Jag gjorde en typisk Anna-grej i matsalen förut. Stod och väntade på micron med C och småpratade om ditten och datten och så säger han ”Har du inte satt dig än?” – jag hörde ”Har du inte satt in din [låda]?” och jag sa ”Jo, visst har jag det!”. Han frågar, ganska naturligt eftersom vi gått ner tillsammans, ”Vart då?” och jag svarar ”Precis under dig!”.
Jaha ja. Starkt jobbat. Fast det utlöste i alla fall ett gott skratt eller två. Ja, okej, två.
Killen bakom mig, han som låter som en brunstig valross efter varenda hostning, har idag…
– berättat för alla som velat lyssna att hans mediciner ”snedtände” på nyårsafton och han var tvungen att gå hem efter förrätten (jag skojar inte om jag säger att jag hört det tio gånger idag)
– pratat högt och tydligt om sina ytterst personliga psykiska problem
– pratat högt och tydligt om ”fettfyllda knölar”
– berättat ingående om sina nattliga domningar i armarna som han endast märker av om han vaknar och det kliar på näsan
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta honom.
Vill man få ut det mesta av lunchrasten ska man gå på promenad i en dryg halvtimme med två killar på 1.90 styck som går i 70 km/h. Puh! Men vad skönt det var. Trots en himla massa grus i kängorna efteråt. Trevligt var det också. Jag brukar inte gå den långa rundan när jag går ensam (mest för att jag brukade tro att jag skulle gå vilse) men det är så himla fint.
Extremt trevligt var det också 🙂
Känner mig lite hög på livet nu i eftermiddag. Det uppskattas en tisdag, då brukar jag vara raka motsatsen! Särskilt som jag inte alls sov tillräckligt många timmar inatt.
Men vi hade så trevligt igår! Te, rostade mackor, prästost, brieost, pepparrotsost, mammas marmelader, pepparkakor och mazariner. Och så gott sällskap, goda samtal och väldigt goda skratt förstås! Samt en jättefin ros i kruka, jag ska föreviga den ikväll för den är så vacker där den står och ljuvar upp mitt köksbord 🙂
Oooch! Jag och mamma vann på våra premieobligationer idag! Nu kommer min andel mestadels att gå till TV-licens och CSN, men jag funderar på att treata mig själv och ta svängen om och köpa en flaska vin på vägen hem. Känner att det nog skulle sitta finemang med ett glas till sista gulaschen ikväll och sedan spara resten till helgen eller när det nu kan bli. Hanna kommer imorgon och jag åker eventuellt till Hunnebo på fredag eftermiddag, vi får se! Är både sugen och inte i ärlighetens namn… det är skönt att vara där och såklart mysigt att umgås med mamma och pappa, men det kan bli lite långtråkigt på vintern, det måste erkännas. Finns inte så mycket att göra förutom att promenera och titta på TV. Möjligtvis åka på loppis, möjligtvis ta någon annan liten tur, men det är inte överstimulerande direkt.
Åååh Katarina Mazetti är min idol! Hon är så jäkla rolig och bra. Jag nämnde ju både henne och boken häromsistens så jag behöver inte skriva så mycket om handlingen för det på baksidan säger ungefär så mycket som jag har lust att avslöja eftersom jag tycker att alla ska läsa den nu genast pronto.
Den är rolig, vass, söt och sorglig… verkligen allt på en gång. Vilket jag uppskattar. Compact living, som Percy Nilegård skulle säga. Lagom lång – eller kort – för att läsa sådär innan man somnar, eller på en kortare buss-eller spårvagnsresa – det går strålande att bara plocka upp den när man känner sig lite sugen, läsa ett par tre sidor och lägga ner den igen – kapitlen är nämligen korta, precis som i många av Mazettis andra mästerverk.
Plus att man får lära sig lite ett och annat om vilda djur i haven runt Antarktis. Mycket uppskattat av folk som jag som älskar pingviner och sälar och så. Utom elaka leopardsälar. Fast det finns en väldigt rolig skildring av en elefantsälshane in flagrante.
Tja. Det var väl inte så mycket mer att säga då – förutom en rungande uppmaning att LÄSA DEN kthxoHAI!
