acrylic afternoons

Trots att jag faktiskt gjort en hel del idag känns det som om jag bara har slöat. Men två brödbak, en långpromenad, ett antal mer eller mindre tråkiga telefonsamtal, handling (det känns så otroligt dumt att handla och betala 5:- men jag hade fem PET-flaskor att panta och när mjölken kostar 8:20 och jästen 1:90 så blir det ju som det blir), helrenovering av jaget, lite städning och matlagning och ätning och sådär och så lite Suzanne Reuter i Vem tror du att du är? får uppenbarligen dagen att gå ganska effektivt.

Och målat naglarna förstås. Metallicblå. Tyvärr målade jag i relativt mörker så det ser för jäkligt ut runtom. Får förevisa imorgon.

Imorgon kväll kommer Hanna över, trevligt! På torsdag tänkte jag åka hem till mamma och pappa över natten då de ska till Hunnebo i helgen och jag inte kan hänga med pga HLR-kursen på söndag och jag vet inte hur nästa vecka ser ut så det blir en lagom tid att umgås tänkte jag (frågade mamma om det kunde passa möjligtvis och första meningen var något i stil med ”Ja! Visst! Vi kanske kan äta pizza?” – LCHF-perioden är nog över på den fronten), mamma är ledig på fredag också så då kan vi hänga lite på förmiddagen. På fredag eftermiddag kommer Linnea och fikar (det har gått troll i vårt planerade umgänge men nu får vi hoppas att det blir av!) och så plötsligt har ännu en vecka gått och det är dags för Eldeman klockan 10:03 på lördag igen och sen är det väl praktiskt taget julafton.

Strax dags för QI följt av Gavin and Stacey (favoritavsnittet, bröllopet!) och sedan tänker jag gå och lägga mig, ögonen vill inte hålla sig uppe alls. Sitter på Skype och försöker översätta högläst svenska av engelsman till engelska. Lättare sagt än gjort kan jag rapportera, men sannerligen komiskt. ”Avgångstidtabell” är ett exempel på ord som hellre skrivs än uttalas om man inte är så säker på svenskan, hihi.

felringning

– Ja, det är Anna?
– Ja hej, jag heter Martina och ringer från X och jag skulle vilja prata med Klas?
– Jaha, då har du nog kommit fel är jag rädd.
– Är du säker? Det står här i mina papper att Klas bor där?

Ja, jo, jag är faktiskt ganska säker på att det inte bor någon som heter Klas här. Isåfall har han gömt sig väldigt väl någonstans i klädkammaren. Och om det mot förmodan finns nån Klas här så hoppas jag att det är Klasse Möllberg, så vi kan öva på att joddla lite ihop.

blast from the past

Mitt ex, en av alla dessa A:n, är fotograf, och var aspirerande sådan när vi var tillsammans. För ett tag sedan skickade han 1495 foton på mig. Ja, det är ju en del. Och det är minst sagt roande att titta på vissa av dem.

Vad sägs till exempel om denna otroligt intressanta bild där det ser ut som om jag har förlorat ögonen?

Eller denna, där jag inte bara ser drogad ut utan även som om jag just gjort någon sorts underlig läppförstoring?

Eller för all del denna som togs åt försäkringsbolaget efter att jag blev påkörd av en motorcykel?

Eller detta fyraåringsleendet med väldigt nyfärgat hår? Jag hoppas och tror att jag har ett tuggummi på höger sida av munnen och att det är därför jag inte ser riktigt klok ut.

Och denna som bonus som är extra rolig då Andrew har tagit kort på mig när jag läser Vivis blogg! Ungefär fem år innan vi träffades för första gången 🙂

Det kommer mera… jag har bland annat en svit bilder från Brighton hösten 2002 som förmodligen är de bästa fotona som någonsin tagits på mig, samt ett par intressanta ena i tunnelbanetunnlar som inte ser ut som mig alls.

brödbak #2

Första projektet för eftermiddagens bak-fiesta och även det långrandigaste blev grekiskt olivbröd, inspirerat och löst baserat på detta receptet.

