Etikett: Poddar

Sommar i P1 2021

Jag tänker alltid att jag minsann ska lyssna på alla Sommar-program. Det händer ju ungefär aldrig, för hur mycket jag än försöker och prenumerar på podden och allt så kommer jag ofelbart efter vid något tillfälle och så blir jag irriterad för att jag är ur fas och tar bort alla som jag inte verkligen längtat efter. Vi får väl se hur året blir – det är nog klokt att sänka ribban lite.

I stort tycker jag att årets lista är en riktigt trevlig samling. Det är nog ingen som jag absolut inte kan tänka mig att lyssna på eller som jag räknar med att stänga av efter fem minuter… 🙂

Kanske ingen jag jublar högt över heller förstås. Men jag ser fram emot:

  • Benjamin Ingrosso, som verkligen växt i mina ögon det senaste året, både musikaliskt och personlighetsmässigt
  • Niklas Strömstedt, som var förvånansvärt rolig i Alla mot alla under våren
  • Tareq Taylor, vars serie jag fortfarande inte sett klart men som är så charmig att det är inte klokt
  • Anna Kinberg Batra, som också uppvisat en dold humoristisk talang i vårens Muren
  • Sven-Göran Eriksson, för att… ja. Vad ska man säga om Svennis?
  • Jens Stoltenberg, som tycks mig vara en otroligt sympatisk och duglig karl
  • Jonas Karlsson, duktig författare och skådis som jag skrattat högt åt i sin roll som samfällighetsordförande när vi sträcktittat på Sommaren med släkten i perioder under vårvintern
  • Sten Ljunggren, som lär ha ett och annat att berätta
  • Gizem Erdogan, en otroligt karismatisk och talangfull skådespelare
  • Hans Rosenfeldt, som är så himla härlig och bra på allt han tar sig för

Vackra människor av Peppe Öhman

För #färggladahyllvärmare2021 var maj månads färg FLERFÄRGAT, och jag rotade min vana trogen i mitt Storytel-bibliotek och hittade Vackra människor, som jag tänkt läsa i många år. Åtminstone så länge som jag lyssnat på den utmärkta podden Mellan raderna, som Peppe Öhman har tillsammans med Karin Jihde – och det känns ju som en evighet.

Denna passade även bra in i min filosofi om att tillåta mig att mest läsa okomplicerade deckare och feelgood ett tag (förutom bokcirkelböcker) eftersom jag kör fast så fort jag försöker läsa något särskilt djupt. Gravidhjärna + extrem kvällströtthet = jättedåliga förutsättningar för långa lässtunder innan sovdags.

Det är kul att Vackra människor utspelar sig i Helsingfors tycker jag, det känns fräscht och jag gillar verkligen Helsingfors. Inte för att jag varit där så himla mycket, men ett par gånger åtminstone och det är en väldigt trevlig stad. Vi följer två par som bor i ett hipstrigt område, båda har barn i lägre förskoleåldern.

Ida jobbar på utrikesministeriet, Max på reklambyrå. Sanna är influencerdrottning by day och nättroll by night, och Johannes är kreativ dokumentärfilmare med ideal. Efter ett föräldramöte upptäcker Ida och Johannes varandra – de har ju faktiskt träffats tidigare, under en blöt kväll på en bar innan någon av dem träffade sin nuvarande partner. Och så är karusellen igång…

För att vara en ganska lång bok i sin genre känns det lite som skrap på ytan på somliga ställen. Jag gillar att åtminstone förstå varför karaktärer fattar dåliga beslut ibland, men här kommer somligt som totala överraskningar, så där så att man bara kan skaka på huvudet åt dem. Jag gillar beskrivningarna av personerna (även om jag inte gillar någon av dem så där värst mycket) och av miljöerna, och Öhman skriver både humoristiskt och väldigt observant. Därmed är detta en underhållande och vass relationsroman som levererar ganska exakt det jag räknade med. Mer än så kräver jag heller inte.

Boken finns att köpa t.ex här!