Författare: Annzah

Fantastiska torsdag!

Jag tänkte att jag skulle ha gjort en EFIT idag (ett foto i timmen), det var längesen. Och jag började bra! Men sedan fick jag en massa att göra och så rann det ut i sanden. Haha. Men ni kan ju få de tre första i alla fall 😉 
 
 
Det är alltid extra jobbigt att åka buss när det är oväder, men det gick ändå rätt bra idag. Jag hade till och med med mig paraply – det händer aldrig! Om ni anstränger er kan ni se att jag har gröna strumpbyxor på mig också. 
 
 
Första davosgröten / overnight oats blev en succé! Mycket för att M föreslog att vi skulle sätta oss och käka frukost och ta en kaffe / te, och vi blev sittande en bra stund och pratade om allt möjligt. En härlig stund på dagen, alltså! Men gröten gjorde nog sitt till också, jag har faktiskt varit pigg hela dagen och är fortfarande. Vanligtvis när jag kommer hem från jobbet är jag trött, irriterad, hungrig och inte alls på strålande humör förrän jag har fått sätta mig en stund med något att dricka och sådär, men nu har jag redan satt igång maten och är på strålande humör trots att någon idiot hade stannat hissen på någon våning och jag fick gå över vinden. Men liksom, det funkar! Hem kommer man ju alltid. 
 
 
Kom mig för att måla naglarna igår för första gången på flera veckor – detta är verkligen en favoritfärg. Det är Depend och jag tycker att det är så snyggt och lite elegant utan att vara flashigt. Det känns inte riktigt så glansigt i verkligheten faktiskt, detta är taget i en mörk hiss. 
 
Ja, det blev massor att göra med en sak jag har väntat på i tretton veckor, men jag blev nästan klar idag och det är ju skönt såklart. När jag satt som bäst och malde på kom andra M, min före detta chef och numera min chefs chef så förstås min chef i förlängningen och var på godisjakt. Jag hade bara tuggummi att komma med, men hon kom med godis – hon berättade att de hade haft Directors-möte på förmiddagen och de andra två direktörerna hade velat berätta alldeles särskilt hur bra och duktig och grym de tycker att jag är. Inte på grund av någon isolerad sak, utan bara i största allmänhet och som jag förstod det kom det även från deras team. Hur glad blir man inte då? Jag började nästan gråta och blev alldeles rörd. Så fint att de säger det tycker jag, man får ju oftast feedback direkt ändå men det är bra när chefer också blir medvetna om sådant. Så det svävade jag förstås på lite extra under eftermiddagen också! 
 
På eftermiddagen firade vi H som fyllde 50 igår – vi firade henne med blommor och sång på konferangsen också, men idag hade vi tårtkalas och det var så mysigt. Hon hade inte förväntat sig något eftersom vi redan firat och hon fick väl rimligtvis sin present häromdagen, men ändå. Fint! Sådant blir man också lite rörd av. Och tårtorna från Steinbrenner & Nyberg gick inte av för hackor heller. Wow! De har sopplunch där med tårtbuffé till efterrätt som vi pratar om med jämna mellanrum – man måste ju nästan prova någon gång men då får vi väl kollektivt svälta oss i några dagar först 😉 
 
Ikväll ska jag bara ta det lugnt. Hade en tvättid men bokade om den till lördag. Jag ska äntligen äta upp mina tacorester från i fredags (ja, det är inget fel på dem) och tänkte göra sötpotatis”fries” till, fast inte friterade utan i ugnen. Hittade något Jamie Oliver-recept där man först kör dem i 100 grader i en halvtimme helt naturella och sedan höjer värmen, häller på olja och kör ett tag till för att krispa på dem, får se hur det går. Kanske blir det läsning, kanske bloggning, kanske Gilmore Girls och förhoppningsvis allihop! 
 
Mat.se har superpris på färska räkor från Lysekil förresten, och jag fick en ganska rejäl rabattkod som tröst för den uteblivna hårfärgen så jag har faktiskt beställt ett halvt kilo till imorgon. Ja, lite annat också såklart, när de har fina erbjudanden är den lilla leveranskostnaden verkligen en bagatell. Ny hårfärg beställde jag också, låt oss hoppas att de får med sig den denna gången 🙂 
 
Häromdagen fyndade jag grytbitar av nöt och på lördag tänkte jag göra ett riktigt långkok av dem när jag ändå är hemma med tvättstugan, tänker mig någon form av ”äkta” chili con carne med kakao och kanel och grejer. Har lite löst bjudit hem Hanna på kvällen, får se om hon kan! 
 
