Farlig midsommar av Tove Jansson

Jag har tänkt i flera år att jag ska läsa Farlig midsommar i samband med – gissa vad, jo, midsommarhelgen – men så gillar jag inte att läsa serier i fel ordning och därför har jag skjutit på det. Men – nu blev det av och vad mysigt det var! 

 

Ett eldsprutande berg skapar översvämning i Mumindalen, och snart sticker bara taket på muminhuset upp över vattenytan. Som tur är flyter ett nytt hus förbi i grevens tid, och muminfamiljen med vänner kliver ombord på det halvcirkelformade huset. Det visar sig vara en teater, delar av familjen och deras entourage försvinner iväg ett tag och det är lite spännande, mycket stämningsfullt och alldeles ljuvligt. 

 

Jag lyssnade delvis på boken, i inläsning av Tove Jansson själv, och det ger verkligen mycket! Hörde lite av Mark Levengoods variant också och det är också mysigt, men Jansson själv var extra härligt. Det finlandssvenska är så rotat i Mumin, även om jag egentligen inte tog del av särskilt mycket Mumin som barn så får jag ändå någon sorts barndomsmyskänsla av att ligga och lyssna. Det hade inte varit detsamma på rikssvenska eller skånska, det är jag övertygad om.