En skjuts i rätt riktning

Starkt kaffe, avocadomacka med Tabasco, citron, salt och vitpeppar och så tidningen. Och Frukostflätan förstås. Mamma börjar på den varje morgon och jag avslutar när jag kommer ner i köket. Hihi. Och lugn och ro. Och förvisso pissväder ute – det ska bli storm idag. 
 
Tur att jag inte behöver gå utanför dörren då 😉 Hade eventuellt tänkt åka hem och hämta lite smågrejer, men det är inget akut så det kan vänta. 
 
 
Egentligen borde jag ha somnat om när jag vaknade kvart över sex (somnade inte förrän närmare fyra) men jag var faktiskt rätt pigg och egentligen är det ju bra om jag masar mig upp tidigt för då borde jag vara trött och kunna somna inatt. Vilket förstås är positivt. Så det kan hända att jag tittade på sjunde avsnittet av Girls istället för att somna om. LIka gott det! 
 
Jag har återfått lite inspiration för att både fota och skriva. Alltså skriva förutom bloggen, då. Jag har en tendens att bli inspirerad av folk på film eller i TV-serier som jag tycker är coola, och jag gillar verkligen Hannah i Girls och hon är ju skribent… inte för att jag tror att jag kan bli det, men bara att skriva dagbok, lite dikter kanske och någon essä här och där är ju sådant jag egentligen verkligen tycker om, men det har liksom fallit by the wayside ett tag. Jag har massor av fina anteckningsböcker och dagböcker hemma – ska göra en inventering och se om något kan komma ut genom fingertopparna även när de håller i en vanlig penna! 
 
 
PS: Pågen har börjat med en ny brödsort, Lingongrova Plus som är jättefullkornigt och gott. Vanliga Lingongrova tycker jag kan vara lite sådär sött, men detta känns riktigt rustikt och nästan hälsosamt 🙂 

Tidig onsdagsmorgon

Jag vaknade med höneskinn över hela kroppen mitt i en dröm där Fiskgrannens fru kom in till mig och berättade att ”hennes ficktjuv” var inne i min lägenhet. 
 
Innan det hade jag varit på jakt efter två Hemköp i Högsbo industriområde, men hamnade istället på en oljerigg i Norge med Mia Skäringer vid en busshållplats som hette Hammerfall. Vi spelade kort med dem – de fick visa vilka spel de kunde – och precis innan jag gick hem till ficktjuven skulle de göra potatistryck ”för att riktigt återuppleva sjuttiotalet”. Mia och hennes man, någon sorts prominent läkare, hade även gjort julkort med foton på sig själva där mannen inte hade någon tröja på sig. 
 
Sprang på mamma i köket för en stund sedan, hon hade jagat Ingvar Kamprad i lastbil inatt, plus att hela jobbet hade flyttat till en trappuppgång och utöver det vanliga arbetet var de även tvungna att hålla full koll på alla bilar som åkte förbi. 
 
Fullmåne, någon? 😀 
 
((Jag vet i alla fall var den bara överkroppen kom ifrån, jag satt och störde mig på att Adam i Girls aldrig har någon tröja på sig igår kväll…)) 
 
Nu, kaffe och avocadomacka! 

Girls av Lena Dunham

 
SÅ BRA! Är på avsnitt fyra, första säsongen nu – hade aldrig hört talas om serien tills för några dagar sedan när den nämndes på ett par bloggar. Älskar! 
 
Älskar även det svartvita filtret på kameran, det har jag inte testat förut. 
 
(Älskar inte att jag är ASHUNGRIG men klockan är nästan halv tre och jag väcker hela huset om jag stänger av larmet och går nerför trappan. Jag är dessutom jättesugen på kaffe. Fail.) 

Knäppa grejer…

Slösåg på ett avsnitt av 2½ Men förut där Jane Lynch är med som terapeuten. 
 
Googlade lite för att komma på var jag sett henne förut nyligen (Glee) och såg att hon även är med i Julie / Julia och blev genast sugen på att se den igen och letade upp den på Thedarewall. 
 
Och nu kom just en trailer för den och den visas på 3:an på fredag. 
 
Så konstigt. Det är ju inte direkt världens mest kända film – men jag älskar den. 
 
Fun fun fun. 

Knäppa grejer…

Slösåg på ett avsnitt av 2½ Men förut där Jane Lynch är med som terapeuten. 
 
Googlade lite för att komma på var jag sett henne förut nyligen (Glee) och såg att hon även är med i Julie / Julia och blev genast sugen på att se den igen och letade upp den på Thedarewall. 
 
Och nu kom just en trailer för den och den visas på 3:an på fredag. 
 
Så konstigt. Det är ju inte direkt världens mest kända film – men jag älskar den. 
 
Fun fun fun. 

2013: 10 – Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes

 
Denna har jag tänkt läsa i flera år, men av någn anledning har det inte blivit så. När jag beställde en bok till mig själv från mina föräldrar i julklapp fick jag erbjudandet att köpa denna för 19:-, så det var ju givet! 
 
Huset på Star Street har ett antal boende. Katie, som jobbar inom musik-PR och dejtar Conall, Jan och Andrei från Polen som delar lägenhet med Lydia, en tuff taxichaufför från landet, Jemima som är 88 år bor ihop med sin hund Gramse (och senare sin fosterson Fionn), och så det gifta paret Matt och Maeve. 
 
Berättaren är allvetande och vi förstår redan från början att vederbörande är någon sorts övernaturlig varelse som delvis vet allt, och även får folk att reagera på dess närvaro i ett rum. Men det är inte förrän alldele si slutet som vi förstår vad det gäller. 
 
Kapitlen började räkna ner från Dag 61, flera kapitel på samma dag så att säga, och räknar ner till fem minuter före upplösningen. Vilket gör att det blir rätt spännande mot slutet. 
 