Jag har lite av en skräck för jäsdegar – tror att det stammar ifrån hemkunskapen i högstadiet då det alltid blev så stressat, för det tar ju TID att knåda en deg. Inget konstigt med det egentligen, och det visade sig vara ytterst terapeutiskt att knåda deg en stund.

En rar liten deg innan första jäsningen.

När den väl var jäst första gången var det dags att dela den per 75% och 25%, kavla ut den större biten lite grann och lägga på ”fyllningen”. Jag bredde grön pesto över hela kalaset (som man gör med smöret till kanelbullar typ) och sedan på med hackade oliver, smulad fetaost (okej, salladsost heter det väl egentligen för den var då rakt inte ”äkta”), torkad dragon och lite flingsalt med dillsmak. Rulla ihop och knö in ändarna bäst det går. Den mindre biten delar man i tre och gör en fläta uppepå limpan.

Jäs ännu en gång på plåten i en halvtimme, och sedan skjuts in i ugnen i en halvtimme på 200 grader. Låt svalna på galler.

Jag har inte smakat ännu men det ser ljuvligt gott ut.

brödbak #1

Jag ”kan” ju inte baka. Men efter gårdagens lyckade kakor och efter att ha reflekterat över hur förbaskat dyrt det är att köpa bröd fick jag för mig att köra igång dubbelt brödbak i eftermiddags.

I icke kronologisk ordning tänkte jag börja med tekakorna.

Rör ihop två deciliter havregryn, två deciliter vetemjöl, en tesked salt och två teskedar bakpulver. (Ska vara 2 tsk socker också men det struntade jag i.) Rör ner en halv deciliter olja (jag använde en god en som agerat marinad till fetaost förut) och två deciliter mjölk. Blanda väl. Ser ut som en ganska osmaklig havregrynsgröt när den är färdigblandad. Rör ner smaksättningar efter behag, jag körde i lite torkad timjan, paprikapulver och cayennepeppar som jag tycker lyfter allt i smakväg.

Grädda i en kvart i 225 grader.

Såhär såg de ut när de kom ut ur ugnen. Inte riktigt som tekakor med andra ord, mer som hastbullar. Så jag tog ett exekutivt beslut och delade dem som frallor istället.

Betydligt mer lätthanterliga! Och goda som synden.

höstpromenad

Smög bakom pizzerian för att se vad jag kunde hitta på min promenad förut. Tyvärr dog kameran efter en liten stund, men jag hann ta ett och annat kort i slänten i alla fall. Det luktade precis som det gjorde utanför köket till Gästis i backen när vi var små.

Någon som tröttnat på sina dojor, tydligen.

visst gör det ont när knoppar brister

Jag köpte två porslinsknoppar på Indiska för ett tag sedan med syfte att fästa en av dem på Det Vita Skåpet. Nu var ”pinnarna” alldeles för långa, men pappa fick någon att kapa dem på jobbet (som sagt, allt finns på Volvo, från aceton till vit häftmassa till muggdrejare och soffbärare) och så bytte vi ut den gamla mässingsknoppen från artonhundrakallt (okej, jag skojar när jag säger det men det skulle inte förvåna mig om skåpet är ungefär så gammalt) mot den fina i blått och vitt porslin. Jag är jättenöjd!

Strålande vackert väder idag så istället för att stänga in mig på gymmet tänker jag ta en långpromenad och förhoppningsvis få lite kort på de ljuvliga höstfärgerna 🙂

livsfarliga drinkkakor!

Viveca Sundvall, numera Lärn, var en av mina favoriter som barn. Jag älskade – och älskar fortfarande – böckerna om Mimmi och Eddie, och Vad händer om man vänder på Paris och Dadlar och Dromedarer och allt annat hon kom med.

