Smakebit på söndag, 15 augusti 2021 – Trion av Johanna Hedman

Det är snart dags för både mig och bloggen att återgå till vardagen. På onsdag börjar jag jobba igen efter semestern (barnsligt nog ser jag alltid till att vara ledig på min födelsedag, vilken är på tisdag). Det börjar även bli dags att bestämma när jag ska gå hem på mammaledighet och just nu lutar det åt att det blir tidigare än jag tänkt innan. Jag är så trött, så trött, och känner att jag dels behöver lite tid för att komma i ordning i den nya lägenheten (flyttlassen går 1 september respektive 20 september) och dels såklart för att förbereda mig för en förlossning och spädbarnstid. Har bokat ett möte med min chef på onsdag i alla fall för att se hur jag kan göra – och sedan är det väl dags att tackla Försäkringskassan…!

Hur mycket jag kommer att ha tid att läsa framöver vete fåglarna – antingen ingenting eller jättemycket, skulle jag gissa. Just nu har jag i alla fall hyfsat med tid och har hunnit läsa ett tiotal böcker under semestern åtminstone. Nu läser jag Trion av Johanna Hedman, en hypad debut som påminner mig en hel del om Samlade verk fast mer drömsk och givetvis mer stockholmsk. Och en tredjedel av omfånget, typ. Jag gillar den hittills.

Jag sa inte det till dem. Jag visste egentligen inte om det var vad som kallades kärlek, jag hade inte hört någon jag kände prata om kärlek på det sättet. Det kändes som en kraftig berusning som i stället för att få mig att tänka grumligt fick mig att tänka klart, och det var just klarheten som gjorde mig yr och rädd. Jag kunde inte låta bli att undra varför kärleken var så upphöjd om den innebar en kollision med något okänt som jag upplevde som starkare än jag. Jag visste inte var jag skulle göra av den där känslan; den verkade för stor för att bära med mig i vardagen, och samtidigt omöjlig att lägga ifrån mig. Så jag försökte att inte tänka för mycket på det.

Ur Trion av Johanna Hedman, Norstedts: 2021

Länk till fler Smakebitar kommer förhoppningsvis under dagen!