små tanter, Tommy och J

Det blev sådär med EFIT:andet! Jag kom av mig lite grann på eftermiddagen och sedan rejält i kvällningen. You see, jag skulle hämta mina sista grejer i torkrummet vid 18, och vid halv sex eller så fick jag för mig att det kunde vara roligt att gå ut i vinterlandskapet en liten sväng, så det gjorde jag.

Och tur var det väl att jag gick ut, för när jag kom tillbaks igen hittade jag en liten tant ur min uppgång som hade åkt i backen i sluttningen ner mot portarna. Lilla vännen då. Men jag vallade hem henne förstås och gav henne båda mina telefonnummer och sa till henne att ringa med en gång om det var något. Hon hade uppenbarligen inte brutit något eller så, men klagade på ont i höften, så. Men hon ringde mig efter en trekvart eller så och sa att hon mådde bra och tackade så väldigt mycket och efter mycket dividering fram och tillbaks om jag skulle komma ner så hon fick ge mig en slant (eh, nej, aldrig i livet tar jag emot pengar för en sådan sak!) så slutade det med att jag tackade ja till att komma på elvakaffe imorgon förmiddag. Spännande! Jag gillar tanter. 🙂

Fick förresten igång min gamla CD-spelare igår – en liten en, jag hade den som köksradio i Brockley – och nu fick jag ett par adaptrar sist jag var hemma. I like. Lyssnar väldigt sällan på hela album men kanske borde börja. Imorse lyssnade jag i alla fall på soundtracket till Le fabuleux destin d’Amélie Poulain högt och tydligt medan jag fixade lite hemmavad, kokade kaffe och åt lååångsam frukost i väntan på Melodikrysset. Underbart! Så några kort kan jag ju komma med i alla fall när jag ändå är igång.

Fem ugglor FEM ugglor, I tell you. Det går bra ibland!

Och så naturligtvis den fantastiska lappen jag fick syn på i glasrutan bredvid porten när jag skulle valla tant hem till sig. Var tvungen att åka ner igen med kameran när jag var klar med henne.

 

Minimala efterforskningar visar att Tommy och J är sambos på våningen under min, är i fyrtioårsåldern och uppenbarligen har det lite… jobbigt. Oj oj. Men jag undrar fortfarande – varför inte sätta lappen på deras egen dörr istället? Det går alltid att komma in genom porten och in i trapphuset i alla fall. Men vad vet jag.

om konsten att rubriksätta

 

Fick syn på detta omslaget i förra veckan någon gång och hoppade till lite grann – varför har jag inte sett något om detta i tidningen eller hört på radio?

 

Jo, naturligtvis för att det bara handlar om ett rykte. Men inte läste väl jag det, jag såg bara ”Victoria får tvillingar” och inget annat.

 

Jag antar att det är väldigt smart av vem-det-nu-är som sätter rubriker eller vad det ska kallas på Svensk Damtidnings förstasida, för nog fungerar det! Men lite fult är det ändå.

 

Hur som helst kan jag berätta exakt vad som händer med tronföljden om kronprinsessan skulle få tvillingar om det nu är så många som undrar. Den som kommer ut först blir tronarvinge. Gäller även vid eventuellt kejsarsnitt – den som plockas ut först vinner. Gud, vilket ansvar att välja! 😉

TBE – vaccinera dig!

Nu ska jag låta lite präktig här.

Jag pratade just med min kompis Ramona, som berättade att eftersom vintern varit så mild och varm så kommer vi att få en fästinginvasion i sommar. Jag har aldrig tänkt på detta förut – men vill uppmana alla att vaccinera sig mot TBE. Läs mer här.

Hon berättade om sin väns pappa som åkte på det förra året. 55 år, maratonlöpare och supervältränad, frisk som en nötkärna – han låg på intensiven i två månader och de trodde inte att han skulle klara sig.