På äldre dar har jag fallit i djup kärlek med böckerna om Saltön, och det är kanske inte helt förvånande att jag blev eld och lågor när kokboken Till Bords med Saltöborna kom ut 2006!

Hittills måste jag erkänna att jag inte har lagat ett smack ur den, utan bara suktat och tänkt att när jag får råd så ska jag bannemig bjuda alla jag älskar på Månssons Förälskade Havskräftor…

Boken har legat hemma hos mor och far sedan jag fick den, och den låg överst i en bananlåda som jag hoppades att pappa skulle ta med sig idag men det regnade så förbaskat att jag sa att vi struntar i lådan, ta det viktigaste bara. Men så hade mamma tänkt ett steg längre och stoppat ner de där galgarna jag nämnde och en massa mat och en anteckningsbok med en underbart vacker mussla på – och så Till bords med Saltöborna.

Jag kunde inte låta bli att sitta och läsa igenom den en timme eller så och fantisera om de mest underbara anrättningar jag skulle kunna åstadkomma – och så hittade jag något fantastiskt!

LIVSFARLIGA DRINKKAKOR!

Inte nog med att de innehåller två av mina favoritingredienser alla kategorier – ost och oliver – men jag hade dessutom (nästan) de andra ingredienserna hemma!

Så, let me present: Livsfarliga Drinkkakor à la Viveca Lärn.

Jag fick som vanligt vara så god att adaptera receptet lite grann – jag hade inget smör hemma men däremot margarin, som jag egentligen skyr som pesten men var tvungen att köpa pga smörbristen förra veckan så att jag kunde få ihop en sockerkaka till Johannas besök i söndags.

Det blev exakt 20 stycken för mig, men hade jag gjort alla precis lika stora hade det säkert blivit fler än 25.

200 gram riven lagrad ost (jag körde på cheddar och har ingen aning om hur mycket det vägde, det var nog snarare 150 g än 200)
3 dl vetemjöl (mät med sked i decilitermåttet, det är väldigt lätt hänt att mjölet packas för tätt)
100 g rumsvarmt smör (jag använde som sagt margarin och tillsatte lite havssalt och tog lite mer än receptet stipulerar) då jag inte tror att jag hade riktigt nog med ost och mjölet inte riktigt ville vara med)
1 liten burk gröna oliver med pimiento (jag vet inte vad en liten burk ska vara, men jag använde väl en halv sådan där långsmal)

Nyp ihop ost, vetemjöl och smör. (Det blir som en smuldeg – jag trodde att jag hade gjort helt fel och att det skulle bli som en smidig pajdeg ungefär, men nej, det verkar som om smuldegskonsistensen är rätt.) Låt vila 1 timma i rumstemperatur.

Rulla degen till valnötsstora bollar (här får man jobba lite med degen och rulla den som köttbullar ungefär, den kommer inte att hålla ihop om man inte ger dem lite TLC). Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper (hade jag inget, jag lade dem på aluminiumfolie som var lätt oljad) och tryck ner en oliv i varje boll (gjorde jag direkt i handen, det var lättare så eftersom degen är lite smulig).

Grädda mitt i ugnen i 200 grader i ca 10 minuter eller tills de har fått lite färg (jag körde mina i 15-18 minuter tills de kändes lite kakiga och hårda uppepå).

Så vansinnigt goda. Oj oj oj.

När de svalnat placerade jag dem i en av mina favoritkakburkar (det är lite intressant att jag som aldrig bakar har tre kakburkar till mitt förfogande):

Och nu, efter att ha pratat med flera av mina absolut bästa vänner, är det snart läggdags. Tillfreds, glad och lycklig.

Kärlek och värme till alla!

msn-trauma

Det verkar som om min MSN har tappat fattningen igen för ingen verkar få mina meddelanden (efter undersökning naturellement).

Therefore – testa gärna att messa mig för jag börjar bli lite störd på att tro att folk ignorerar mig bara för att få klart för mig att andra tror detsamma om mig!