Molanders på SVT1

 
Har läst lite olika recensioner av SVTs nya serie, Molanders, som satte igång ikväll. Var ju naturligtvis tvungen att se om det var något att ha. 
 
Och det var det, jag tyckte att det var riktigt bra! 
 
Familjen Molander bor i Stockholm. Pappa Olof är konsertpianist och reser mycket, mamma Fanny kardiolog, sonen Linus spelar klarinett och dottern Alva fiol. 
 
När Fanny går in i väggen blir Olof erbjuden arbete som rektor på en kulturskola i Alingsås – hans barndomsstad – och familjen bestämmer sig för att flytta dit… 
 
Detta är alltså en dramaserie, men jag skrattade riktigt ordentligt ett par gånger. Älskar Linus orienteringskompis, höll på att skratta ihjäl mig åt honom. 
 
Kommer absolut att följa Molanders! Inte så att jag kommer att se till att vara hemma varje måndag klockan 21 liksom, men jag kommer att hålla ett öga på den. 

2013: 8 – Tiger av Mian Lodalen

 
Jag tycker mycket om Mian Lodalen, och när jag hittade denna på pocketoutleten på Backaplan strax före jul var det inget snack om vare sig jag skulle köpa den eller ej! 
 
Jag har läst hennes tidigare romaner, Smulklubbens skamlösa systrar och Trekant och de är sjukt bra och roliga. Detta är en självbiografisk bok, fristående fortsättning på Dårens dotter som handlar om hennes barndom och tidigare år – Tiger börjar under huvudpersonen Connies högstadietid. 
 
Connie är fosterbarn och en riktig vilding. Hon får nya kompisar och tillsammans med tre andra flickor blir de ”Sisters in crime”. Det är festande och supande och tjuvrökning och intressanta äventyr i duschen… 
 
Och så möter Connie Anna. Och plötsligt förändras allting. 
 
Det är en jättefin bok, den är både rolig och sorglig och som det står på framsidan, skriven med mycket kärlek och värme. Jag måste leta rätt på Dårens dotter också, är hemskt nyfiken på den nu. 

2013: 7 – Simisola av Ruth Rendell

 
Hade inget att läsa häromveckan men hittade denna i pappas bokhylla, faktiskt på engelska. Läste Stenarna skola ropa av Rendell för många herrans år sedan och tyckte om den, så jag tänkte att varför inte? 
 
Jag visste faktiskt inte att Rendell har skrivit en hel serie om kommissarie Wexford som vi träffar här – detta är nummer sexton i serien så det blev lite lustigt med sekvenserna där. Men det gör ingenting. 
 
Gillade genast kommissarie Wexford. Tänker mig honom som Tom Barnaby i Midsomer ungefär, de har vissa likheter och det var Barnaby jag såg framför mig och hörde tala när jag läste Simisola. 
 
Jag kan inte berätta så jättemycket om handlingen utan att förstöra boken känner jag. Det är en mordgåta förstås, men även en berättelse som hanterar rasism och fördomar, och även tar upp systemet runt a-kassa och liknande genom flera olika kanaler. 
 
Är det en av de bästa deckarna jag har läst? Nej. Men den är absolut inte dålig heller, och jag kommer att hålla ögonen öppna efter andra böcker i serien om Wexford för jag gillar honom. 3 av 5 kan vi säga. 

Melodikrysset 4 – 2013

Jorå, jag fick ihop det idag också. Med lite vilda gissningar men det blev bra i slutändan. Tror jag. 😉 
 
 
V13 listade jag mer eller mindre ut när Eldeman sa att det var svenskt och skånskt. PEPS Persson sjöng en sång som jag inte hört förut men som visst heter Inga vargar jagar mig. L13 fick jag trixa lite med, det var Pjotr Tchaikovsky, men jag har nog aldrig fattat att vi stavar Pjotr PETER här. Men okej. L1 var något nytt från ett av mina favoritband faktiskt, BO KASPERS ORKESTER. Har inte hört denna melodin förut men den var bra som alltid. Önskar att Bosse och Lena hade gjort bättre ifrån sig i På spåret häromsistens så de kunde vara med denna säsongen för jag gillar dem båda skarpt! 
 