Jag har väl aldrig tänkt så mycket på sådant, har bara haft en fästing i hela mitt liv och vistas sällan i skogar och högt gräs och sådär – men känner alltid, alltid efter på hela kroppen om jag t.ex varit på picnic eller liknande. Men de små rackarna kan ju finnas var som helst! Gräsområden på kyrkogårdar till exempel, har aldrig tänkt på att kolla mig efter att ha varit hos mor- eller farföräldrarna på besök. När man genar över gräsmattor i bostadsområden eller för att komma snabbare till spårvagnen, när man sitter ute i trädgården och grillar… de finns ju för farao överallt. Eller kan göra.

Så ta den där lilla sprutan för en hundralapp och slipp ens utsätta dig för risken att bli biten av en smittad liten jävel. Det är vanligat på ostkusten och det är ju där de flesta fästingarna hänger också, men det har tydligen varit en hel del fall på Bohuskusten också. Pappa viftade bort det lite smått och sa att det var ju uppe i Fjällbacka – då fick han på nöten. Det är liksom TRE MIL mellan Fjällbacka och Hunnebostrand. Så svårt är det inte för små spindeldjur att färdas.

Okej? Vi vaccinerar oss allihopa och så delar vi med oss av kunskapen. Boka en tid på måndag!

(Jag har för övrigt all sympati för nålrädda och så vidare – men om man klarar att tänka ett steg längre – tänk på hur många tjocka hemska nålar du får i dig om du hamnar på sjukan med TBE! Så många livshotande sjukdomar finns det inte vaccin emot och vi är jäkligt lyckligt lottade som kan bli vaccinerade överhuvudtaget.)

melodikrysset 3 – 2012

 

Egentligen inget jättesvårt kryss idag, men det var ett par grejer som jag gissade hejvilt på där jag verkligen inte kunde svaret eller ens tillnärmelsevis kände igen en melodi. Men det blev nog rätt i alla fall.

 

V7 var lite intressant, för exakt samma fråga med exakt samma melodi kom upp för inte alls längesedan. Verkar ha varit innan jag började blogga Melodikrysset, men det kan inte ha varit långt innan för det känns som om det bara var ett par veckor sedan. Ainbusk Singers sjöng Lassie, och frågan gällde vilken medlem av växtriket som finns med i gruppens namn på dialekt. Med andra ord EN. Dubbelfrågan L3 och V9 var ju inte heller särskilt komplicerad – det var en rätt skojig version av Yellow Submarine, som vi alla vet framfördes av THE Beatles. Färgen i titeln på svenska är förstås GUL. Ännu en dubbelfråga på L4 och L15. Här fick jag gissa hejvilt på sångerskans förnamn på L15 när jag fått in ordet som gick in i det så att säga, så det måste väl ha handlat om en LENA. Dock är varken jag eller Maja särskilt bra på vallåtar och kulning… Melodin vi hörde var Lille Carl, sov gott i frid (eller som de flesta kanske känner den, Världen är en sorgeö som ju är med i underbara Saltkråkan när Pelles lille kanin Jocke dör), som jag tycker är underbart vacker – och sorglig förstås – som är skriven av Carl Michael BELLMAN. Som så mycket annat fint ur den svenska visskatten.

 

V11 och L1 är väl en av de mest kända melodierna ur en opera man inte har sett. Nu vet jag av någon anledning att operan är Orfeus i undervärlden av Jacques Offenbach (originaltiteln på FRANSKA är Orpheus aux enfers, men det googlade jag just), men jag har verkligen ingen aning hur jag vet det. Dock tror jag att vi hade ett litet fel här, om det nu inte är jag som minns uppgiften fel, för melodin heter egentligen Galoppen – men vi känner väl den som CAN-CAN. Alltid uppiggande! V16 och V8 är en annan sådan där melodi som ofta dyker upp tycker jag – MALENA ERNMAN sjöng La Voix, och det var just Malena där som gav oss Lena i frågan till L15 däruppe. V10 var ett lite skojigt inslag tyckte jag som är förtjust i barnvisor – Prästens lilla kråka hamnade naturligtvis i ett DIKE! Sista uppgiften innan nyheterna, ännu en dubbel på L6 och L12 handlade om en sång med svensk titel där de två första orden önskades. Jag har verkligen aldrig hört melodin förut, men både jag och Maja gissade på INGEN SOM. Så det fick stå så när jag skickade in i alla fall.