</lite övertrött. Kaffedags.>
Så. Änglamakerskan!
Jag har ju gillat Läckberg sedan första början. Eller, det var inte riktigt sant, men jag läste Stenhuggaren en påsk i Hunnebo, verkligen sträckläste, kom sedan ikapp baklänges med Isprinsessan och Predikanten, och sedan dess har det bara fortsatt i ordning, med Olycksfågeln, Snöstorm och mandeldoft (en liten historia med Martin Molin i huvudrollen där alla intäkter gick till Min stora dag), Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren och så nu Änglamakerskan. Definitivt min favorittitel, det är ett så himla vackert ord tycker jag, även om innebörden naturligtvis inte är dito!
Hur som helst. Som flera andra av hennes böcker så vävs en gammal historia in i en nutida. Denna är lite extra spännande då en mycket känd historisk figur dyker upp i delarna som utspelar sig i det förflutna. Alla känner till honom men jag visste faktiskt inte en del grundläggande saker som kommer fram i denna berättelse. Alltid roligt att lära sig nya saker. Sedan är ju miljön som alltid en stor anledning till att jag gillar Läckberg – nog för att jag knappt varit i Fjällbacka, men jag vet ju precis hur livet är i sådana här små fiskelägen uppåt Bohuslän, och man känner igen hur alla vet allt om alla och ingen och fan och hans moster. Själva miljöbeskrivningarna är också väldigt bra och målande, jag vet precis hur graniten känns under fötterna och vattnet låter mot stranden.
Men men. Det är ju en deckare vi pratar om förstås så vi skulle väl nämna den aspekten också då då 🙂 I denna boken är det ingen ond bråd död på en gång, utan en rad händelser leder fram till lösningen på ett brott som skedde i början på 1970-talet. En hel familj, förutom yngsta dottern Ebba, ett år, försvinner spårlöst ifrån en gammal barnkoloni som nu blivit internatskola mitt under påskmiddagen, så vitt går att utröna av det dukade bordet när huset genomsöks. Ingenting hittades då, men när Ebba i vuxen ålder återkommer med sin man Mårten för att göra om den gamla gården till ett B&B händer det saker och hittas det saker minsann.
Såklart blir polisen i Tanumshede med Patrik i spetsen inblandade, och därmed Patriks fru Erica som har ett specialintresse för just detta gamla mordet…
För att vara en Läckberg-bok tycker jag att historien var lite invecklad faktiskt. Några karaktärer som var elever på skolan när försvinnandet skedde på 70-talet har många likheter med varandra och jag rörde faktiskt ihop dem en hel del – kanske mest för att jag oftast läste när jag var väldigt trött, jag vet inte. Lite andra bitar är också lite knöliga, men om man koncentrerar sig (eller till och med skriver en anteckning eller två) är det nog inte det minsta omöjligt att hålla reda på karaktärer och vändningar.
Det var även ett par saker som jag inte tyckte mig få svar på (som inte var ”mysterier” utan som borde ha fått en enkel förklaring) – men det får väl vara, jag kan ha missat något eftersom de var så små grejer – det kan ha varit en bisats som ramlade bort i min lilla medicinerade hjärna.
Hur som helst. Okej, språket är inte det bästa, det är det inte – men jag tycker absolut att det har utvecklats under åren. Nu är det bättre än Liza Marklund och Denise Rudberg ihop. Vilket kanske inte säger så mycket egentligen, men det är väl någon sorts komplimang 😉 Men berättelsen håller, särskilt de historiska bitarna är mycket bra på sina ställen, ibland får man dra på smilbanden åt familjelivshistorierna och ibland blir man nästan lite skraj. Ska villigt erkänna att jag fick gå upp och känna på ytterdörren i fredags kväll!
Rekommenderas? Jodå, jag tycker att den är läsvärd. 3,5 / 5 skulle jag nog vilja ge Änglamakerskan!
Ja, se det snöar.
Vackert på ena sidan huset över vattnet, mindre vackert över vägar, parkeringar och en herrans massa bussar och lastbilar på andra sidan huset.
Men det gör inte så mycket så länge det inte a) blir halt och b) fuckar upp trafiken ikväll för det orkar jag inte med, tack så mycket.
