Författare: Annzah

Karin Boye 115 år

Idag skulle Karin Boye ha fyllt 115 år om hon fått leva så länge. Vilket hon förmodligen inte hade fått även om hon inte hade gått ut ur Alingsås med en burk sömntabletter of en flaska vichyvatten, let’s face it. 
 
Karin Boye figurerar både i filmen jag såg i lördags – Det borde finnas regler – och i boken jag skrev om imorse. Jag har läst mycket av hennes lyrik, men något jag kom i kontakt med först här på morgonkvisten är Hjalmar Gullbergs gravskrift över henne – Död amazon heter den, och publicerades i Bonniers Litterära Magasin i maj, 1941. 
 
==
 
Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås !
Starka trupper ha enligt T.T. 
nått Thermopyle, Greklands lås 
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.

Mycket mörk och med stora ögon; 
klädd i resdräkt, när hon försvann. 
Kanske söker hon bortom sekler, 
dit en spårhund ej vägen fann, 
frihetspasset där Spartas hjältar 
valde döden till sista man.

Ej har Nike med segerkransen 
krönt vid flöjtspel och harposlag
perserkonungen, jordens gissel.
Glömd förvittrar hans sarkofag. 
Hyllningkören skall evigt handla 
om Leonidas’ nederlag.

För Thermopyle i vårt hjärta 
måste några ge livet än. 
Denna dag stiger ned till Hades, 
följd av stolta hellenska män, 
mycket mörk och med stora ögon 
deras syster och döda vän. 

 
 
==

2015: 174 – Inbox (1) av Daniel Glattauer

Okej. Såhär står det på baksidan: 
 
”Var går egentligen gränsen för otrohet?

Emmi mejlar Leo av misstag, när hon försöker avsluta en tidningsprenumeration. Några få mejl är allt som behövs för att tända en gnista av intresse mellan dem, och snart delar de sina innersta hemligheter, önskningar och passioner med varandra.

Det är säkert bara en tidsfråga innan de kommer att träffas på riktigt. Men de skjuter hela tiden upp ögonblicket och Emmi är trots allt lyckligt gift 

Inbox (1) är en rolig, kvick och helt uppslukande roman om en kärleksaffär som utspelar sig helt via mejl. En klassisk kärlekshistoria i nutida inramning som sålt i över 3 miljoner ex världen över. ”

 
Visst låter den bra? Jag blev jättepepp på att läsa den så snart som möjligt, och väntade mig verkligen en trevlig och rolig läsupplevelse. 
 
Reader: I was disappointed. 
 
Rolig? Nä. Den är dötråkig. Emmi är tjatig och odräglig, Leo vet jag inte riktigt vad han är. Han har väl lite fler redeeming features än vad hon har, men han är jäkligt jobbig. 
 
Kvick? Nä. Döseg. Hela mittpartiet är som en enda gröt. 
 
Uppslukande? Hahaha. Nä. Jag förstår fortfarande inte varför jag läste klart den. Antagligen väntade jag mig att något skulle hända, eftersom den ”ska” vara så bra. Två navelskådande, självupptagna huvudpersoner som uppenbarligen behöver något i sitt liv – men inte varandra. Det har visst kommit en uppföljare. Jag ryser vid blotta tanken… 

2015: 173 – Norrtullsligan av Elin Wägner

Åh, äntligen får jag skriva om Norrtullsligan! Eller ja, det har jag förstås fått tidigare också, men när det gäller bokcirkelböckerna väntar jag helst tills träffen har varit. Och nu var det visserligen en vecka sedan, men jag har inte hunnit. Har hur många utkast som helst som väntar, och parallellt slukar jag böcker för tillfället. Men det är ingen brådska – en sak i taget… 
 
Jag vågar kalla Norrtullsligan en fixstjärna i chicklitgenren – den kom ut 1908, så var ganska långt före Bridget Jones och hennes kontemporärer. Sisådär 90 år före. 
 
Elisabeth är vår berättare – hon hyr två rum av en notarie och hans mor, tillsammans med sina fellow kontorsflickor Eva, Emmy och Magnhild – eller Baby, som minstingen i kollektivet kallas. Det handlar om arbete, förälskelser, spårvagnar och Stockholm – men större delen av romanen utspelar sig i hemmet. Jag tänker på Kristina Sandbergs föreläsning där hon pratade om att böcker om kvinnor vid förra sekelskiftet liksom måste börja i köket – dessa unga kvinnor har nu inget kök, men det är samma princip. 
 
Massor av samhällssatir och massor av feminism – om än lite ängslig sådan. Det var ju inte riktigt okej att vara feminist ännu – bokens egentliga enda konflikt mellan kvinnorna handlar om det politiska. De pratar om suffragetterna i England med stor passion men något skilda åsikter. Älskar tanken att vägra betala skatt om man inte får vara med och bestämma! 
 
Och roligt är det också. En person i cirkeln tyckte att det var ganska jobbig läsning – att de hela tiden måste kämpa så. Jag och E köpte argumentet, men höll inte riktigt med – jag tyckte att det var väldigt glad och trevlig läsning. Mycket ”keep calm and carry on”, vilket jag gillar skarpt. 
 