 

Och så mera melodifestival på V14. Jag har hört den där Unstoppable förut, och fick en snilleblixt och mindes att sångaren heter OLA någonting. V13 var gamla godingen Do-RE-Mi från Sound of Music. Som jag aldrig sett. Men vi sjöng just denna på mellanstadiet… och alla har väl hört den. Dock stod det blickstill i huvudet ett ögonblick för jag tänker ju liksom bara ”Doe, a deer, a female deer…” och inte direkt på titeln när jag hör den. Men det var ju ganska självklart efter någon millisekund. L5 var Dag efter dag – IGEN – den var ju med förrförra veckan! Fast på finska då. Det var en grupp som var med i Dansbandskampen och vi tror väl att de heter BLENDER. Någon gång har jag läst om programmet och det verkade ju stämma. Roligast idag var när Maja och jag spånade lite om namnet och kom på att enbart ett indieband i ett garage i Manchester i mitten av nittiotalet kan heta Blender. Jag föreslog att de förmodligen spelar covers av Kula Shaker, men Maja var roligast när hon föreslog covers av Pulp. Hahahahaha.

 

V5 – artistens hela namn. My first, my last, my everything av BARRY WHITE. Jag trodde att han var mycket, mycket äldre än han tydligen är, Eldeman berättade att han var född i slutet på fyrtiotalet. Ingen aning om varför jag trodde det, men det är ju relativt ointressant i sammanhanget. Och så landade vi i mål på L4 – antalet i titeln? Det blev den omskrivna versionen av FYRA Bugg och en Coca-Cola. Föga förvånande, det gick att förutspå att det skulle handla om fyra eller lysa eller något åt det hållet.

 

And there we are! Det var rätt underhållande ändå, trots upprepningar och en faslig massa dubbelfrågor.

ett EFIT-försök

Jag tänkte försöka mig på att göra en EFIT-dag idag (Ett Foto I Timmen). Jag har väl aldrig helhjärtat försökt om jag ska vara ärlig, men idag a) snöar det som bara den b) har jag typ inte ett öre och c) ska jag tvätta i eftermiddag, så jag har inte så mycket som distraherar. Det kanske kan vara lite kul, även om det i och med snö, pengabrist och tvättstuga kanske blir sådär halvtråkiga foton, jag vet inte jag. Men, tja. Jag försöker!

Har redan tagit lite sådär halvmotiverade kort på förmiddagen i alla fall, om inte exakt en gång i timmen så duger det ju. Det måste ju faktiskt inte vara prick på samma klockslag heller – jag tänker att mitt första kort togs ungefär 08:45, så då faller det under 08:00-timmen. Det är väl rättvist? Hellre än att försöka lista ut exakta klockslag – särskilt som min kamera just nu tror att klockan är 21:30 den 20/1/2008…

arbetet förflyttat till sängen

Inte så lite skönt att komma hem medan det fortfarande är ljust! Ja, nu börjar det skymma förstås men jag har varit hemma i en dryg halvtimme och det har varit sjukt härligt. Tog med mig lite småplockgrejer hem från jobbet och sitter och pysslar med dem med ena handen ungefär.

Klockar upp 40.4 timmar denna veckan även om jag har gått hem halv fem två dagar och kommit halv nio en dag. Det är väldigt fint att man kan välja lite grann. I måndags efter helvetesnatten när jag vaknade klockan tre var den där extra halvtimmen i bingen guld värd, och de dagarna jag gått hem tidigt denna veckan har också varit väldigt bra, särskilt igår då jag ju skulle få besök.