Fick även ett erbjudande om GP i en månad för en femtiolapp idag och jag kan inte motstå sådant. I och för sig läser jag väldigt valda delar av GP, men de jag läser är värda det och korsorden också förstås. Känns fint! 
 
Så – kanske blir det EFIT imorgon istället, vad säger ni? Är ni med? 

2016: 297 – Mindfulness för losers av Christoffer Holst

Jag läste Christoffer Holsts debutbok Mitt hjärta går på tidigare i år – och blev överlycklig när jag såg att han hade en ny på gång. Mitt hjärta går på var nämligen en av de absolut bästa kärlekshistorierna jag har läst. Så varm, så ömsint, så otroligt rolig. 

Men detta är inte en uppföljare och fortsättning på historien om Chavve och Pontus – detta är en alldeles egen berättelse. Om Pamela – uttalas Pameeela – från Solvik i Jämtland där hon bor i föräldrarnas källare. Efter att ha provat vingarna i en lite större del av världen genom att delta i dokusåpan Heta nätter (ett förklätt Paradise Hotel om jag förstår saken rätt) har hon svårt att så att säga återanpassas i samhället. Hon jobbar som frisör på Hot Clip och är understimulerad, hon har förlorat somliga gamla vänner och inte direkt skaffat några nya. 

Och hon vill ju inte bo i Solvik. Hon vill bli skådespelare! Och det kan man inte bli i de jämtländska skogarna. 

När föräldrarna åker till solen och hennes mamma lämnar nycklarna till pappans veteranbil Elvis, med en uppmaning att göra det hon måste, drar Pamela till Stockholm. Hennes favoritskådis, Wade Crust, ska spela in en film där och det är nu eller aldrig! Väl på plats träffar hon den något tokiga mindfulnessexperten Gloria, och den biffige Sebbe med vespan, och Wade Crusts besök kommer närmare inpå. Men det gör det verkliga livet i Solvik också… 

Det handlar om kärlek, men lika mycket om betydligt tyngre ämnen och Holst lyckas väldigt fint med att balansera det. I sin recension på Kulturkollo drar Lotta paralleller till Fredrik Backman och Emma Hamberg, och det är mycket huvudet på spiken där. För mig handlar det allra mest om att få vara sig själv, ni vet – just the way she is. 

Jag gillar boken mycket, men kunde inte låta bli att längta efter Chavve från första boken! Det är dock ingen kritik, bara en observation. Och ett stort hopp om att vi får återse honom någon annan gång. Detta är Pamelas bok, och den bär hon med den äran. Mycket rar berättelse med viktiga och mörkare undertoner. 

Davosgröt / overnight oats

 
Alltså, igår läste jag om davosgröt / overnight oats överallt och imorse lyssnade jag på Matsamtalet där Sigrid pratade om just overnight oats och tryckte just på det som jag är orolig för – att det inte blir klistigt som gröt man kokar. 
 
Det är nämligen så att havregrynsgröt är förstört för mig efter klistig, halvkall gröt på dagis. Jag har försökt många gånger, men det funkar inte riktigt. Men overnight oats låter ju faktiskt som en väldigt bra lösning. 
 
Man gör alltså så att man blandar havregryn med mjölk eller annan vätska – ungefär lika andelar. Detta gör man i ett glas, mugg, skål, burk, yoghurtbägare eller vad man nu råkar ha lust med, täcker över och ställer i kylen över natten och voilà. Grynen drar till sig vätskan, sväller och mjuknar men utan att bli just klistriga. Så toppar man dem med vad man råkar ha lust med – frukt, bär och nötter verkar vara populärt – och äter och njuter. 
 
Jag ser ju för mig att det är väldigt praktiskt att använda min kära, älskade yoghurtbägare till detta, eftersom det passar mig att äta frukost när jag har kommit till jobbet. Ska prova redan ikväll! Är det gott kan jag ju investera i lite frön och annat att ha i också, men jag får allt testa först. 
 
Någon som har några tips annars? 

Tematrio: Höstfärger

 

Hösten är onekligen på ingång – vädret imorse var det höstligaste jag har varit med om på länge! Eller ja. Sedan förra hösten då, antar jag. Veckans tematrio hos Lyran lyder: Berätta om tre böcker som har någon av höstens färger i titeln! 

 
      

 
Jag tyckte mycket om Joanne Harris En doft av apelsin, eller som den heter i original, Five quarters of the orange. Mycket speciell bok med mycket speciella karaktärer. 
 
Röda vita rosen av Mariette Glodeck köpte jag av en slump, men blev väldigt förtjust. Rekommenderar varmt – en intressant och riktigt spännande relationsroman. Uppföljaren Den sista dagen i december är också mycket läsvärd. 
 
