Det är lätt att vara efterklok – och nu är jag väldigt efterklok när jag är lite irriterad för att jag har läst Gerhardsens böcker i helt fel ordning hittills. Nu när jag försöker läsa ikapp läser jag dem förstås i ordning, men det är väldigt rörigt! Men – man får ta det för vad det är. Även om det är lite irriterande att jag redan vet hur det kommer att gå i en av bihistorierna i just denna boken, men ja – jag kan ju omöjligt göra något åt det nu.
Detta var en extremt engagerande spänningsroman. Extremt! Det är ju alltid förskräckligt när barn far illa, och detta är ingen höjdare om man är känslig för sådant.
En liten flicka, Hanna, vaknar ensam i en lägenhet. Mamma och lillebror är borta. Pappa är på tjänsteresa i Japan. Men varför har mamma flyttat hemifrån utan att säga något? Hon kan inga telefonnummer och hon når inte dörrvredet på ytterdörren. Och dessutom får hon ju absolut inte lov att gå ut och störa i trapphuset. Det ringer lite olika människor och till slut verkar det som om en snäll farbror ska komma och hjälpa henne. Men det är hemligt!
En ung flicka hittas mördad på en toalett på Finlandsfärjan. Hon har rest dit med sin pojkvän och några vänner – men det är inte pojkvännen som hon haft relationer med strax innan sin död.
Och i ett skogsområde i Vita Bergen hittas en kvinna i en sandlåda, och en barnvagnsinsats med en bebis i i närheten. Bebisen lever men inte kvinnan. Ingen har anmält henne som saknad.
Med andra ord blir det mycket att ta tag i för Conny Sjöberg, Petra, Jamal och de andra på Hammarbypolisen. Petra kämpar dessutom med att komma över våldtäkten hon råkade ut för året innan,och Sjöberg har förstås fullt upp med en gammal mamma och fem små barn.
Ja, ni fattar. Det är rafflande! Och så vansinnigt spännande. Det var riktigt så att man var lite darrig i slutet. Fantastiskt bra – jag suger i mig Gerhardsen och älskar varenda ord.
Stories from the city, stories from the sea 