Det är massor av historier i boken, både från det förflutna och nutid, och vissa är mycket välskrivna, vissa betydligt mindre dito. Karaktärerna är rätt väl beskrivna och jag blev särskilt förtjust i gamla Jemima och vovven. Polackerna är rätt kul också, och man kan inte låta bli att bli lite förtjust i Fionn. 
 
Men jag vet inte. Det är inte en jättebra bok. Den är lång som synden – dock lättläst – men jag vet inte om jag tycker att det är så mycket substans i den. Bitarna som är substantiella är mycket bra beskrivna, men de som  bara ska vara roliga är lite platta. 
 
Jag vill läsa Mysteriet på Mercy Close så snart som möjligt, men jag tror inte att jag kommer att läsa om Star Street. 

Nödvändobert

Jag startar en tråd på ett forum och frågar vad folket tyckte om Molanders. 
 
Första svaret? ”Inte sett.” 
 
Det känns ju väldigt nödvändigt att svara på en tråd som uppenbarligen ställer en fråga med att man inte kan svara på den. 
 
Typ om någon startar en tråd, ex. ”Killar, vad tycker ni om denna tröjan?” och jag svarar ”Är tjej” och inget mer. 
 
Inte för att det egentligen spelar någon roll men jag blir lite road av sådant och antar att det är någon sorts jakt på många inlägg… eller något. Hohoho. 

2013: 9 – Mossvikenfruar av Emma Hamberg

 
Hmm. Nu är saken som så att jag kommer inte ihåg om jag läste denna alldeles i slutet på förra året, eller alldeles efter nyår. Jag har ingen aning, och jag hade glömt av den tills jag hittade den bakom sängen häromdagen. Hrm. Ja, jag är expert på att somna med boken i handen och eftersom jag alltid ligger på sidan hamnar boken gärna på golvet på ena eller andra sidan sängen. 
 
Strunt samma. 
 
Denna läste jag för första gången 2010, tror jag. Vill minnas att jag köpte den på en flygplats, eller möjligen julrea? Jaja, spelar ingen roll. Den är rätt charmig och lättläst så jag plockade uppenbarligen upp den någon dag när jag bara ville ha något lättsamt och enkelt att ha med att göra, så att säga. 
 
Emma Hamberg var min idol när jag var yngre. Första gången jag klippte mig kort hade jag med mig en urklippt bild på henne från VeckoRevyn. Det är sant. Hon hade riktigt flammande rött hår på bilden (fast jag fick inte färga mitt för mamma…) och supersnygg kort frisyr. True story. Sedan hade hon ju världens härligaste matblogg också men den verkar ligga på is nu. Och så fantastiska Linas kvällsbok, åååh, en av de bästa ungdomsböckerna jag har läst på många år! 
 
Men I digress. 
 
Mossvikenfruar handlar om Anki, nästan 30 och gift med gymnasiepojkvännen. Hennes granne Kicki som även är hennes hårfrisörska är i ungefär samma situation. Deras män åker iväg på fiskeresa och när de kommer hem lämnar Anki in en filmrulle hon hittar i mannens jacka (jag kan inte komma på vad han heter, Peter kanske?) och när hon hämtar ut den igen visar det sig att både Peter och Kickis man Mats har varit otrogna. 
 
Efter konfrontation sticker tjejerna till Stockholm där de får hyra en liten lägenhet av en bekant till Kicki, som mest är ute och festar och lever storstadsliv. Anki är mest hemma och äter kall ravioli direkt ur burken. Varför är det så, tro? 
 
Och vem är den mystiske rödhårige lastbilschaffisen med katten som heter Sötnos? 
 
Tja. Typisk chick-lit. Inget mästerverk, men det är liksom inget fel på den heller. Många recensenter tycker att det är tråkigt att epilogen är så uttömmande, men det tycker inte jag, den gjorde mig varm i hjärtat faktiskt. 
 
Man behöver inte direkt koncentrera sig något märkvärt för att läsa denna, så den kanske passar på soffan med en filt och lite godis en söndagseftermiddag eller för den delen i solstolen. Förmodligen kommer jag att läsa om den om jag inte skänker bort den, det är en sådan där lätt-upplockad roman. 
 
Har Baddaren av Emma H hemma i hyllan också, borde ta itu med den! 

Happy Tuesday!

Låg uppe och läste färdigt Oväntat besök på Star Street till alldeles för sent inatt, men när jag väl somnat sov jag nog fem-sex timmar mer eller mindre oavbrutet. Riktigt skönt, vaknade strax före nio och har nu petat i mig en stadig brunch av stekt ägg på rostat bröd med massor av starkt gott kaffe till. Är alltså i Backatorp i några dagar igen. Det är så lugnt och skönt och tyst här på dagarna, det skänker mig lite inre ro känner jag. Och sällskap förstås, det är alltid trevligt att slippa äta middag ensam och fördriva kvällarna ensam… 
 
Det är riktigt pissväder ute. Dis och regn och +2°. Visst, det är skönt när det inte är så kallt men jag avskyr slasket och det gråa och isfläckarna och det där liksom halvkala i snöpartierna… sjukt tråkigt. Och det är ju inte ens februari ännu. Fast i och för sig klagar jag inte om våren kommer tidigt, verkligen inte. 
 
 
Inspirerande, eller hur? 
 
Ikväll blir det en favoriträtt till middag, jag och pappa har förhandlat oss till antipasti och ett glas rött. Jag skulle egentligen ha åkt och handlat något till middag just, men vad gäller denna anrättning är det enklare för mamma att svänga in på Eriksberg än för mig att släpa grejer på bussen från Backaplan. Dessutom är det inte särskilt lockande att gå ut, som synes…