”The most shocking thriller you’ll read this year”, säger framsidestexten.
Baksidestexten på den svenska utgåvan säger såhär:
”Hon heter Judith Rashleigh och har en blygsam anställning på ett av Londons mest ansedda auktionshus. På kvällarna jobbar hon som värdinna på en champagnebar. Men hon har bestämt sig för att ta sig fram här i världen – hon lär sig spelets regler, klär sig, talar och för sig på ett sätt som tilltalar de män som har något som hon vill ha.
När auktionshuset dras in i en skandal är det hon som får skulden. Hon har sett för mycket och måste betala priset. Då vänder hos sig till en vän som hon länge försakat. En vän som har hjälpt henne i livets svåraste stunder. En vän som en väluppfostrad flicka alltid bör hålla sig borta från: ursinne.
Mr Ripley möter Gone Girl i en mörk thriller som är omöjlig att lägga ifrån sig.”
Och vad säger jag då? Ja, jag vet inte. Jag har inte vetat vad jag ska säga sedan jag slog upp prologen.
Chockerande, jo, kanske. Chockerande i den mening att detta verkligen inte var vad jag hade förväntat mig, kanske. Chockerande, som i att jag förstår inte att Norstedts har publicerat detta. Chockerande som i att jag blir väldigt förvånad över att jag faktiskt håller med om sista raden i baksidestexten. Det var väldigt svårt att lägga ifrån sig boken, men jag vet inte riktigt om det är för att den var så spännande eller för att jag ville bli av med den…
Så. Nej, jag tycker inte att detta var en bra bok. Jag kände mig ungefär lika störd som efter Bucketlist – och inte för att de ”erotiska” scenerna är för mycket för mig, utan för att jag har slösat intelligens och tid på detta. Jag blir förbannad över användandet av andra romaner för att sälja in skiten också.
Stories from the city, stories from the sea 
Känns som ett konstigt sätt att försöka plagiera Da Vinci-koden och 50 shades på en och samma gång. Jag blev förvirrad snarare än chockad. Men visst, det finns kanske folk som gillar…
GillaGilla
Ja, jag blev ju inte chockad på riktigt heller – jag valde bara att använda ordet lite ironiskt eftersom jag tyckte att det var löjligt i framsidestexten 😉
Jag går fortfarande och funderar på hur denna blev bok överhuvudtaget. Oerhört konstigt.
GillaGilla