läggdags II

Ja, klockan är långt över kvart över läggdags… kanske får ge mig på att dygna imorgon så jag somnar ordentligt på söndag och kan få ordning på rutinerna igen.

Det blåser så att jag får lock för öronen! Ventilen i badrummet ramlade ner pang bom förut och det susar i rören därinne också… nästan lite spöklikt. Jag är så orolig för mamma och pappas, de har inte bara ett gäng ganska slaniga björkar på baksidan utan även jättetallar i skogen bakom som lätt skulle kunna slå ett hus sönder och samman om de skulle falla. Jaja, så får man inte tänka.

En flashback till 9:e december 2005:

Exakt sex år sedan idag, hemfärd från världens kallaste fotbollsmatch i Norwich (det var nästan femton plus i London när vi åkte på förmiddagen – det snöade i Norfolk. Vi fick dela på ett par vantar och hålla varandra i handen med de fria för att hålla någon sorts värme). En av mina mer lyckade stickade mössor på Toms huvud, han hade på sig den jämt utom när han sov. Det ser även ut som om jag har något sorts mustaschproblem på höger sig – vilket inte stämmer, för mitt mustaschstrå sitter till vänster, så det så. T-shirten jag har på mig syns tyvärr inte och jag hittar inga bilder på den alls, men det var en hemsnickrad historia det också – jag fick en gammal vit t-shirt av någon, Danny kanske? som jag klippte av alla fållar på och så klippte jag ut bokstäver ur en gammal röd tröja och broderade fast SAINTS på framsidan. Undrar just vart den tog vägen!

Efteråt var det julfest hos 26. Och vilket kalas det var sen.

kalles fiskgryta

Jag var så hungrig att jag höll på att gå åt när maten var klar, så jag glömde totalt ta ett kort på min goda fiskgryta. Hursomhelst – det går superfort, är vansinnigt gott, går bra att frysa och passar till potatis eller ris eller vad man nu gillar. Gröna bönor är också gott till men det hade jag visst inga kvar. Jaja.

Sätt på potatisen eller riset. Om du kör på potatis rekommenderar jag att skära den i små bitar, så är den klar på en kvart. Jag mosar min direkt i tallriken med lite smör, så det gör inget om den inte är så vacker.

Vispa ihop 2 dl crème fraîche med 2 dl mjölk, en halv fiskbuljongtärning (eller hummerfond, det hade jag, eller fiskfond förstås) och 4 msk kaviar (jag mätte inte utan smakade mig fram till något lagom). I med dill – jag gillar Findus finaste frysta, smakar riktigt färskt. Koka upp och lägg i vit fisk i lagom stora bitar – den måste inte vara helt tinad om du använder fryst, men mestadels, mest för att det blir vattnigt annars. Koka i 10-15 minuter tills fisken är klar. Smaka av – jag använde lite extra vitpeppar men salt behövs inte, kaviaren och fonden är salta nog. Rör ner ett par tre kokta hackade ägg, värm igenom men koka inte upp igen.

Servera! Gärna med en sky svartpeppar över, och potatis är mycket godare än ris till tycker jag. Man ska egentligen ha purjolök i också, och det hade varit väldigt gott, men jag hade ingen och ville inte gärna gå ut i stormen för att köpa en.

Bild lånad ifrån Ninni Schulmans tyvärr avslutade matblogg Nu är det mat! – min såg ju inte riktigt ut såhär eftersom jag inte hade gräslök och hackade äggen fint istället, men det är samma anda!

fina släkten

Det ringde på hemtelefonen tidigt ikväll när jag höll på att laga mat och jag hoppade högt – det är inte så många som ringer hem till mig, mamma och pappa hade jag redan pratat med, D var fortfarande på jobbet och likaså Karin – men det var min gullige lille farbror Hasse som ringde och grattade på namnsdagen! Inte hade jag trott att någon som inte själv heter Anna eller är mina föräldrar som har full koll på Anna-dagens vikt skulle minnas storheten av 9:e december, men minsann! Vi pratade lite om ditten och datten och jag fick ju berätta att jag har fått jobb också och han lät jätteglad över det. Han är så söt, en bit över 70 nu (12 år äldre än pappa) men har ganska nyligen skaffat sig ny tantfriend efter att han blev änkling för några år sedan, mekar med bilar och rumlar runt med kusinernas småttingar.

Även kusin Fredrik överraskade med ett FB-meddelande när jag vaknade. Det är roligt att bli ihågkommen 🙂

tv-kväll – en ovanlighet häromkring…

Blev glatt överraskad när hallåan innan På Spåret började berättade att det skulle följas av I taket lyser stjärnorna! Jag har ju skrivit om boken förut men inte kommit över filmen förrän nu.

Den är strålande bra. En mycket rättvis representation av boken. Naturligtvis med vissa ändringar, men det är okej. Ibland går det bra att se boken och filmen som separata entiteter – detta är en sådant exempel. Den är hemskt fin, med otroligt bra musik och smart klippning. Extra bra var förstås att man fick höra en av mina gamla favoriter, Oh Susie med Secret Service inte bara en utan TVÅ gånger! 😀

Se den om du får chansen.