Min utgåva hade ett underbart förord av Annika Lantz, där hon belyser vad som även blev mitt favoritcitat. 
 
”Det var inte mycket religion i vår jul, men där fanns rätt mycket rörande vänskap och en smula osjälvisk uppoffring och ävenledes ett visst hjältemod, ty alla voro glada, fast ingen var gift.” 
 
Jag ska läsa mer Elin Wägner så fort jag får chansen – flera personer kommenterade på Facebook när jag lade upp bilden till höger och tipsade om fler böcker och texter av henne. Även om Elin Wägner-sällskapet, som jag kan tänka mig att gå med i 🙂 

Godmåndag!

 
Jag tänkte mest meddela att dubbla pass igår känns idag… men vad skönt det är! Det blev basgympa vid lunchdags, där jag träffade en person som jag hade nämnt tidigare under morgonen och aldrig träffar på random, och dans afro på eftermiddagen i Johanneberg. Vilket ÖS! Så härligt. Sedan hem till tacos med mamma och pappa 🙂 
 
Och att jag fick tag på röda strumpbyxor till slut. Och att jag har teamat dem med kort svart långärmad klänning och röda och svarta örhängen. Får se hur lång tid det tar innan jag önskar att jag hade tagit med mig ombyte… nädå. Jag är ganska obrydd. 
 
Min väninna Anniz har startat en utmaningsgrupp på Facebook – olika hälso- och träningsuppdrag varje vecka, om jag har förstått det rätt. Denna veckan ska man gå, cykla eller springa minst 1,5 mil, samt ta en bild av sin frukost varje dag. Jag tror att jag ska klara det – särskilt som jag är på resande fot i helgen och förmodligen lär promenera den distansen endast under de dagarna, som man tenderar att göra när man är på city break. 
 
Vaknade självmant kl 5 imorse och är oförskämt pigg, även efter en knapp timmes läsning som ibland tar udden av vakenheten. Jag läser Onanisterna av Patrik Lundberg och är mycket förvånad över hur välskriven den är. Visst är den grabbig, det säger sig självt, men det känns inte som att läsa Berts dagbok direkt. 
 
Så. Eftersom jag vaknade tidigt kan jag lika gärna gå till jobbet tidigt. Jag har bokat in mig på ett skivstångspass 17:30 och det vore ju trevligt att hinna dit i god tid. Dessutom ett pass i gymmet efteråt, men det är väl inte krävande på det viset. 
 
Ha en go måndag! Det kommer upp några tidsinställda bokinlägg under dagen, om jag har gjort rätt. Tidsinställningen har varit lite speciell på sista tiden – förra helgen kom tre helt tomma inlägg upp, som jag inte har skrivit än… hav tålamod! 

2015: 172 – Att läsa Lolita i Teheran av Azar Nafisi

Detta var september månads bok i vår bokcirkel – men tyvärr hann bara två av oss läsa den, och diskutera den hann vi först förra söndagen. Därför har jag hållit på min recension av den. 
 
Jag trodde verkligen att det här skulle vara en alldeles fantastisk läsupplevelse. Intertextualitet, ett spännande kvinnoporträtt… ja, den borde ju ha allt. 
 
Det har den inte. Tyvärr. 
 
En resumé, eller vad man ska säga – Azar Nafisi startade någon sorts privat universitetskurs i hemmet med ett gäng unga studenter. Boken följer arbetet i kursen, eller läsecirkeln om man så vill, utefter de förbjudna böcker de läser. 
Visst låter det bra? 
 
Nääää. Herregud, så segt det blev. Och så irriterade vi var. Azar Nafisi verkar vara den absolut jobbigaste personen som någonsin gått i ett par skor. Hon är självgod, patroniserande och verkar tro att hon är ett helgon. Jag har dessutom läst flera recensioner av samtida iranska kvinnor, som vittnar om ett helt annat liv och ett helt annat utgångsläge i Teheran än vad Nafisi vill få oss att tro. 
 
En stor besvikelse – jag hade aldrig läst klart den om det inte vore en cirkelbok. Tack och lov fick vi något betydligt trevligare till livs i oktober! Mer om det snart 🙂 

2015: 171 – Rum 112 av Sofie Sarenbrant

Detta är en novell och ingen roman, men jag skriver ju så sällan något om novellerna jag läser till Läs en novell!-utmaningen – så jag tänkte att jag kan skriva några rader, i alla fall. Jag gillar ju Sarenbrant! 
 
Petra vaknar i ett hotellrum. 
 
Det ligger en man i sängen bredvid. 
 
Petra har absolut inget minne av att hon tagit med någon till rummet. Hon har ju sambo hemma. Han måste alltså ha drogat henne. Han håller henne fången. 
 
Så vaknar han. Tittar på henne och säger – ”Vem är du?” 
 
Rafflande och snabbt och definitivt med den där knorren på slutet som en novell ska ha. Skickligt? Nja, det vet jag inte. Men helt okej underhållning medan man väntar på bussen, absolut! 