Handlade lite på vägen hem, mest frukostmat men även en liten påse lösgodis till På spåret ikväll, och så köpte jag en påse färska rödbetor – 1 kilo för 25:- kändes billigt och bra, ungefär samma kilopris som blomkål så jag antar att det är helt okej. Jag har lite taskig koll – skriv extrapris och du kan lura mig att köpa vad som helst för jag har fortfarande otroligt dålig koll på vad saker och ting ”ska” kosta i Sverige. Men jag lär mig nog.

Även 1 kg tagliatelle för 20:- – ICA Basic, och jag har inte provat deras pasta förut. Kan vara lite kinkig med billig pasta men det är värt ett försök i alla fall, vad har jag att förlora liksom? De andra sakerna ur ICA Basic-serien jag har provat har varit hur bra som helst – nu har jag väl bara köpt pulverkaffe och brieost förut, men de är lika bra som vad som helst. Inte för att det konsumeras så mycket pulverkaffe här men det var någon gång då jag inte hade råd med bryggkaffe men snabbkaffet var snorbilligt och jag inte var villig att leva utan kaffe, men som sagt, absolut inget fel på det. Jag återkommer med rapport!

Jag älskar denna lilla laptopen. Eller liten och liten, den är faktiskt 15″ men är bara marginellt tyngre än min egen – och batterilivet är fantastiskt, drygt 11 timmar klarar den sig utan laddning. Min egen klarar kanske trekvart-en timme nu beroende på vad jag gör innan den vill lägga ner verksamheten.

Aaaanyway. Nu ska jag beställa en namnskylt till vår nye vän som börjar 1:e februari och som jag misstänker är min egen personliga nemesis för det känns som om ingenting någonsin har orsakat så mycket krångel på vartenda plan, från ID-konvertering till datorbeställning till jag vet inte vad. Det känns i alla fall bra att det sista jag kommer att behöva göra för hans del innan han börjar är att beställa ett blomsterarrangemang till hans skrivbord. Alltid något…! Och en söt tradition eller vad man ska kalla det tycker jag, alla nyanställda (Volvoanställda då, de får inte lov att lägga ut pengar på konsulter förutom naturligtvis arbetsmaterial) får en jättefin blomma på skrivbordet första dagen!

snälla, någon, roa mig…

Oj oj. Här var det dött. Chefen gick vid lunch och Elisabeth för en trekvart sedan och jag har ingenting att göra alls. Jag sitter och lyssnar på förra veckans På Spåret på SVTPlay. På fullt allvar. Ska ”jobba” hemifrån senare i eftermiddag (alltså, vara tillgänglig på mail och telefon), men första bussen hem går inte förrän 15:11 härifrån så jag får liksom slå ihjäl tiden bäst jag kan. Om jag bara hade vetat hade jag jobbat hemma hela dagen förstås!

Men det kunde vara värre förstås. Det kommer väl fortfarande att vara ljust när jag kommer hem, det kan man inte klaga på 🙂 Och jag ska sannerligen inte klaga på att få betalt för att blogga, lyssna på På Spåret och gå hem klockan 15! Och ja, det är helt legitimt alltihopa – har jag inget att göra så får jag underhålla mig bäst jag vill, det är helt okej med chefen.

Igår hittade jag förresten en radiostation jag aldrig lyssnat på förut, Rockklassiker. Mycket bra, jag var imponerad! Första låten ut var Ziggy Stardust, följd av Journeys Don’t stop believin’ och lite annat smått och gott, Move over med min älskade Janis Joplin som jag inte lyssnar på tillräckligt och lite Johnny Cash och det ena med det andra. Kul med en bra musikstation.

elf – trophy wife mineral lip gloss

Jag bär sällan läppstift eller läppglans… tenderar att se väldigt billig ut i läppstift, och läppglans driver mig till vansinne för att håret fastnar och jag blir galen och torkar bort alltihop omgående.