Pappa påpekade att min kaffekopp ser smutsig ut på den tidigare bilden, jag vill gärna meddela att jag hade wienermelange i den, och kakaon fastnar på sidorna. Så det så.
Har haft supermycket att göra idag och tiden har gått så himla fort! Nu är det något mindre spännande, jag får hitta på något annat. Eller jo, en rolig sak – en kille som jag har haft lite undringar över har börjat skicka privatmeddelanden till mig över Communicator. Visserligen underhållande!
En sådan där strålande fin dag idag. Eller ja, vädret är lite si och så men de sa på radio imorse att det kanske kommer lite snö nu på förmiddagen. Nu är det visserligen nästan lunchdags så det kanske inte blir så mycket med den saken, men i alla fall. Soluppgången var helt ljuvligt vacker förut, alldeles rosarandig. Nu har det väl en hel del med faktumet att det är en jävla massa skorstenar i hamnen att göra, men skit samma, snyggt var det.
Chefen är här idag, spännande! Betydde genast roliga saker att göra – kolla upp vaccinationsbehov om man reser till Brasilien, boka workshops och nu ska jag gå igenom hela hennes inbox sedan före jul. Power, thy name is Outlook permissions…
Feargal hjälper mig idag. Fick även en fin kalender av pappa (mutkalender från ett elföretag, han skulle få en till för det är en bild på Hunnebo framåt sommaren) så nu är det ännu mysigare i mitt lilla hörn!
Annars var jag just ute på en promenad och hämtade mitt passerkort! Det är ingalunda vackert, men det är skönt att ha det, delvis för att slippa räkna minuter själv när jag ska fakturera på fredagar, och delvis för att slippa a) förlita mig på andra för att komma in och ut ur trapphuset (receptionen stänger mellan 12:10 till 12:50 och det är ofta då jag tar en promenad) och att kunna använda hissen vid behov. Idag hade jag massor att bära och det hade varit ganska skönt imorse, likaså om man har mycket att bära till lunchrummet. Jag hatar att gå i trappor utan att ha åtminstone en hand fri, lever kvar sedan mina hemska månader med fötterna i vintras tror jag.
Det var dessutom brutalt skönt att få komma ut och ta en promenad! Kall, frisk luft och bara att få röra på kroppen lite grann är hemskt härligt efter ett par timmar (främst) sittandes då jag inte har haft passande arbetsuppgifter för att stå idag. Fast nu när jag ger mig in i inboxträsket ska jag bannemig göra det för då behöver jag ingenting skriva.
Jag blir glad varje dag jag blir medbjuden ut på lunch. Det låter kanske tramsigt, men det är ju ändå så att folk inte hade behövt säga någonting om de inte ville äta lunch eller fika med mig, så svårt är det ju inte. Det blir jag glad för, det värmer hjärtat och jag kommer definitivt att se till att följa med ut i alla fall en, om inte ett par gånger i veckan när jag får råd. Idag stod det sushi på menyn… det var sååå längesen sist så jag blev jättesugen. På sashimi, inte sushi visserligen. Men tonfisksashimi och laxsashimi… ja tack. Hittade på tal om det en tub wasabi hemma, jag undrar vad jag ska hitta på med den?
Min egen lunch idag – de berömda köttfärsbiffarna med den berömda stuvade spenaten. Ja, jag är på god väg att bli en köttfärsbiff. Fast är det en favorit så är det! 🙂
Och på tal om favoriter så kommer Linda och Camilla och fikar ikväll, ska bli jättekul. Håller på att planera in någonting med Hanna någon kväll i veckan också, jag gillar att göra saker på vardagar – i alla fall stillsamma saker som dessa.