Smakebit på søndag – 25/10-2015 – Pojkarna av Jessica Schiefauer

 
Så blev det söndag kväll igen! Jag har haft en riktigt härlig helg med mycket träning, läsning, TV-inspelning, bio, god mat, umgänge med vänner och familj… ja, det har varit riktigt bra. Och det är en kort vecka framöver och på fredag åker mamma och jag till Warszawa! 🙂 
 
Veckans smakebit kommer från en bok som jag precis öppnat – Pojkarna av Jessica Schiefauer. Jag har inte läst något av henne tidigare, men hade förmånen att få lyssna på ett seminarium som hon deltog i på Bokmässan och blev väldigt fascinerad och intresserad. 
 ”Jag blir stående, lyssnar förundrad till ekot av det plötsliga ljudet. 
Husets telefon är en stum best på ett bord, en svart gammaldags tingest som inte givit ett ljud ifrån sig under den tid jag levt här. Men nu skräller den igen och igen, hest som en gammal hund. 
Jag slänger ogräset ifrån mig, går tveksamt fram till huset och lägger handen på handtaget. Dörren glider upp, jag rör mig över trägolvet, skogens kvällsdoft följer mig in. 
Mina jordfuktiga fingrar sluts kring den klumpiga telefonluren, jag känner signalen som ett surr i handflatan. Långsamt lyfter jag luren, spänner hörseln. Mina andetag brusar avslöjande i munstycket. 
– Kim? Är det du? 
Rösten har åldrats men jag känner igen den mycket väl och jag tar tag om luren med båda händerna, kramar den med mina smutsiga fingrar. Om mina stämband inte vore rostiga av tystnad skulle jag skrika nu, av bävan och av glädje. När jag öppnar munnen orkar orden nätt och jämnt ta sig ut: 
– Ja. Det är jag. 
– Äntligen! Som jag har letat! 
Jag sluter ögonen. Hennes ansikte framträder, ett av hennes ansikten, fjortonårigt och fräknigt med små röda fläckar på kinderna. Det är torrt i munnen, jag samlar saliv och försöker hitta något att säga, får inte fatt i något annat än: 
– Det var länge sedan. 
Hon skrattar till. 
– Ja, det var det. Det var det verkligen.” 
 
Ur Pojkarna av Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen: 2011. 
 
Titta in hos Astrid Terese för fler fina Smakebitar! 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven J

Äntligen tid för Kvinnoalfabetet! Jag har varit på gång flera gånger sedan frågorna publicerades men tiden har inte funnits – förrän nu, äntligen, denna vackra söndagsmorgon 🙂 
 
 
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på J. 
 
Här finns det många alternativ – men det känns ändå självklart att svara J K Rowling. Som jaag verkligen inte trodde skulle vara min grej, tills min vän D övertalade mig att köpa första Harry Potter-boken på loppis för några pence, och sedan de tre påföljande under en HMV-rea… och sedan var jag fast. Det är fortfarande inte ”min” genre, och jag får dra på mig suspension of disbelief-rustningen varje gång jag plockar upp en HP-bok… men det finns ju så oerhört mycket mer i serien än bara trolleri, magi och hittepå. Vänskap och kärlek skildras på ett sätt som är så makalöst bra. Jag har inte läst något av henne utöver HP ska sägas – men det har jag tänkt. 
 
 
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på J vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare? 
 
En skådespelerska jag gillar är Janeane Garofalo, som vi bland annat sett i Romy and Michele’s High School Reunion (där hon gör hela filmen) och fantastiska Dogma av Kevin Smith. Men hon är inte bara skådis och komiker, utan även politiskt aktiv som liberal och feminist. En kvinna att se upp till! ((Dessutom så vacker! Hon är femtio år på bilden ovan.)) 
 
 
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på J som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt val. 
 
Under 90-talet hade jag förmånen att vara med på en del amerikanska mailinglistor, vilket gjorde att jag kom i kontakt med en massa coola kvinnliga musiker som jag nog inte hade gjort förrän långt senare annars. En av dem, som jag fortfarande lyssnar på, är Jill Sobule. Vi lärde känna henne här i Svierge under makeoverscenen i Clueless – det är hennes låt Supermodel som är soundtrack – men sedan blev det inte så mycket mer. Tur att jag hade nätkompisar som spelade in band och brände skivor åt mig innan Spotify fanns! Sobule sjunger folkiga låtar, ofta med glimten i ögat, med skärande ironi kring saker som skönhetsideal och kvinnors kamp. Värt att notera – hon gjorde en låt som hette I kissed a girl hundra år innan Katy Perry ens var påtänkt. Amenvadå säger du, klart man kan ha samma titel på en låt? Ja, men inte när det är samma producent och manager som signar båda… 
 
   

 
4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på J är du nyfiken på, men har ännu inte upptäckt? 
 
Jag har av någon anledning ännu inte läst något av Jeanette Winterson – hur jag nu har lyckats missa det. Jag är väldigt nyfiken på henne. Sedan måste jag lägga in en bonus här och det är P D James – det är helt barockt att jag som deckarälskande anglofil med fäbless för de kvinnliga författarna inte läst James ännu.