Fern och grabbsen

Jag nämnde ju detta häromveckan, och här är ännu ett exempel: 
 
Fern har inte råd med hjälpmedel åt sina tvillingar med mycket ovanligt lymfödem. Hon får köpa material på typ Panduro och fixa egna ”wraps” till grabbarna för hon kan inte betala för de dyra hjälpmedlen, eller plaggen. 
 
Fern är min kompis Jennies bästa vän, så det är klart att jag ser detta särskilt tydligt, men tänk hur många andra som har det såhär och värre. 
 
Och hur bra vi har det. 
 
Det är när jag ser sådant här som jag tänker på hur mycket jag älskar att betala skatt. 

Mission – complete!

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut, nämligen skapat formler i ett Excel-blad mest för att det var roligt. Haha! Det trodde jag då aldrig om mig själv. Men – typisk sådan där konkret sak som man bara SER hur rätt det BLIR och så SKÖNT det är när när man SER att det BLIR rätt.
 
((Som vanligt är det inte bilden i inlägget som har… skrivit formeln.)) 
 
Jag fasade lite för idag ska jag villigt erkänna, det skulle komma massor av besökare från Kina på olika sorters visum som därmed behövde olika sorts ”behandling”. Dessutom pratar de flesta väldigt dålig engelska, och min Mandarin lämnar rätt mycket att önska. Men det gick hur bra som helst, vi lyckades samarbeta väldigt bra trots att vi bara var två under en stor av ankomsterna så det kändes ju kanon. Jag var på jobbet tjugo över sju och när jag tittade på klockan och hon plötsligt var tjugo över elva var det en rätt ny känsla på detta jobbet! 
 
Hade sedan ett väldigt bra möte med chefen samt ett väldigt bra telefonmöte med konsultchefen och ja, det ser bra ut för framtiden! 
 
Men nu är jag halvdöd. Gick bara upp en halvtimme tidigare än vanligt men det märks faktiskt – särskilt som det var regnigt och mörkt och jäkligt imorse. Trodde inte att det skulle vara nödvändigt när pappa letade fram ett paraply åt mig igår, men det var det. Och jag som aldrig använder paraply liksom. Hade till och med regnkappa… vuxenpoängen flödar! 
 
Ikväll ska jag inte göra många knop. Tortillapizza är ungefär vad jag tänker göra. Tvättade och pysslade igår så jag har inga direkta måsten alls. 
 
Jo. Jag måste se på Father Ted-avsnittet på Youtube tidigt för jag KAN inte vara uppe till halv tolv ikväll 😉 Det är dessutom avsnittet när de ska offra saker för fastan – Ted ska sluta röka, Jack ska sluta dricka och Dougal ska sluta åka inlines… 

Dagens non-issue – Chloé, 2 månader, portad på Dorsia

 
Det finns massor av restauranger som välkomnar barn och barnvagnar. Tro mig. 
 
Det är jättetydligt på hemsidan att barnvagnar samt barn under 8 år inte är välkomna. 
 
Allt är inte gatukök eller überlyx – det finns ganska mycket däremellan. 
 
Suck, vilken bagatell! 

2014: 138 – Siden sammet av Maria Lang

Ja, hör ni. Gammal är äldst och Maria Lang är bäst. 
 
Siden sammet är en konstig titel, tyckte jag när jag plockade upp boken – men förstod sedan att det är en gammal barnramsa – ”siden, sammet, trasa, lump”, som man kunde leka antingen med händerna eller med knapparna i plagg. 
 
Denna gången finner sig Christer Wijk i en modeateljé. Flickvännen och tillikga hovsångerskan Camilla Martin ska prova ut en garderob inför en kommande turné, och Wijk är med. Vilket leder till ett hastigt frieri för övrigt, men det är ingen spoiler. 
 
Här huserar i alla fall Asta Arman och hennes stab av tillskärerskor och sömmerskor. Här finns även mannekängen Yvonne, tecknaren Jacques och ett antal andra personer. 
 
Viktigaste kunden är den förmögna Veronica Thorén… som kvällen efter provningen hittas ihjälhuggen med en tillskärarsax på Marie Melanders arbetsbord… och tro det eller ej, det visar sig att många av aktörerna kommer ifrån samma bygd i Småland! ((Samma som där Bondmoran huserar, faktiskt!)) 
 
