Ingen har väl undgått filmen Mig äger ingen som haft planscher uppe precis överallt de senaste månaderna? Nej, jag trodde inte det. Detta är boken som ligger till grund – jag har förstått att alla faktiskt inte vetat om boken.

Jag behövde något att läsa på bussen i tisdags och kusin E var snäll och lånade mig den.
Det är i alla fall en fantastisk självbiografisk barndomsskildring som Linderborg bjuder på. Den är stark, rörande, rolig och väcker många tankar. Det essentiella här är väl mer eller mindre – det spelade till slut ingen roll att Åsas pappa älskade henne över allt annat. Andra makter kom i vägen.
Men det finns ingen tvekan någonstans, egentligen, om att Åsa var den viktigaste personen i hennes pappas liv. Inte en enda gång är han elak eller våldsam mot henne, trots påverkan. Det känns faktiskt som om han hela tiden gjorde så gott han kunde – även om det inte räckte hela vägen fram.
Jag lade inte ifrån mig denna boken med ett tungt hjärta. Faktiskt inte. Det är självklart ingen feel-good-bok heller, men jag väntade mig betydligt, betydligt värre.
Språket är dessutom mycket vackert och slipat!