Onsdag, hello

Det är helt otroligt vad konstigt allting blir när man har väldigt, väldigt ont någonstans. Detta kan vara den värsta smärta jag varit med om. Ja, faktiskt. Eller nej, okej, inte jämfört med fötterna förra vintern och våren, för det var konstant. Men det är så plågsamt! För det mesta gör det ”bara” ont om jag rör mig, men ibland hugger det till så jag får tårar i ögonen.

Vårdcentralen känns ju helt onödigt efter all ”hjälp” de kom med sist, men jag ska kolla om det finns företagshälsovård jag kan söka mig till nu när jag är FASTANSTÄLLD OMG. Eller bara hoppas att det blir en mindre explosion här snart. Jag står inte ut, jag mår illa av smärtan. Det går inte att beskriva hur hemskt det är, och sedan kräver ju galningarna på jobbet att jag har KLÄDER på mig mitt i alltihop. Risken är dock överhängande att jag någon gång under dagen åtminstone tar av mig BH:n.

Nej, nu får jag sluta skriva om det för bara för att jag gjorde det började fanskapet stråla ut hemska smärtor i halva armen. AAAAAHHH.

Vi tar något annat. Jo. Jag vaknade av en solstrimma rätt i ansiktet imorse och fick PANIK, övertygad om att jag på något vis lyckats stänga av dubbla väckarklockor och försovit mig utav bara sjutton. Men närå. Det är bara sommar. Klockan var bara tjugo över fem 🙂 Så jag låg kvar och drog mig i en halvtimme och åkte tidigt till jobbet. Skönt, då kan jag antingen jobba över lite eller gå hem vid 16 i eftermiddag.

Störig sak – upptäckte på bussen att min rosa kofta har spruckit i en söm. Och jag menar inte spruckit lite grann, jag menar att sömmen har gått upp typ femton centimeter. Måste ha varit i tvätten för den sitter inte det minsta tight eller så. Anyway. Vek upp båda ärmarna så det inte skulle synas och då upptäcker jag en blodfläck på insidan av sagda ärm och ett mystiskt jädra sår på armen som blöder. Aaaah säger jag då. Bara en pytteliten prick, men i alla fall. Kom igen liksom, en sak i taget? 😉

Vilken dag

Shit, vilken dag! Otroligt mycket att göra men otroligt produktiv. Förutom en stor del av megamötet, då. Men eftermiddagen, oj vad jag producerade!

Chefen blev supernöjd med min presentation. Tack och lov, för jag är verkligen ingen expert på PowerPoint, men det kändes väldigt bra att få beröm.
Så skrev jag rent och fixade illustrationer till frågorna till fredagens poängpromenad, vilka alla var supernöjda med också. Eller ja, det är en kille som figurerar som illustration som kanske kommer att försöka överklaga, men det kan han glömma. Han är ett av alternativen, så det så!
Sedan roddade jag lite skrivbordsflytter och rättade till lite annat smått och gott också. När jag kom på att det var dags att gå hem hade dagen bara flugit förbi.
Men jag höll på att somna på Johans axel på väg hem, så det var väl tur att jag gick hem när klockan slog halv fem 🙂
Men det känns som en väldigt bra dag, för jag har fått sjukt mycket gjort och jag har numera FAST JOBB. Från och med imorgon har jag FAST JOBB. Fy FAN vad skönt!
Det var ju praktiskt taget redan klart när jag och Hanna träffade Linus i maj, men ropa inte hej, och allt det där. Det sker nedskärningar hela tiden och varför inte jag, liksom. Men nu är det klart! Från och med imorgon har jag FAST JOBB hos Adecco. Med garantilön, om något skulle hända på Volvo.
Jag pustar ut och firar med lite Fun Light i bubbelvattnet, dagen till ära. Hade det varit fredag hade jag bannemig åkt och köpt en liten flaska bubbel! Det får bli på lördag när vi firar pappa istället 🙂

Förmiddag

På gruppchefsmöte nu.

I tre timmar.

Chefen är sjuk så jag vet inte riktigt vad jag ska här att göra alls, men jag får väl sitta tills de skickar iväg mig. Med lite tur slipper jag hela. Har som sagt *lite* annat att göra.

Som vanligt ser jag fram emot lunchen redan klockan tjugo i nio. Glömde äta mitt ägg som ligger och hänger på skrivbordet.

En av deltagarna har ramlat in med världens knullrufs. Gud så rolig han ser ut, han är typ en och fyrtio lång och har arméskjorta på sig idag.