Det är kvickt och kort och humoristiskt, knappa 200 sidor räcker gott. Man kan ju inte låta bli att jämföra med de där 800 sidorna i Kepler… och undra vilken bok som faktiskt säger mest? 😉 
 
Så ja, mysigt, puttrigt, småspännande. Ingen rysare och inget ”suspense” direkt, utan bara intressant och krim-igt. 
 
Önskar att jag hittade mera Lang! Många verkar hitta på loppisar – jag är väl för sen varenda gång antar jag 😉 

Ny vecka, ny energi

 
Nä, riktigt så illa var det inte, men jag tyckte nog lite synd om våra långväga besökare som fick kliva ut i monsunregn imorse… i och för sig hade det nog lugnat sig lite då men när jag gick hemifrån halv sju forsade det på gångbanorna…! 
 
Jag är dödspigg trots att jag gick upp tjugo över fem och inte kunde somna ordentligt igår. Otroligt skönt, men jag är redan superhungrig, inte van vid att äta frukost riktigt så tidigt. 
 
Men jag gjorde salta mandlar igår igen, men denna gången lät jag dem dra i vattnet i tio minuter istället för en. Gjorde rätt stor skillnad kan jag meddela – men de blir förstås mjuka snarare än krispiga. Hade dessutom paprikapulver på, vilket kan liva upp det mesta. 
 
Ha en superbra dag, för det tänker jag ha! 

Smakebit på søndag – 10/8 – Fangirl av Rainbow Rowell

 
Inlägget för veckans Smakebit på söndag har inte kommit upp hos Mari ännu, men jag gör mitt inlägg innan jag glömmer av det och länkar därifrån sedan! 
 
 
 
Wren was on some weird diet. 
”It’s the Skinny Bitch diet”, Courtney said.
”It’s vegan”, Wren clarified. 
 
It was Fajita Friday at Selleck. Wren had a plate full of grilled green peppers and onions, and two oranges. She’d been eating like this for a few weeks. 
Cath looked her over carefully. Wren was wearing clothes that Cath had worn, too, so Cath knew how they usually fit. Wren’s sweater was still tight over her chest; her jeans rode too low over her ass. She and Wren were both bottom heavy – Cath liked to wear shirts and sweaters that she could pull down over her hips; Wren liked to wear things she could pull in at the waist. 
”You look the same,” Cath said. ”You look like me, and look what I’m eating.” Cath was eating beef fajitas with sour cream and three kinds of cheese. 
”Yeah, but you’re not drinking.” 
”Is that part of the Skinny Bitch diet?” 
”We’re skinny bitches on weekdays,” Courtney said, ”and drunk bitches on the weekend.” 
Cath tried to catch Wren’s eye. ”I don’t think I’d want to aspire to be any kind of bitch.” 
 
Ur Fangirl av Rainbow Rowell, St Martins Griffin’s: 2013
 
 

Första veckan med Fangirl –> kap. 11

 
Bokpotaten och Sincerely Johanna är värdinnor för cirkelläsning av Rainbow Rowell’s Fangirl i augusti och jag vill vara med! Jag läser en e-bok direkt på datorn så mina sidor stämmer inte med dem på lässchemat, bara så ni vet. Dessutom är jag en dag försenad med inlägget för igår glömde jag totalt av allt vad bloggen hette efter omeletten. 
 
Rainbow Rowell är författaren till den mycket omskrivna Eleanor and Park, som jag inte hunnit läsa ännu men har varit sugen på länge. Fangirl får alltså bli min första Rowell. Denna vecka fokuserar vi främst på karaktärerna vi träffat. 
 
Jag läste dessa elva kapitel på någon knapp timme, inklusive lite tvätthängning och kaffebryggande och jag är redan väldigt förtjust. 
 
Huvudpersonen Cath och hennes syster Wren börjar på college i västra Nebraska. De är otroligt tights som systrar och har spenderat mycket tid i tonåren med att skriva bejublade fan-fics om Harry Potter Simon Snow, men ska nu börja plugga olika ämnen och kommer inte att bo tillsammans längre. Cath tar inte denna förändringen särskilt väl till att börja med, utan gömmer sig i sitt studentrum och äter proteinbars, undviker studentmatsalen och gärna sin rumskamrat Reagan och hennes vad-han-nu-är Levi. 
 