L11, herregud. Det var När du TAR mig i din famn, som Suzanne Alfvengren sjöng någon gång på åttiotalet. Jag missuppfattade texten till den (jag var typ fyra och fattade definitivt inte gotländska) och trodde att hon sjöng ”Och du RAPAR högt mitt namn” istället för ”ropar”. Okej. V9 / V12 listade jag ut på pur instinkt, Adele sjöng SKYFALL och Daniel Craig har spelat James Bond TRE gånger. Pur gissning där också, men det fanns inte så många andra siffror att komma med… 
 
V6 däremot kunde jag, det var ju Werner & Werner! Som är KOCKAR. L4 / V1 var ren jäkla rôta. jag råkade läsa en notis om ANNA BERGENDAHL häromdagen, annars hade jag inte haft en susning, det råkade passa bara. Löjligt kass låt för övrigt. L2 handlade om en idrottsman som även gjort musik, först tänkte jag på Cacka Israelsson eftersom han gick bort häromveckan, men det funkade ju inte och då kopplade jag att det nog var RICKY Bruch. Som för övrigt spelar Labbas i Ronja Rövardotter, man får se alldeles för mycket snopp och grejer på honom i den filmen. 
 
Osså L3, en charmig finsk version av Jag vill vara DIN, Margareta. En överhuvudtaget charmig sång. V8 var NISSE Landgrens version av inledningsmelodin till Macken, som jag älskar högt och rent. L14 var en av mina absoluta hatlåtar, Kung av sand av Gyllene Tider, där PER Gessle sjunger och spelar. Och L5 hade jag inte hört förut men jag avskyr LASSE Stefanz. Mamma kallar Lasse själv för ”slemmet”. Jag är benägen att hålla med. 
 
Och där konkluderar vi dagens kryss! Eller gårdagens då, jag hade lite för mycket i huvudet för att ens tänka på att kryssa då. Förresten är det väldigt skönt att göra det i efterhand, för då kan man spola förbi sånt man inte gillar. Typ de sista två. 
 
Men – det är väldigt nyttigt för mig att lösa krysset eftersom jag nästan aldrig lyssnar på radio numera och därmed har noll jefvla koll påå ny musik. 

Nöjd som fan

I fredags spelade jag med i På Spåret-spelet på nätet. 
 
 
Det roligaste här är att jag egentligen fick 48 poäng men formulerade mig inte tillräckligt tydligt för rättningsdatorn vad gällde golftermer. Hahaha. 
 
Nu ska jag ge mig på gårdagens Melodikryss och hoppas ha samma lycka där 😉 

Kanonmorgon

Jag SOV inatt! Från typ 1 till 7:30. Väldigt skönt. Utvilad? Nej. Men på rätt spår i alla fall! 
 
Sedan läste jag något av det roligaste jag har läst på länge. Vi snackar lekar på forumet, vad man brukade leka som barn och tyckte var roligt. 
 
En tjej berättar att hon och hennes barndomsvänner brukade leka en lek som kallades ”WC-ponny”. Man gick in på toaletten, öppnade locket och släckte lampan, tog sina självlysande My Little Pony-sar och slängde upp dem i luften för att se om de landade i toaletten eller på golvet. 
 
HUR kommer man på något sånt? Tårarna sprutade vid blotta tanken. 
 
Själv kunde jag bland annat bidra med den eminenta leken ”Zeus och Afrodite”, plus att jag tvingade farmor och farfar att leka Goda Grannar med mig (minns ni den gamla TV-serien?). Farmor var Iris, farfar Helge och jag Desirée. Det enda jag minns av den leken egentligen är att jag hoppade väldigt mycket i sofforna. Det är inget jag minns att Desirée gjorde i serien. 
 
Himmel och pannkaka, jag får kramp. 

