tror att de står i Hunnebo dock och jag har väl inte kommit mig för att plocka upp dem. Kanske för att de är tegelstenar?
I alla fall. Kommissarie Thomas Lynley är ute och vandrar i Cornwall. Hans fru Helen och deras ofödda son har mördats av en okänd tolvåring på gatan (?) och nu ska han vandra av sig. Eller något. Så hittar han liket efter en sextonårig klättrare, Santo Kerne, efter ett fall på 60 meter. Lynley har egentligen packat in jobbet på Scotland Yard, men nu blir han inte bara vittne utan även del av utredningsteamet som leds av Bea Hannaford – en karaktär jag gillade på en gång.
Och naturligtvis kommer radarpartnern Barbara Havers resande från London – delvis för att Lynley ber henne om hjälp, men även för att chefen på Scotland Yard har skickat henne att kolla upp hur Lynley mår.
Miljöerna och karaktärerna är helt fantastiskt beskrivna – men ibland lite väl fantastiska kanske. Det tar ett opar tre sidor att beskriva ett hus, liksom. Sedan är det alldeles för många karaktärer. Vissa helt totalt onödiga – de fungerar inte ens som avledningsmoment. Den unga tjejen Tammy har absolut ingen betydelse för historien.
Sedan är det lite småsvårt ibland att hålla isär personer som är väldigt lika varann i situation och sätt. För att inte tala om alla ”konstiga” korniska namn – jag fick börja om när jag hade läst sex kapitel för jag förstod verkligen inte vem som var vem. Och herregud, vad tråkigt det måste vara att bo i ett litet samhälle i Cornwall för de är sexgalningar hela bunten.
Det är jätteintressant att läsa beskrivningarna om surfing, som tar upp en stor del av handllingen. Typisk sak som man inte har en aning om om man inte gjort det själv, och det verkar som om det är rätt stor skillnad på att surfa i Cornwall och surfingen vi ser i såpor från Australien. Dessutom – Charlotta har ju redan övertygat mig om att jag måste åka till Cornwall, inte minst för sälarnas skull! – och nu är jag ännu mer sugen för det verkar så underbart.
Men – man hade kunnat subtrahera minst 200 sidor från denna romanen utan problem. Det blir tungt, bokstavligt talat, med sådana här tegelstenar. När man knappt kan ligga ner och läsa en pocketbok utan att tappa den i ansiktet (obs – jag har faktiskt ett litet sår på ena näsvingen just av denna anledning) så är den för tjock.
Men visst är den bra. Och spännande. Och välskriven. Något annat kan man inte säga.
