008 – en låt som du kan hela texten till

008 – en låt som du kan hela texten till


Nu är jag textälskare, praktiskt taget all musik jag älskar är för att texterna är så bra. Kanske en miljöskada efter ganska mycket poesistudier på universitetet, jag vet inte riktigt – men jag kan praktiskt taget alla texter till alla låter jag älskar utantill, så det här blir inte lätt!
Det enklaste kanske är att ta någon som jag älskar att sjunga med i helt enkelt? Vi gör så tror jag.

Catatonia med Don’t Need the Sunshine. Underbar sång, som även fått vara med på Operation Dagsverke när vi satt i den kissdoftande tunneln mellan Nordstan och Centralen för ungefär hundra år sedan. Oja. Måste plocka hit min gitarr nästa vecka.

007 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

007 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle


Alltså. Som jag har sagt förut så påminner nästan alla låtar mig om något. Sån är jag. Likadan med dofter och smaker, jag kan lätt bli förflyttad till andra tider och platser bara av doften av en särskild tvål eller maträtt.
Men det första som hoppade in i skallen på mig var Alabama Song av The Doors. Efter det tidiga mötet mellan Sverige och England i fotbolls-VM 2002 (av någon anledning kändes det legitimt att dricka cider and black mitt på blanka förmiddagen bara för att det var fotboll) och en liten tupplur hemma hamnade vi på TGI Fridays där Mårda jobbade och kunde fixa två-för-en-hamburgare till lunch. Deal, sa vi. Och sjöng Alabama Song till rytmiskt bankande med besticken på bordet. Inte spiknyktra säger du?
Det hände en massa annat roligt den dagen också visserligen, mycket av det hela musikrelaterat, så jag kanske skulle nämna att jag och Mattias rusade runt en rondell i Hyde Park och sjöng hårdrocksversioner (?) av en massa Belle & Sebastian-låtar, fuelled by någon fruktansvärd whisky från Threshers och en share-size coke. The Stars of Track and Field till exempel. Sedan blev vi utslängda av en kvinnlig polis på cykel. Vi kunde väl inte veta att parken stängde på natten heller?
Det var tider det. Fast det är rätt skönt att inte hållla på riktigt så hardcore längre 😉

foto-catch-up

Har tagit en massa kort de senaste dagarna på mer eller mindre intressanta saker och ting som jag inte hunnit lägga upp, så vi kan väl ta ett litet uppsamlingsheat kanske?

Syrenerna utanför mitt hus. De börjar redan vissna, är inte det lite tidigt? Men de doftar gudomligt.

Känns SÅ förort att gå till ICA Nära…

Men vrider man huvudet några grader så är det så grönt och skönt så. Det ösregnade när jag tog bilden, det är mycket trevligare när solen skiner!

Resultat av frukthandling i regnet. Jag blir alltid mer inspirerad att äta frukt om den ligger lite fint och ser smaskig ut. Okej, tomater är ingen frukt kanske men de ser ju bra ut i sammanhanget 😉

Inredningen i min lägenhet är ett enda hotch-potch. Här har vi lite av köksfönstret. Farfars gamla väckarklocka och Atoll-ljuslyktan jag fick av pappas kusin, älskade Bibbi, i studentpresent.

Köksradion. Naturligtvis med inbyggd kassettspelare. Fick jag när jag fyllde fem. Den har varit välsignad, som mamma skulle säga.

Vi planterade om en sådan där käck gräslök som man köper i grönsaksdisken i en tekopp häromdagen (köpte jag när jag var kanske tio under stor protest från mamma som påstod att den aldrig skulle komma till användning. Jag vann!). Den beter sig mestadels som en ampellilja. Men det kan den väl få göra, jag har ingen direkt lust att försöka binda upp fanskapet så den växer uppåt.

Farmors gamla sillkruka som inhyser mina korsordspennor och mammas sacketter, samt de små kycklingarna vi hittade på Gekås i februari och ett ljus från Ikea.

Min lille Hacke som farfar vann åt mig på Liseberg när jag var knappt ett år. Han har varit med om det mesta, från resor fram och tillbaka och hit och dit till magsjukor då han fått lov att finna sig i att bli både tvättad och centrifugerad. Nu är han så skör, så skör, det är knappt att jag vågar ta i honom. Munnen är lös och kammen har god vilja att ramla av, men jag får försöka ta hand om honom så gott det går! Han ligger i mina nya fina lakan jag köpte förra veckan.

Vardagsrumsbordet. En tablett från Ikea agerar duk. De små ljushållarna är också från Ikea, ljuset som brinner var en present från Andys föräldrar och det stora röda en födelsedagspresent från bästaste Linda för många herrans år sedan. Det är också välsignat, gud vet hur länge det har räckt!

Suddig bild på min fyr! Det är en ljuslykta men av mycket billig sort så jag skulle aldrig våga tända den, den skulle garanterat gå i tusen bitar. Men jag tycker att den är söt. Notera gärna pissregnet.

Min lilla hallbyrå – det är svårt att se riktigt hur låg den är, men den är bannemig inte stor! Mamma och pappa hade den i sin sommarstuga på Orust innan jag fanns, och sedan har den bott i diverse klädkammare under åren – men nu är den min! Har även en matchande pall i samma intressanta tomat-orange färg… telefonen var vår halltelefon på tidigt åttiotal på Virvelvindsgatan.

Det är med andra ord inte fel att spara på saker och ting 😀 så mycket gammalt och fint jag har här. Vissa grejer är rent osmakligt fulsnygga (ett par gamla karaffer från farmor till exempel), vissa fina, vissa gamla, vissa nya, men jag älskar att jag har kunnat få såpass mycket gammalt som jag velat ha och kombinerat det med nyare, mer sterila saker och ting (Ikea Expedit comes to mind…) – skulle inte alls ha trivts så bra med ett helt nyköpt bohag!