Bonjour tristesse av Françoise Sagan

   

 

Så har jag då äntligen lyckats läsa boken som bör vara den jag har i flest utgåvor, format och kanske till och med på flest språk eftersom jag har den på såväl engelska, franska och svenska. Jag har pocketvarianter, gamla och nya, jag har ett par e-böcker och jag har tänkt läsa den minst tre somrar i rad, om inte fyra. Tänk att det kan ta sådan tid att läsa en roman på 100 sidor när man som jag somliga år lyckas läsa en bok om dagen, i snitt. Men nu är det gjort och det är jag innerligt glad för. Missa in att det är sommarens läsning hos Kulturkollo läser, också – ofta är det ju en bokcirkel som får mig att läsa något jag skjutit på för länge, nu blev det faktiskt annonserat strax efter att jag läst klart. 

 

Vår huvudperson är sjuttonåriga Cécile. Efter att ha bott på katolska internatskolor större delen av sin barn- och ungdom är hon nu på semester på franska rivieran tillsammans med sin livsnjutande pappa, som avgudar henne, och hans unga flickvän Elsa, som hon kommer riktigt bra överens med. Hon vänslas med grannen Cyril och badar och dricker och röker och har det ganska gott. Men så dyker en annan kvinna upp, Anne, som pappan haft en relation med tidigare och plötsligt förändras allt. Anne försöker ta en loco parentis, föräldraroll, gentemot Cécile och det är hon inte det minsta intresserad av. Elsa skuffas undan, och tillsammans börjar Elsa och Cécile smida planer, med hjälp av Cyril – men inte kunde de tänka sig att det skulle gå så långt… 

 

Sagan var bara arton år när boken kom ut, och visst märks det ibland att det är en ung person som har skrivit – och märk väl att den kom ut 1954, dessutom. Den är svärmisk och ibland något pretentiös, men det är ju jag också, det är väl inget konstigt med det 😉 Jag tycker att det finns mycket värme och driv här, och jag gillar verkligen skildringarna av lata dagar, sol och salt och dagdrömmar. En riktigt trevlig läsupplevelse som är väl värd sin status som modern klassiker. Köp boken här eller här!