Men. Idag har jag uppsatt hår eftersom jag tvättade det igår kväll och det ibland får grava lejonsymptom under natten när jag gjort det, och fick för mig att smeta på lite mineralglans från ELF som jag har haft länge och väl.

Är stormförtjust i namnet Trophy Wife, det var förmodligen därför jag beställde det. Som synes genomskinligt med guldglitter, kan man säga. Dock väldigt subtilt, man ser inte ut som en discokula runt munnen eller så, det är mer lite lyster. Förpackningen är snygg, storleken alldeles lagom, det kladdar inte alls och är helt enkelt ett väldigt bra köp för 31:50!

Det är inte det minsta omöjligt att jag beställer ett till eller två, kanske med lite färg i. Just detta att det inte kladdar är en dealbreaker för mig, och jag skulle nog gärna vilja sätta lite färg på läpparna då och då. Man kan väl i alla fall prova?

sundhet i vardagen

Läste i tidningen Buffé igår om detta med att göra små ändringar i vardagen istället för att få för sig att man plötsligt ska börja springa femton mil i veckan och sådär – de här små sakerna som att ta trapporna istället för hissen (gör jag på jobbet men jag går inte nio våningar hemma, glöm det), att stå upp eller gå omkring när man t.ex pratar i telefon, att höja skrivbordet på jobbet om man har möjlighet (jag står och skriver nu och tänkte göra det till lunchdags om jag inte ”måste” sätta mig ner av någon anledning) – gå av en eller ett par hållplatser före hemhållplatsen och gå (skulle jag gärna göra men jag har ingen lust att promenera på huvudleden…) – och jag tror på det. Inte så att folk går ner trettio kilo bara av att göra sådana småsaker, men man blir nog bannemig friskare och starkare av det.

Likaså matvanor. De hade tagit fem ”vanliga” familjerätter – nu minns jag bara korv stroganoff, men det var ett par till – och dels hade en kock gett förslag på hur man kan piffa till dem, dels hade en dietist gjort recepten mer näringsrika och nyttiga. Kul inslag! Nu vet jag inte om jag riktigt tror på tallriksmodellen, men dietisten kom med något smart – är din kundvagn eller kundkorg också uppdelad efter tallriksmodellen? Frukt och grönt till en tredjedel, kött, fisk, ägg, bönor, linser osv. till en tredjedel, pasta, bröd, ris (gärna fullkorn) till en tredjedel? Min är det då inte, fast då dutthandlar jag ju som det ser ut nu. Men det ska bli intressant att utvärdera det när jag börjar handla som normala människor. Och gud vad jag saknar att kunna handla mat på nätet och få det hemkört för en billig penning, så himla praktiskt och man ser ju verkligen vad man handlar, man kan välja att handla när man inte är trött och hungrig och man kan kolla av allting en extra gång innan man slutligen betalar. Plus att när någon levererar det till dörren kan man ta mycket mer nytta av erbjudanden och likaså att handla buffertar av basvaror – man kanske inte har lust att släpa hem tolv konservburkar tomater från affären själv, men när de kommer i en back på hjul så är det inga problem.

Så, ja. Varför inte köra på¨det, egentligen? Jag tänker försöka stå varannan timme på jobbet om jag inte måste sätta mig och göra något (eller sitter i möte då, de kanske tror att jag vill hålla tal om jag ställer mig upp stup i kvarten – eller timmen), fortsätta ta trapporna om jag inte bär på något tungt / otympligt / varm dryck och tänka lite mer på balanserad kost (mer frukt och grönt, främst). Lätt att slarva för sallad är dyrt när man är fattig, och grönsaker som ska kokas blir extra disk och jag har bara tre plattor… ursäkter ursäkter. Snart så! Och vad jag ser fram emot att göra goda sallader till lunch, framför allt till våren när man kan sitta ute vid havet och käka 🙂