2016: 256 – All the bright places (Som stjärnor i natten) av Jennifer Niven – Stories from the city, stories from the sea

Ja. Kära nån. Denna har man ju hört talas om från olika håll sedan den kom ut förra året, tycker jag. Nu har jag äntligen läst den. Oh, vilken bok.

Theodore Finch och Violet Markey träffas uppe i skolans klocktorn. Violet har ganska nyss förlorat sin storasyster Eleanor i en trafikolycka där hon var den som överlevde. Finch passar inte in någonstans, och går genom perioder som han knappt minns. ”Utslocknandet” kallas det i den svenska översättningen, ”the Sleep” på engelska.

Den ena hindrar den andra från att hoppa, men när de väl kommer ner igen tror alla att det är tvärtom. Och de låter dem tro det. En vindlande och osäker vänskap tar sin form, delvis tack vare att Finch insisterar på att de ska göra ett skolarbete som innefattar flera studiebesök tillsammans och läraren för en gångs skull säger nej till Violets protester.

De kommer från olika bakgrunder och har helt skilda familjeliv. Finchs pappa lämnade familjen för en yngre förmåga för ett år sedan och han och hans systrar får sköta sig mycket själva då mamman har två jobb. Violets föräldrar är mycket stöttande och fina, men förstås även de uppätna av sorgen efter dottern som försvann.

Jag har aldrig läst något som liknar denna boken förut. Det är en alldeles vidunderligt bra blandning av sorg, vemod, filosofi och humor. Ja, tro det eller ej – den är hemskt rolig på sina ställen. Någon skrev på Goodreads att Finch är som en ännu ”värre” version av Augustus från The fault in our stars med sina högtravande ord och tankar och absolut, så är det – men jag älskar det.

Jag älskar att de båda har sina kreativa outlets – Violet skriver, Finch spelar gitarr och skriver låtar – och hur de släpper in varandra i skapandet. Och jag gillar hur psykisk ohälsa beskrivs också – eller gillar, men ni förstår hur jag menar. Den där lamslående känslan. Fantastiskt bra.

Detta är en av årets bästa böcker för mig – ja, jag har läst väldigt mycket som är riktigt bra i år. Jag ser fram emot att läsa mer av Jennifer Niven för jag är otroligt imponerad. Och berörd! Jag låg och läste slutet i fredags kväll och visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen – låg i soffan, låg i sängen, satt i köket, stod i hallen. Ett riktigt mästerverk.

13 reaktioner till “2016: 256 – All the bright places (Som stjärnor i natten) av Jennifer Niven”