This is where it ends är en sådan där titel som jag uppenbarligen lagt till på min TBR-lista i Goodreads för många år sedan, av någon anledning (troligen att någon vän där läst den och jag blev intresserad). Många som hamnat på listan på den vägen ryker när jag då och då ser över listan, för det händer att saker och ting känns ointressanta när jag läser beskrivningen igen. Och med en lista som i skrivande stund består av 1474 titlar får man vara lite brutal ibland, för det kommer ju hela tiden nytt som bara måste in… 🙂
Denna har dock klarat många rensningar, så nu blev det dags att plocka upp den. Jag är en av få som ännu inte lyckats få ro att läsa Lionel Shrivers Vi måste prata om Kevin, som behandlar samma ämne som denna – dock läste jag Jodi Picoults Nine minutes för många år sedan och blev väldigt tagen.
Det handlar alltså om en skolskjutning. Det blir nästan ett kammarspel, när praktiskt taget en hel high school blir inlåsta i aulan av skytten, utom ett par killar som skickats till rektorn efter ett bus, och skollaget i löpning som är ute och tränar. Vi får förstås historik också, men det allra mesta sker i aulan och det är alldeles gräsligt hemskt.
Dock kände jag att det saknades något. Jag vet inte, men ett såhär tungt ämne förtjänar mer djup, på något sätt. Efter läsningen kunde jag inte släppa berättelsen, men samtidigt kände jag att något saknades – vilket jag insåg att jag inte var ensam om efter att ha läst en del omdömen från andra.
Helt okej bok om ett viktigt ämne, men den hade kunnat bli så mycket bättre. Kanske hade den lämpat sig som film. Nu ska jag se till att läsa Shriver i sommar, för jag förstår att den levererar just det jag önskar mig.
Stories from the city, stories from the sea 