Sista gången jag såg dig av Liv Constantine

 

Kate English har just förlorat sin mor, som hittats brutalt mördad i sitt hem i en finare del av Baltimore. På begravningen dyker hennes barndomsvän Blaire upp oväntat – de har inte haft kontakt på flera år, efter att Blaire gjorde tydligt vad hon tyckte om Kates man, men plötsligt finns hon där för Kate, just när hon behöver det som mest. 

 

Kate är förstås djupt nere i sorgen, men mitt i allt elände börjar hotfulla sms dyka upp. Polisen kommer ingenvart, och Blaire beslutar sig för att ta saker i egna händer och sätta igång med en privat utredning. Ju mer hon pratar med människor i Kates omgivning inser hon att något är ruttet i överklassen – här finns så mycket lögner, svek och otrohet att det känns som Desperate Housewives i kubik. Men intressant, det är det! Jag gillar idén även i denna boken, även om det blev lite stökigt ibland. 

 

Det blir rätt mörkt, och väldigt brutalt, och utan spetsgardiner och bjäfs denna gång. Det är lite uppfriskande, om man får säga så. För låt oss vara eniga om att det är ingen hejd på psykologiska thrillers just nu (eller de senaste åren, för den delen). Mycket är väldigt förutsägbart, jag är inte den som listar ut intriger under de första kapitlen direkt men det var en hel del som kändes givet tidigt. Det är tråkigt – men kanske en effekt av att ha läst en hel del av alla dessa psykologiska spänningsromaner som sprutar ut från alla möjliga håll.

 

Ni vet hur det var med Gillian Flynn och de här andra tidigare romanerna, Kvinnan på tåget och Istvillingar och allt vad det heter – man satt ju faktiskt med käkarna hopbitna (eventuellt bet man på en och annan nagel) och kunde inte TRO vad man läste. Nu säljs dessa böcker nästan alltid in med någon blurb om att du inte kommer att TRO vad som händer och något om en fantastisk twist och gärna en jämförelse med en annan bok i genren. Det blir lite gäspigt, det där.