Ängel i grön klänning är en av mina favoriter bland Anita Eklund Lykulls ungdomsromaner. Jag gillar alla, men den är mästerlig. Vi följer Ann-Ida och lillebror TomTom som blir ensamma kvar när deras föräldrar dör i en trafikolycka. 

Godmorgon!

Någon visslade denna: 
 
 
ute på parkeringen igår kväll precis när jag skulle sova. Vackert var det också! Nu är den fast i mitt huvud. Kunde ju definitivt vara värre, det är en underbar melodi. 
 
Obs: Det ligger hundratals lägenheter runt parkeringen, så jag tar det absolut inte personligt! Tyvärr 😉 
 
Jag har just tagit min första ingefärsshot. Det var… hardcore! Men rätt gott. Det bränner skönt. 
 
Det Ö S R E G N A R, för övrigt. Och blåser småspik! Ser inte fram emot promenaden till bussen men inser att det är lika bra att vänta med att sminka mig tills jag kommer till kontoret… i eftermiddag ska jag på en Mindworkoutkurs mellan 15 och 16 och efter det drar jag mig hemåt. En kompis kommer över ikväll och det kan ju vara trevligt att hinna fixa lite. 
 
Förresten. Jag har börjat lyssna på den bästa podcasten i världens historia. Det är en brittisk kille som upptäcker att hans pappa – pseudonym Rocky Flintstone – har skrivit en ”erotisk kortroman”. Podden går ut på att han läser ett kapitel per avsnitt och ”diskuterar” det med sina vänner. Det är det roligaste jag har hört på väldigt länge. Jag har trott att det var lite tramsigt, och det är det såklart – men så berättade Jessika Gedin om det i Spanarna i helgen – att hon hade börjat gapskratta rakt i ansiktet på en tant i affären – och ja, det är så roligt. Skämskudde, absolut, men SÅ kul. Den heter My dad wrote a porno och finns lite överallt. Gå inte miste om denna, jag lovar! 

2016: 296 – Död som du av Peter James

                                  

 

Jag kan inte sluta läsa serien om Roy Grace! Har verkligen aldrig fastnat såhär för en bokserie förut – det är ju bara några månader sedan jag började och detta är bok sex. Och det är ju inte direkt som om jag har legat på latsidan med läsningen – och jag har hunnit med en hel del emellan ockå. Men det går inte att sluta. Jag håller på med sjunde boken nu, trots att jag har en massa annat som borde få prioritet. 

Men detta är alltså nummer sex! 

Efter en ganska vild nyårsbal på Brighton Metropole Hotel blir en kvinna brutalt våldtagen på väg tillbaka till sitt rum. En vecka senare utsätts ännu en kvinna för en överfallsvåldtäkt. Den gemensamma nämnaren är att förövaren tar med sig deras skor – dyra, nyinköpta, designerskor… 

Roy Grace kopplas in, såklart, och han drar genast paralleller till en serie våldtäkter som skedde i Brighton och Hove 1997. Även då togs skorna, även då var de dyra designervaror – men då tog förövaren bara den ena skon… Man tror att han – Skomannen – våldtog fyra kvinnor, mördade sitt femte offer och sedan försvann. Kanske hamnade han i fängelse för ett annat brott, kanske dog han själv? 

Fler kvinnor blir angripna, mönstret följs vad gäller platser och skor, och Grace undrar om det är en copycat eller om Skomannen är tillbaka. Nu gäller det att hinna före, innan det femte offret råkar illa ut och kanske också mördas… 

Åh, det är så spännande, det är så himla bra! Vi får följa med tillbaka till 1997, både med offren och i Roys liv med Sandy – hans försvunna fru – och man sitter verkligen som på nålar. Peter James är ett geni – jag älskar dessa böcker högt och rent och lär inte sluta läsa förrän Peter James slutar skriva. 

Enda invändningen här är väl det töntiga namnet Skomannen – han kallas Shoe Man på engelska så det är ingen slarvig översättning. Skomannen, liksom? Sedan är jag lite trött på Glenn nu, men det är väl inte så konstigt – en överdos, kanske. Men han är inte så lite gnällig, den! 

Raggmunk, ingefärsshots, lite lätt shopping och en Monstera… eller?

Mat.se missade min hårfärg! Så jag är lika underlig som förut. Kanske hinner jag köpa ett paket imorgon, typiskt bara. Men jag får en rabattcheck, med lite tur med lite extra som plåster på såren… 
 
Jag fick lingon av mamma i söndags och hade ett halvt paket bacon i kylen så blev ju bara tvungen att göra raggmunk ikväll. Och ja, det blev hemskt gott! Men man önskar sig en köksfläkt och/eller möjlighet till korsdrag när man steker raggmunk… men äsch, det gick bra ändå. 
 