Snabbmorgon och morgonsnabbis

Jag förstår inte riktigt vad som har hänt.

Alltså, jag brukade räkna med att gå upp 6 om jag ska gå hemifrån kvart över 7, och även då kunde det bli lite bråttom.
Nu gick jag upp 6 som vanligt idag och var typ helt klar kvart-tio i 7. Inklusive dusch med hårtvätt, skrubb och ansiktspeeling, dricka massor av kaffe, äta lite yoghurt, göra i ordning halva lunchen, sminka mig, klä på mig, välja smycken, packa väskor, leta fram bortsprungen kofta… och så borsta tänderna, topsa runt ögonen då jag smetat cerise ögonskugga över halva ansiktet…
Inte kan det bara vara faktumet att jag har kort hår nu heller, för det är inte direkt så att jag brukade styla det när det var långt. Och visserligen plockade jag fram klänning och tights igår kväll när jag ändå var inne och rotade i klädkammaren, men det är knappast något som brukade ta någon tid förut heller.
Inte för att jag klagar. Det är ju otroligt skönt att kunna känna sig avslappnad på morgonen. Men jag måste säga att jag inte är så förtjust i att sitta färdig och bara vänta på att gå. Hade jag skyndat mig hade jag kunnat ta tidigare bussen, men nu kan jag ju inte bara traska ut tio minuter i förväg och ta något annat.
Men – jag är så extremt glad att de inte drar in min buss under sommaren. Det hade verkligen varit skitjobbigt. Det enda de har gjort är att andra avgångstiderna med ett par minuter. Spela roll, liksom. Det är en sådan välsignelse att ha direktbuss, jag prisar gud eller något för faktumet.
Anyway. Ja. Ett lugn i själen denna morgon. Det händer inte varje dag. Skönt och behövligt för det blir en lite halvjobbig dag. Det där tretimmarsmötet hela förmiddagen och sedan bara måste jag ta fram en presentation till min chef som blivit uppskjuten. Eller ja. Det är inte riktigt sant heller. Den skulle ha varit klar till 29:e juni, inga problem liksom – nu plötsligt ska den vara klar på fredag. Eller, i god tid till fredag. Yesssss.
Ha en fin tisdag mina damer och herrar! Vi hörs senare 🙂

Almanacka

foto0017 (MMS)

Jag fick en väggalmanacka av pappa i julas som han hade fått av ett företag som de jobbar med – massor av vackra bilder från Sverige. Vi blev båda väldigt glada häromdagen när vi vände blad och kom på att juni, det är ju Hunnebo! 🙂

O HAI!

foto0016 (MMS)

O HAI!

Detta hologramkortet köpte jag på Naturhistoriska och det sitter naturligtvis på min extraskärm. Jag vet inte riktigt varför jag har dubbla skärmar egentligen för den jag inte använder blir utan undantag anslagstavla 🙂

Dubbelgångare – eller inte…

Det är en tjej som tar samma buss som jag som är så okristligt lik en tjej som gick i vår klass på gymnasiet. Lustigt nog hamnar vi nästan alltid på samma turer, även om jag personligen varierar i tid mellan 06:22 och 08:22 på morgnarna och 15:41 och 17:41 på eftermiddagarna.

Det ÄR inte hon. Jag vet att det inte är hon.

Jösses. Jag kollade just på Facebook vart hon jobbar och det ÄR bannemig hon! Åh herregud. Vi satt ju nästan i knät på varann imorse. Hon känner definitivt inte igen mig men jag har liksom inte kunnat låta bli att snegla på henne, fast det tror jag inte att hon har märkt.

Nu kommer jag ju att få tvångstankar om att hälsa på henne och så måste vi sitta bredvid varann och prata varje dag i evighet amen. Nä, skulle inte tro det va. Det vore synd att säga att vi bytte mer än tio ord på tre år, så.

Gud vad jobbigt.

Lite kunglig förståelse

Jag förstår verkligen Madeleine. Folk blir förbannade och tycker att hon ska representera och det är hennes jobb och bla bla bla men allvarligt talat, hon kan väl få ha sin egen födelsedag ifred?

Om folk är så måna om att gratulera henne på den stora dagen så borde de väl vilja henne väl och därmed låta henne ha det 30-årsfirande hon önskar?

Jag skulle inte heller vilja vinka till svenska folket när jag fyller 30. Eller överhuvudtaget, då.