
Tips från coachen – gorgonzola




Här är vi fortfarande i Kronköping, barnen är ganska små och Maria är fortfarande gift med slarv-Krister och har världens jobbigaste svärmor. Ja – det kan sägas på en gång att denna boken innehåller väldigt mycket privatliv. Dock inte för mycket – eftersom Jansson skriver såpass ledigt känns det helt okej. Maria Wern är ju dessutom en sådan karaktär som är ganska intressant, och som har attityd så det räcker och blir över.
I alla fall.
Boken inleds i slutet – alltid ett intressant drag. Maria vaknar upp i mörker. Hon har fruktansvärt ont överallt – och upptäcker att hon ligger och håller någon i handen. Fast denna någon är alldeles kall och slapp. Och död.
Fast forward backwards – en man anmäls försvunnen av sin fru, men polisen tar det inte på större allvar. Men så plötsligt upptäcks ett lik – och saker och ting börjar visa upp ett samband.
Och en sak verkar säker. Det är hämnd som mördaren är ute efter…
Som vanligt tas en hel del aktuella samhällsproblem upp, vilket är nyttigt. Nu är visserligen denna ett tiotal år gammal, men vissa saker upphör ju inte att vara intressanta och aktuella. Här tas till exempel pälsindustrin upp – ett ämne som jag tycker är ständigt aktuellt och viktigt att tala om.
Något jag gillar lite extra är de många kopplingarna till örter och blommor i romanen – det gör det hela lite sådär extra mysigt mitt i allt det där rysliga. Förstår ni hur jag tänker?
Jag tycker att det är en bra bok, i alla fall. Inte min favorit-Wern, nä – den är lite för seg i starten och jag är bortskämd med att bli insugen från första stund så att säga. Men den är bra, visst är den det!

Detta är då vad jag skulle vilja kalla en heltäckande bok. Här finns skratt, gråt, rörelse, glädje, sorg och dråplighet. Varken mer eller mindre. Ett par gånger var jag glad att det inte fanns någon i rummet bredvid när jag läste som bäst tidigt på morgonen och kom i ett ofantligt gapskratt.
Nu hampade det sig dessutom så att jag läste denna boken bara några dagar innan Mannheimer och Apelgren gjorde sitt Sommar i P1-program, så jag får baka in lite kommentarer runt det här också – för det var också oerhört bra. Även här finns den otroliga blandningen av precis varenda känsla och stämning på en och samma gång – jag höll till exempel på att kvävas när det pratades om familjemedlemmen Tord, men satte skrattet i halsen när Peter talar om sin rädsla för att bli psykiskt sjuk som en nära släkting.
Och i boken är det väldigt roligt att Ulf-Peter bara är rädd för brännmaneter och att Anna kissade på sig lite på panikbröllopet, men väldigt mycket tvärtom när Anna berättar om sin mamma och bror.
Så – ja. En salig röra, med betoning på salig, av precis allt som finns. Underbart, rakt igenom. Jag kommer att köpa boken när den kommer i pocket för sådana här korta, goda krönikesamlingar är guld värda ibland.

Det första hon gör är att byta namn till Filippa Bond. Och skaffa sig en agent. Ja, och ett jobb som kopieringsbiträde också, för hon måste ju trots allt betala mat och husrum.
Och så plötsligt händer det! En roll i en långfilm! Är det alltså äntligen dags för Filippa att make it stort?
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna avslutning på en ganska bra serie. Jag känner igen mig i så mycket, och visst är det underhållande – stundtals riktigt roligt – men det kan även bli lite för mycket. Det känns nästan som om denna boken är lite överflödig, för det känns inte som om det händer så mycket rent karaktärsmässigt, vilket jag tycker att man kan förvänta sig av en trilogi som följer en ung person under så viktiga år. Filippa som rollfigur står mest och stampar, och man undrar om hon överhuvudtaget har utvecklats under åren. Samma misstag och samma pipe dreams, känns det som.
Men okej. Helt okej, annat vore orättvist att säga. Men det hade nästan räckt med en lång epilog i slutet på Stjäla the show, om ni förstår hur jag menar.
Men jag kommer fortsätta att kika efter Emmy Abrahamssons böcker, för Min pappa är snäll och min mamma är utlänning är något av det roligaste jag har läst på länge.
Hittade denna hos enligt O och kunde inte motstå…!
1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinnas läsas i sommar?
Jag är inte så förtjust i det där med MÅSTE. MÅSTE jag något så undviker jag det gärna. Ja, förutom viktiga saker då. Men fem böcker jag verkligen VILL läsa i sommar är:
Efter Alaska av John Green
Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt
Trilogin om Maj av Kristina Sandberg (ja, jag fuskar)
Fyrvaktarens dotter av Ann Rosman
Hyresgästerna av Sarah Waters
2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Tja. Det är såhär att jag fick Kallocain i födelsedagspresent. När jag fyllde nitton. Och jag har fortfarande inte lyckats läsa den. Jag VILL ju, men det blir inte av. Lite samma som det där med Gösta Berlings saga, som jag har haft på G i ett år ungefär. Gillar den verkligen men kommer inte riktigt någonvart.
3. Var är bästa stället att läsa på i sommar?
Jag tycker hur det än är bäst om att läsa i sängen. Just för att jag gillar att kura ihop mig på sidan och stötta boken eller plattan mot en kudde. Jag gillar i och för sig att sitta utomhus och läsa också, då helst vid ett bord av någon anledning. Är inte så bra på att bara sitta rätt upp och ner.
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
I sängen och på trädgårdsmöbler av olika slag. Säkert på en och annan bänk utomhus också. Och på bussar!
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Jag har mycket höga förväntningar på alla i fråga 1.
6. Vilken bok borde alla läsa i sommar?
Kvinnan på tåget av Paula Hawkins, och Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart
7. Strand eller hängmatta?
Nätack. Haha. Gärna klippa eller gräsmatta.
8. Deckare eller roman?
Jadu. Är inte deckare romaner nuförtiden? 😉 Nä, jag vet inte, jag är periodare med det där. Pass.
9. Favoritgenre?
Se ovan. Periodare deluxe – på senare tid har jag t.ex läst mycket ungdomsböcker, men det är inte nödvändigtvis något jag ”alltid” gör.
10. Tagga 3 andra!
De som känner sig manade kan väl svara vetja? Lämna gärna en kommentar om du har gjort den, jag tycker att det är roligt att läsa 🙂

Dags att vara med i Lyrans Tematrio igen och denna veckans tema är ett som ligger mig varmt om hjärtat – nämligen HAVET!

”Jag minns en dag på Oceanen…” – ja, det känns ju ganska självklart att nämna Utvandrarna-sviten av Vilhelm Moberg när temat är just HAVET. Jag läste dem relativt sent, först förra året, men älskade dem högt och rent – även om jag tyckte att någon av böckerna var lite väl seg och långdragen. Otroliga personporträtt, miljöbeskrivningar… allt. Nu utspelar sig ju större delen av böckerna inte ens i närheten av havet, men det har så otroligt stor symbolik för hela berättelsen.


Musselstranden av Marie Hermanson är en bok som jag läser om minst en gång om året, säkert fler ibland. Den är så fantastiskt välskriven. Jag riktigt känner doften av hav och tång i texten, för att inte tala om doften av djurskallar och annat hos Kristina. Havet spelar en mycket stor roll i romanen och jag känner igen mig så väl i de fantastiska miljöerna. Riktigt härligt.
==