 
Ursäkta att bilden lade sig på tvären… 
 
@aidahog på Instagram gjorde ingefärsshots igår, och jag blev inspirerad! Jag vet inte om jag tror att det bekämpar förkylningar direkt, men det kan ju knappast göra någon skada. Dessutom tror jag att det sätter fart på en på morgonen – det blev starkt! Men gott! 
 
 
Jag fick improvisera lite – det skulle vara färsk chili i men jag använde sambal oelek för mina chilifrukter kom ungefär samtidigt som kokandet var klart. Så skulle det vara honung i, men det hade jag ingen. Och citronsaft, men jag tog limejuice istället. Upptäckte även att jag inte äger någon tesil eller annan lämplig sil så jag silade genom ett… rivjärn. Haha! Alla sätt är bra utom de dåliga, det gick finfint! Lite skräckblandad förtjusning inför morgonen nu. 
 
 
Beställde en fantastisk klänning på Indiska idag. Och en baskjol, också Indiska, och tretusen par strumpbyxor från Cubus. Samt lite smink och ett par saker från Clas Ohlson, hello payday – men nu är jag färdighandlad för ett tag, inklusive mathandling förutom färskvaror. Himla skönt, ju! 
 
Nu, som vanligt när jag skriver mitt kvällsinlägg, är jag nyduschad och har en ny kopp starkt kaffe bredvid mig. Tror att jag tar tidig kväll idag också – jag är inte hälften så trött som igår, men det är ju otroligt skönt att gå och lägga sig! 
 
Jag köpte förresten en krukväxt på Ica idag som heter Monstera, men när jag googlar ser det INTE ut som en Monstera. Hmmm! Det stod Monstera på plasten runt, annars hade jag trott att jag läste fel, men nä, det ska vara en Monstera. Mystiskt? Någon som vet? 
 
 
(Om ni undrar över flaskan till vänster i bild så är det en getingfälla med flädersaft i, och inget annat… har bara haft en enda geting inne sedan den kom upp, men nu vågar jag inte ta bort den för då kommer väl hela släktet.) 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 39

 
Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen är inte riktigt mitt expertområde, men jag ska försöka svara utifrån vad jag själv tänker: 
 
Ska man styra barns läsning? Ska barnen få välja att läsa precis det de vill, eller ska man tvärtom jobba för att försöka få dem att läsa en viss sorts litteratur? Vad är viktigast, att barnens läslust bevaras, att barnen utmanas i sin läsning eller att barnen tar del av vissa välkända böcker beroende på sin ålder (klassiker, litteraturkanon). Och måste det ena verkligen utesluta det andra? Ska deras litteraturval skilja sig åt hemma och i skolan? 
 
Jag tror att det viktigaste är att barn läser, inte vad de läser. Och inte heller hur de läser – det må vara böcker, serietidningar, på iPad eller på datorn. Eller ljudböcker! 
 
Jag tror definitivt att läslusten är allra viktigast. Det är klart att man ”måste” utmana barn i läsningen också, annars blir det ju tråkigt och jag tror inte att det är jättebra om tioåringar fortfarande är fast i Max potta – men jag tror att barnen utmanar sig själva också, blir intresserade av svårare och kanske mer spännande böcker med åldern. 
 
Klassiker och litteraturkanon kan man ta itu med när man blir äldre tycker jag. Emma Hamberg berättade i SöndagsMorgan i söndags om när hon gick i högstadiet och ville skriva bokrapport om Jackie Collins istället för någon klassiker. Jag har en liknande erfarenhet – min svensklärare Karin lät mig slippa Trägudars land i åttan eller nian, hon förstod att det inte var den sortens böcker jag ville läsa och det hade hon ju alldeles rätt i. 
 
Och jag har allt tuggat i mig klassikerna ändå. Mer eller mindre motvilligt, visserligen – men vad spelar det egentligen för roll om jag har läst och uppskattat dem när jag varit 25+, eller om jag hade plågat mig igenom dem och avskytt dem på högstadiet eller gymnasiet? 
 
Litteraturvalet i skolan och i hemmet skiljer nog på sig ganska spontant, skulle jag tro. De böcker som vi hade som högläsning på låg- och mellanstadiet var i somliga fall sådant jag hade valt själv (Bert och Sune) och i andra sådant jag definitivt inte hade plockat upp (Bilbo, Oliver Trist Twist och Robinson Crusoe) men ändå hade stort utbyte av. Men annars läste jag gärna Britta och Silver och Nan Inger Östman, som kanske inte lämpar sig för allas intressen i skolan.