Ooooch bara en sak till, på tal om Hanna… det gnälldes lite över att bussarna hade varit knökade med ”vimsiga förskollärare från Kortedala” på morgonen, som skulle till Arken och var lite som yra höns på skolutflykt. Och efter ett antal haranger (jag fick skjuts så jag missade det, men såg dem på gångbanan nere vid Portalen) så vänder sig Hannas svåger sakta om och säger… ”Min svärmor är där på konferens idag.”. Jag dök ner bakom anslagstavlan och SMS:ade genast Hanna som tyckte att det var obetalbart roligt men att folk som har ansvar för barn hela dagarna kanske borde vara lite mer kapabla att ta ansvar för sig själv! 🙂
Jag har läst MoPie i väääldigt många år – vansinnigt rolig och smart tjej som skrev om litteratur, livet i allmänhet, sitt jobb som litteraturprofessor (eller liknande ”grad”) – och så sina Sims förstås. Hon skriver så vansinnigt roligt, nu har hon även en blogg om sin viktnedgång och livsstilsförändring, och sin lilla bebis. Och en bonus är mailen från hennes mamma och pappa som har holländska som modersmål. Oj oj oj. Anyway.
Detta inlägget ser jag alltid till att läsa varenda jul – nu blev det smått försenat i år. Man måste liksom beundra någon som kommer på tanken att använda ”fluttery” och ”sluttery” som parallellrim.
The Castle of Sluttery var ett vansinnigt Sims-hus som Mo hade (med sig själv som huvudperson) och som namnet kanske avslöjar så var det verkligen ett syndens näste. Om jag inte minns fel lät hon karaktärerna ha helt egna viljor också, och det… gick som det gick.
Sjukt roligt. Det finns ett gäng andra Sims-uppdateringar i samma mapp som jag måste kika igenom när jag har tid.
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
Mamma donerade hemkokt marmelad i två olika varianter – apelsin och citron – så jag tänkte att när flickorna kommer imorgon kväll kanske vi kan dricka te och äta toast ‘n’ marmalade. Jag kommer att behöva äta något ordentligare än pepparkakor och mazarin i alla fall, och det är väl alltid gott med ett gott rostat bröd med marmelad på till kvällsfika?
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
Hann inte skriva något om Änglamakerskan idag ser jag – får se om jag hinner med det imorgon. Är i alla fall glad att äntligen ha första boken på listan för 2012! 2010 och 2011 fick aldrig några officiella listor, det var lite för turbulent för att orka fokusera på så särskilt mycket i bokväg, men man får göra så ibland. Har svårt att tro att jag kommer att slå 2009s 129 böcker dock 😉 Samma regler som vanligt… omläsningar räknas men inte av kokböcker (som för övrigt räknas), barnböcker och så vidare är helt okej också och förresten spelar det väl ingen roll vad det är för regler som gäller! 🙂
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
And so – to bed.
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
Jag älskar att bli matad. Biffar med fetaost och massor av chili, väldigt god spaghetti och cocktailtomater. Enkelt men strålande gott. Och det är väldigt skönt ibland att inte behöva tänka själv. Alls 😉
Southampton drog antingen Dagenham & Redbridge eller Millwall i fjärde rundan i cupen. Daggers borde vara lättare, men frasen ”Millwall. Away. In the cup. Love it.” från The Football Factory är ju en klassiker. Jag har varit på The New Den två gånger förut, varav en gång just i cupen… det är väldigt kul.
Tråkigt att West Ham åkte ut på öronen dock, väldigt tråkigt.
Nu, repris på ett gammalt avsnitt av Svenska Hollywoodfruar och ett Digestivekex eller två. Väldigt lugnt och stillsamt. Nyttigt!
(PS: Jag tror att jag städade med muskler jag inte vissste att jag hade igår för jag har träningsvärk i mina hamstrings så det står härliga till!)
Nu åker jag hem till mamma och pappa över natten. Trots att det bara handlar om en (1) natt är jag fullastad. I och för sig har jag två böcker, två garnnystan med stickor och datorn och laddaren med mig… plus matlådor till imorgon och en massa annat bös.
Hur som helst. Har inget särskilt planerat för eftermiddagen och kvällen förutom att äta middag då, så jag höres säkerligen senare.
Ha en skön söndagseftermiddag! Det är rätt kallt här faktiskt och tydligen började det snöa i Hunnebostrand förut (varför skrev jag Stockholm först??) – måste erkänna att jag inte hoppas att det kommer hit. Fast jag har ju i alla fall skjuts imorgon bitti.
Puss puss!
Stories from the city, stories from the sea 