Cath får chansen att gå en avancerad kurs i skönlitterärt skrivande där hon träffar Nick, som jag tycker är en fantastisk karaktär redan nu – de upptäcker att de skriver väldigt bra växelvis tillsammans, och vi hoppas väl att det kommer att utvecklas till ett ordentligt samarbete. 
 
Wren, å sin sida, är i full fart hela tiden, gör allting som Cath inte gör (festar, umgås, dricker, kanske knarkar lite?) och man blir inte direkt förtjust i henne. Inte jag i alla fall. 
 
Det märks ju redan att detta kommer att bli en helbra läsupplevelse och jag hade nog kunnat läsa ut den på en gång om det inte vore för att jag ska försöka hålla mig till schemat, och att mina ögon går i kors när jag försöker läsa för mycket tät text direkt på datorskärmen. Intressant, hur som helst, och på tal om karaktärer så ser jag fram emot att få veta lite mer om flickornas pappa, som vi inte träffat sådär jättemycket än (men vi förstår nog vad det är som pågår). 
 
Jag får vibbar av allt möjligt här, som Felicity, och Tell me if the lovers are losers och flera av de där collegefilmerna som var så poppis ett tag. Inga av dessa tre är dåliga associationer 🙂 
 
En extra sak som jag gillar: referensramar i tiden, såsom att det pratas om Etsy och sånt som ”stämmer” för målgrupperna idag. 
 
En sak som jag inte gillar: på en sida ska Cath beställa kaffe på Starbucks. Några sidor senare brukar hon aldrig beställa kaffe. 

Hej på söndag

Fredag var döstressig – men jätterolig – på jobbet. Trots att det var roligt var det rätt skönt att stänga dörren efter mig och åka till stan och träffa Veronica. Vi startade vår AW på Posthotellet som inte riktigt erbjöd vad vi hade tänkt oss, så vi gick vidare till El Corazón på Kungstorget och deras mysiga ”uteservering-under-take” mitt på torget. Jättegott och otroligt trevligt, timmarna bara gick. 
 
 

Igår åt vi tacos utan tacos och jag gick och la mig kvart över tio. Vaknade tidigt imorse, läste ut en bok (!!!) och somnade sedan om och drömde att jag var med i någon väldigt underlig dokusåpa däär en av de andra deltagande fyllde hela kylskåpet med gigantisk fyrkantig salami. 

 
Nu duschad och frukosterad, ska åka och handla och sedan ska jag tvätta och sådana spännande saker i eftermiddag. Börjar jobba tidigt imorgon så det blir tidigt i säng idag med. Men jag klagar inte. Har blivit jättebra på att sova! 😉 

Lunchtips – Tuna melt-omelett

Trots att jag varit så himla redig och ätit frukost varenda dag sedan jag började jobba så… glömde jag av det idag. Gjorde lite översättningar, var bisittare åt pappa under Melodikrysset, åkte till stan och hämtade post, åkte och köpte skor, åkte och handlade… när vi väl kom hem var jag döhungrig. Och gjorde en väldigt god omelett. Bilden blev inte så bra för den ville inte riktigt vika sig och osten hamnade liksom uppepå så det ser ut som om jag har dränkt hela alltet i béarnaisesås eller något. Det är inte ens särskilt mycket ost, ett par större nypor.
Det har jag inte. Det är bara en tunn omelett (två ägg, stor panna) med tonfisk på ena halvan och en halv näve riven ost på andra. Skulle ha vikts ihop som sagt men blev istället som någon sorts pannkaksrulle. 
 
 
 
Romanticatomater, rå blomkål och olier med pimiento till. Och så massor av svartpeppar förstås! 
 
Nu har jag en hel kyckling i ugnen – det är kriminellt att inte köpa en när färsk, svensk gårdskyckling kostar 29:- kilot! – som ska bli sallad och kanske någon pasta osv. till veckan. Har gjort massor fler översättningar och tänker nu dricka kaffe och lösa korsord ett tag.