Afton, afton

Jag har lite kass inspiration idag. Förmodligen av förklarliga orsaker. 
 
Men jag har två nya böcker att skriva om (eller tre om inatt blir lika rolig som de senaste fem ;)) och imorgon kväll planerar jag att skriva något vettigt för då är jag i Backatorp igen. 
 
Dagens middag var extremt spännande. Praktiskt taget samma som lunchen vilken var prinskorv och äggröra med tacosås. Middag var prinskorv, tacosås, pepparrot och senap. Sjukt gott framför Bridget Jones Dagbok, 
 
Nu ska jag strax lägga mig med The brightest star in the sky, eller Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes, 

Knäppunge

Bläddrade igenom hjärnkontoret efter lite roliga gamla minnen från förr och nog måste man få skratta lite även när det är sorgligt runtomkring. 
 
Jag lyckades nämligen komma på något som jag naturligtvis enbart fått berättat för mig för jag var för liten för att komma ihåg det. 
 
När jag låg i vagnen tills jag var kanske 1½ år krävde jag att få ha handen i munnen på den som nattade mig om jag skulle sova. Nästan varenda kväll fick någon stackare stå med min lilla bebishand i munnen tills jag somnade. Det var väl inga långa stunder direkt, men… det är väl vanligare att bebisar vill ha något i munnen än att de vill stoppa in händerna i andras mun? 
 
Hur knäppt är inte det? 
 
En gång på badstranden i Ätrafors tultade jag fram till en vilt främmande liten kille och stoppade in handen i munnen på honom. Han bet mig och senare på kvällen fick jag jättehög feber, tydligen. Han kanske hade rabies eller något? Kan det förklara varför jag är som jag är, tro? 

Alla onda ting är visst tre…

Alltså. Detta är verkligen inte klokt. 
 
Ni vet ju att min syssling dog hastigt för tre veckor sedan. Ni vet även att hans son tog livet av sig en vecka senare. Och inatt, ännu en vecka senare, har pappas kusin – alltså sysslingens mamma och sonens farmor – gått bort. 
 
Hon har varit sjuk länge efter flera strokes, afasi och så vidare så det var inte helt oväntat att det inte var så många år kvar, men… tre på knappt tre veckor. Jag tänker så på D, som har förlorat sin pappa, sin lillebror och sin farmor på mindre än tre veckor. 
 
Och på alla andra runtomkring förstås. Jag avundas sannerligen inte dem, som ni har tre begravningar framför sig mitt i all sorg som bara byggts på mer och mer. Sysslingen och sysslingsonens kommer vi inte att vara med på, men det är uteslutet för mig att inte vara med på Ls, när det nu blir. 
 
Hennes systrar är hos S, hennes man, idag. Han har varit rätt dålig själv och mått väldigt psykiskt dåligt sedan L blev sjuk första gången och nu har han förstås kraschat. Hon hade åkt in till sjukhuset i torsdags tror jag för att få dropp och sådär då hon inte riktigt kunde äta och så somnade hon igår kväll och vaknade inte mer. 
 
Det är ju inte tragiskt på samma vis när en gammal människa dör, om man får säga så. Oftast inte tragiskt, i alla fall inte efter en lång tids sjukdom. Jag vet att folk tycker att det är klyscigt att säga saker som att ”Nu lider hon inte längre” och ”Nu har hon inte ont mer”, men jag måste tänka så. 
 
Men det är otroligt tragiskt, det som slagit emot familjen, och jag önskar så att det fanns något, vad som helst, som jag kunde göra. Men det är det inte, det skulle vara om syster B ringde förstås, då skulle jag nog kunna vara till stöd, men nu.. vad gör man liksom. Ingenting. När det har mörknat ska jag tända ett ljus för Laila och minnas alla roliga stunder i Ätrafors på somrarna, och ja, en massa annat. 
 
Hur kan sådant här hända? Allting på en gång, jag blir alldeles uppriven. För de ”riktigt” anhörigas skull. 
 
74 år fick hon bli. Requesciem In Pace.