På Spåret var helt okej. Jag störde mig på (numera) makarna Strömstedt förra omgången, något så förbaskat, men idag var de helt okej och jag hejade nog på dem. Carl Johan de Geer är lite rolig, men tjejen han tävlade med… herregud, vilket stolpskott. Hon kunde inte sin egen födelsestad för guds skull! Okej, jag kom inte på Skara förrän någon gång i mitten, men jag har aldrig varit där ens. Melbourne klippte jag på 8 och München
på 10, så jag är rätt nöjd med min insats i alla fall 🙂

firande chez Larsson

Blir det mycket bättre? Ja, det blir det, för om 40 minuter börjar På Spåret!

Det är konstigt förresten, jag har knappt haft något sötsug de senaste åren (missförstå mig rätt, klart att jag har ätit sötsaker och någon efterrätt och kaka här och där, men inte så att jag blir SUGEN på godis. Senaste veckan däremot, herregud! Särskilt saltlakrits. Jag hittade en burk igårkväll med lakrits som jag köpte i… jag vet inte, september kanske, om inte tidigare… lyckan var total.

Jaja.

Och nej, jag är inte gravid. Får vi verkligen hoppas i alla fall.

den jag älskar heter örjan

Jag hade totalt glömt av denna underbara barndikt av underbara Barbro Lindgren tills den omnämndes i Enn Kokks blogg häromdagen och jag just sitter och läser ikapp mig lite grann här och var…

Vi har lekt en gång i parken
Satt bredvid varann på marken
Och han rörde mig med handen
Och så lekte vi i sanden
Dina ögon, sa han
Är som runda sjöar
Eller som små gröna öar
Du kan bli min fästmö om du vill
Okej, sa jag, sen satt vi still
Och Örjans öron lyste röda
Tänk, sa han
Om hundra år så är vi döda
Då finns det inga ögon
Som små sjöar
Men riktigt vatten finns det
Med små gröna öar
Och än så länge kan vi leka
Och ha kul i parken
Och sitta still bredvid varann på marken
Den jag älskar heter Örjan
Men dom kallar honom Smörjan
-Barbro Lindgren

Så fin!

en bra anna-dag

Idag gratulerar jag alla Annor därute, inklusive mig själv, på namnsdagen! Glöm för all del inte att lägga lutfisken i blöt och smaka av julölet, som seden bjuder.

Sov länge idag då jag blev alldeles för intresserad av att sticka på min nästa mössa inatt, det var otroligt skönt. Jag ska rätta till det i helgen, om jag så måste dygna imorgon och söndag.

Sedan en stadig frukost på äggröra och tomatjuice (och kaffe förstås) och så ner på stan i illblåsten för att skriva kontrakt! Jag hade sjuk tur och slapp hamna i regnet i alla fall, men hörde på radion på väg ner att de hade stängt av Älvsborgsbron. Således var min konsultchef försenad då han var på väg från Volvo, så jag hann springa ett par ärenden medan jag väntade in honom – praktiskt, för en fredagseftermiddag blir Nordstan knappast lugnare efter 15:00. Det var helt SJUKT mycket folk, de invigde ljusstaden och det var konsert och julmarknad och folk som gick i 1km/h… men det gick rätt bra. Jag blir alltid stressad och lite yr av Nordstan, det är så många intryck på en gång och medusinen gör det inte lättare, plus att gå väldigt sakta eller stå stilla är absolut värst för yrseln och panikkänslan (säg i Bankomatkö, till exempel) men det gick strålande bra idag.

Och efter att allt var klart och kontraktet påskrivet och jag hade anställningsbeviset i handen kom ett sådant otroligt lugn över mig. Det går inte att beskriva. De senaste veckorna har jag gått med konstant ”pirr” i magen (lite som svindelkänsla kan man säga) vilket är lagom mysigt då jag hela tiden tror att jag ska ramla ihop, men efter det gick jag bara som på moln, och har mått lika bra sedan dess. Riktigt svävade genom Nordstan, hann precis med en vagn hem och var inte ens stressad av hatviadukten. Att det kunde göra så stor skillnad. Så ofantligt skönt. Jag är trött och har lite huvudvärk, men det tror jag bara är anspänningen som släpper.

Ikväll ska jag laga en god fiskgryta (fast det blir lite variant på receptet, dill istället för gräslök och hummerfond istället för buljongtärning antar jag) och göra potatisstomp till, äta lösgodis som jag unnade mig att handla som fredagslyx och dricka en miniflaska vin som stått och väntat på sin plats i rampljuset hur länge som helst till På Spåret. Ganska perfekt fredagskväll i rusket. Det är väldigt mysigt att sitta inomhus i ljus och värme när det är såhär utomhus… men man får väl säga att det är tur att det är regn och inte snö, för sådana här mängder snö vet jag inte hur man skulle hantera.

Imorgon, Melodikrysset, sedan kanske ner på stan en sväng och kika på lite jobbkläder (måste inte ha något särskilt men jag har knappt handlat ett klädesplagg på typ ett år förutom lite träningskläder, sommar- och ”fin”klänningar och en och annan kofta), böka runt i lite kartonger så vi kanske kan ställa upp en del på vinden på söndag när pappa kommer (hissen går inte ända upp och jag ser inte över lådorna om jag försöker bära själv vilket är äckligt i stentrappor om man inte har en hand fri till ledstången), och så är det fest hos Ramona och Peter på kvällen. Kul!