2015: 75 – Mitt liv som gift av Anna Mannheimer

Detta är då vad jag skulle vilja kalla en heltäckande bok. Här finns skratt, gråt, rörelse, glädje, sorg och dråplighet. Varken mer eller mindre. Ett par gånger var jag glad att det inte fanns någon i rummet bredvid när jag läste som bäst tidigt på morgonen och kom i ett ofantligt gapskratt.

Nu hampade det sig dessutom så att jag läste denna boken bara några dagar innan Mannheimer och Apelgren gjorde sitt Sommar i P1-program, så jag får baka in lite kommentarer runt det här också – för det var också oerhört bra. Även här finns den otroliga blandningen av precis varenda känsla och stämning på en och samma gång – jag höll till exempel på att kvävas när det pratades om familjemedlemmen Tord, men satte skrattet i halsen när Peter talar om sin rädsla för att bli psykiskt sjuk som en nära släkting.

Och i boken är det väldigt roligt att Ulf-Peter bara är rädd för brännmaneter och att Anna kissade på sig lite på panikbröllopet, men väldigt mycket tvärtom när Anna berättar om sin mamma och bror.

Så – ja. En salig röra, med betoning på salig, av precis allt som finns. Underbart, rakt igenom. Jag kommer att köpa boken när den kommer i pocket för sådana här korta, goda krönikesamlingar är guld värda ibland.