Känslan av död av Elly Griffiths

Det verkar som om det händer relativt ofta att jag följer upp en Peter James med en Elly Griffiths, för varje gång jag ska skriva om dem tänker jag att det är helt tokigt att jag inte läst någon av dem förrän det senaste året, och det gäller ju för båda. Nåväl. Nu är jag igång, i alla fall, och detta är fjärde boken om rättsarkeolog Ruth Galloway. Rättsarkeolog och ensamstående mor, ska sägas, till lilla Kate som inte får träffa sin pappa, polisen Harry Nelson för hans fru. 

 

Det är dags för kistöppning på muséet som ägs av Lord Smith och hans familj. Kvarlevorna från en biskop som levde på 1300-talet tros ha hittats, och naturligtvis är Ruth inbjuden till ceremonin i egenskap av expert. Men de kommer inte så långt, för när Ruth kommer till rummet där kistan står hittar hon muséets intendent död bredvid kistan, med blod i ansiktet och med en död orm bakom glas i rummet. 

 

Ceremonin blir uppskjuten och en polisundersökning tar förstås fart med Nelson i spetsen. Man upptäcker att det har kommit brev till muséet från en grupp som kräver att ett gäng aboriginkranier som finns i Lord Smiths ägo returneras till fädernelandet, då det är viktigt i den aborigina kulturen att kvarlevor begravs på rätt ställe och sätt. Det visar sig även att Cathbad, Ruths gode druidvän och gudfar till Kate, är inblandad i rörelsen. 

 

Smart, spännande, välskrivet och med en lagom balans av privatliv och yrkesliv. Dessutom riktigt roligt på sina ställen – den brittiska humorn får verkligen komma till sin rätt här.