Det kom ut en massa svenska böcker under åren jag bodde utomlands som av diverse skäl aldrig nådde mitt blickfång. Somligt plockade jag förstås upp, både i bloggar och tidningar och ibland rent bokstavligt talat på diverse pocketbord på Landvetter när jag var hemma på besök (eller som jag önskade mig i julklapp, förstås), men långt ifrån allt. Per Hagman fanns på min radar eftersom jag läst och varit förtjust i Linda Skugges krönikor sedan jag kom över dem för första gången, men jag visste inte tillräckligt för att ha någon särskild koll. När oskulder kysser kom 1997 var jag för ung för att ha någon koll, och när den kom i nytryck 2010 var jag för utomlands. Dock hade jag ett samtal med en person någon gång i juni som fick mig att förstå att jag nog behövde jobba lite på min Hagman. Inledde som bekant med Att komma hem ska vara en schlager och köade sedan ohemult länge för att få tag på denna – När oskulder kysser.
Jag var kanske lite svalt inställd till Schlagern, och jag är varmare inställd till denna. Även om jag tycker att den är för lång och alldeles för pratig på sina ställen så har den stråk av briljans och gyllene formuleringar och beskrivningar. Även jag, som knappt kan ett smack om Stockholm, blir lite hänförd av beskrivningarna av staden och haken, lägenheterna och barerna. Det är fint.
Huvudpersonen är Benjamin, som någon gång på 80-talet inackorderas hos en familj som är vänner till hans föräldrar, utanför Töreboda då han ska gå gymnasiet i Skövde. Där finns dottern Nelly, knappt tonårig, som gör ett oerhört intryck på honom. Men det är till Stockholm han ska, och det är där han hamnar, inhyst hos den avdankade dragshowartisten Lilla Boy, tar sig artistnamnet Syrsa och med stor aptit på den dolda världen med sin sexuella ambivalens och smutsiga glamour. Och naturligtvis korsas hans och Nellys vägar ännu en gång.
Ett kärleksdrama, kallas den av förlaget, och det kan jag hålla med om. Detta kärleksdrama tar dock en helt hysterisk vändning mot slutet och istället för thrillerartat, som förlaget säger, tycker jag att det blev farsartat. En helt okej, ibland väldigt trevlig, roman som antagligen var en genomgående fyra tappade stort på de sista femtio sidorna. Vilket förstås är tråkigt – men samtidigt, boken är tjugoett år gammal och jag är kanske inte lika lättförtrollad som jag hade varit om jag läste den när jag var i slutet av tonåren.
Boken verkar inte finnas tillgänglig att köpa hos den vanliga nätbokhandlarna, men den finns till bra pris på Bokbörsen. Och på biblioteket, om du har lite tålamod 😉
Stories from the city, stories from the sea 
Läst för mycket länge sedan, på 90-talet? Slutet, var det det med reptilmannen? Romanen fick mig ändå att läsa mer Per Hagman, men jag gillade inte schlagern och slutade följa hans författarskap. Tack för nostalgitrippen!
GillaGilla
Läst för mycket länge sedan, på 90-talet? Slutet, var det det med reptilmannen? Romanen fick mig ändå att läsa mer Per Hagman, men jag gillade inte schlagern och slutade följa hans författarskap. Tack för nostalgitrippen!
GillaGilla