Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

      

 

Det är några veckor sedan jag blev klar med denna nu, och jag har satt mig ner för att skriva om den flera gånger men det är så otroligt svårt för det är så mycket av allt. Den blev framröstad (bland mina förslag på tema surrealism) i en av mina bokcirklar till förra månadens bok, och jag blev glad eftersom jag ibland behöver en push för att komma mig för att läsa böcker, även sådana som jag har haft på läslistan i flera år. Som denna…! 

 

Det är trettiotal i Moskva när Djävulen dyker upp, förklädd till professor. I hans följe finns ett antal märkliga och djupt fascinerande människor, samt en stor svart katt som dricker vodka och röker cigarr. Invånarna i staden, i det djupt ateistiska Sovjetunionen, drabbas av panik. Underliga saker börjar hända och kaos uppstår. Parallellt följer vi en berättelse om Pontius Pilatus och hans våndor kring Jesu dödsdom. 

 

Det är bisarrt, surrealistiskt och alldeles underbart. Jag var ganska perplex och lagom konfys boken igenom, men det gör liksom ingenting. Språket är så fantastiskt, det är en otrolig blandning av infallsvinklar och perspektiv och ger så mycket att fundera på. 

 

Jag har läst många recensioner och foruminlägg som argumenterar för att detta är den största läsupplevelsen någonsin och ja, jag förstår precis vad de menar. Det var som sagt några veckor sedan nu, men jag bär den fortfarande med mig och kommer säkerligen att läsa om den framöver. Strålande. 

 

Här finns en tolkning till musik som jag ännu inte hunnit se, men jag länkar den här i förhoppning om att komma ihåg att titta nästa gång jag får lite tid över 🙂