Till vårbingot skulle jag läsa något som kom ut innan 1900 och det stod bara still i huvudet. Jag hade ingen lust med någon omfångsrik klassiker, som ju annars brukar vara dit jag vänder mig när jag ska ha tag i något sådant, men så läste jag något helt orelaterat om ryska kortromaner och kom på att där kanske jag kunde hitta något. Sagt och gjort – det fick bli Tjechov och det fick bli En okänd människas berättelse, som kom ut 1896.
Vladimir Ivanych – mest kallad Stefan – är revolutionär och terrorist, med en plan att mörda en högst uppsatt statsman. För att komma honom närmare tar han tjänst hos statsmannens son, som en sorts butler. Berättelsen cirkulerar kring Ivanych, herr Orlov och Orlovs älskarinna Zinaida, som lämnat sin make för Orlov men Orlov börjar tröttna.
Som så ofta med ryssarna så handlar det mycket om brustna ideal och imperfekta människor. Alla har sina brister som till slut blir deras fall och det vore fåfängt att förvänta sig ett lyckligt slut. Men jag tyckte väldigt mycket bättre om den här berättelsen än jag trodde att jag skulle göra, den är riktigt underhållande och hyfsat lättläst – dessa berättelser gör sig väldigt väl som kortromaner tycker jag, då det blir komprimerat och optimerat och kärnfullt. Kul! Jag kommer nog att läsa fler av Tjechovs kortisar.
Stories from the city, stories from the sea 