
Det är alltid svårt att recensera en självbiografisk bok, och därför ska jag inte göra det. Jag ska ge er baksidestexten och en länk till författarens hemsida där man kan läsa utdrag ur de fina recensioner som pressen gett den.
Det är 1988 och har precis börjat snöa, Sigge Eklunds tredje roman är också en sällsynt levande uppväxtskildring som väcker till liv platser, människor och händelser ur berättarens barndom. Här finns t ex några underbara sidor om atmosfären i familjens bil på väg till fjällen: lätt bensinlukt, kvardröjande os efter grillkorv och pommes frites, föräldrarnas mumlande röster i framsätet och så Bruce Springsteen ur högtalaren.”
Här kan man läsa utdrag ur pressens röster samt hitta länkar till intervjuer, och annars vill jag mest rekommendera att du läser den själv. Det är en väldigt fin berättelse. Jag har hört Sigge prata om den i många poddar på senaste tiden (den är inte ny, men jag har lyssnat ikapp en massa intervjupoddar), och det är också värt att söka upp och lyssna på.
Mycket, mycket bra. Sigge Eklund har en oerhörd talang för att uttrycka sig.