Lyxlunch

Det var ju inte läge att bära med mig matlåda imorse, så jag gick ner till Picadeli och köpte en sallad. Så otroligt gott och fräscht! Detta är en liten rackare med bl.a. marinerade sojabönor, kallrökt lax, räkor, avokado och kronärtskockor. 

Lyckad morgon – men var har dagen tagit vägen?

Frukostmötet imorse gick helt otroligt bra. Gud, vilka fina lokaler – och vilken buffé sedan. Älvsnabbaren tillbaka, det var många år sedan jag åkte över älven men det är ju mysigt. Jia som var med är ny i stan och ville stå på däck så jag är otroligt vackert vindrufsig fortfarande… 
 
Igår bytte jag plats på jobbet och idag ska jag… byta plats på jobbet. Haha. Jag är nöjd med det dock, för platsen jag flyttade till igår är verkligen inte varken lämplig eller särskilt trevlig – man ser inte ut ordentligt och det är mitt i genomfarten till lunchrummet och mot receptionen. Helt olämpligt på väldigt många sätt, med andra ord – så jag är glad över att få flytta till egen fönsterplats igen 🙂 
 
Mamma och pappa landade i Göteborg efter en vecka på Sardinien för några timmar sedan, så ikväll får jag höra allt, och sover över. Imorgon anländer jättedelegationen från Kina och imorgon kväll hoppas jag få göra en mycket rolig sak – mer om det senare. 
 
Hur mår ni, kära vänner? 

Hej hej nya veckan!

Denna helgen alltså… så skönt det har varit! Middagen i fredags var trevlig, jag kom hem i någorlunda vettig tid och det var skönt. Sov länge i lördags, det är väl första gången på jag vet inte hur länge som jag bara kunde vända mig om och somna om. 
 
Annars har jag läst böcker, lyssnat på massor av podcasts, varit på Lidl och handlat ett halvt kilo köttfärs, ett halvt kilo körsbärskvisttomater, en låda champinjoner, en liten flaska tonic och ett stort broccolistånd för 84:-, lagat mat, sovit middag, skrivit, blivit myggäten, informerat Petters  anmält mig till en kör och löst korsord. Hur skönt som helst. Dessutom var ju vädret ganska trevligt. 
 
Så – efter en så chillad helg gör det inte sådär jättemycket att jag vaknade kvart i fyra imorse och inte kunde somna om… haha! 
 
Imorse gjorde jag någon glad med en gratulation på namnsdagen. Inte så dumt att ha en utskriven kalender faktiskt. Jag laddade ner och skrev ut min härifrån – kanonbra. 
 

2014: 148 – SMS från Soppero av Ann-Helén Laestadius

 et är ju något härligt med en bra ungdomsbok alltså. Dessutom så tillfredsställande att läsa ut en bok på ett par timmar 😉

Jag har läst en del om SMS från Soppero de senaste veckorna, vilket är lite konstigt egentligen eftersom den är sju år gammal… men vissa titlar gör ju sådär, poppar upp någonstans… en person skriver om den vilket gör att en massa andra kommer ihåg den – eller som jag, provar att läsa den!

Agnes är tretton år och bor i Solna med sina föräldrar. Hennes mamma kommer ursprungligen ifrån Soppero, en mini-ort i närheten av Kiruna, och där finns fortfarande släkten kvar, bland andra kusinen Kristin. Agnes mamma vill knappt låtsas om att hon egentligen är same, men Agnes själv börjar fundera mer och mer på sin kulturtillhörighet och ”vad” hon själv är för något. Hon hittar några gamla böcker på samiska bland sin mammas saker, och börjar i smyg lära sig språket. Plötsligt en dag får hon ett SMS från Henrik i Soppero – Kristin har visat honom en bild på Agnes och berättat att hon snart kommer på besök. Det lustiga är att han skriver på samiska…

Vissa bitar i boken irriterade mig lite grann ska jag säga – jag har ingenting emot att det är lite orealistiskt i böcker, naturligtvis inte, men det finns inga trettonåringar som säger ”Han ringde och sökte mig”. Till exempel. Sedan blev jag lite galen på hur många gånger orden same och samiska kunde upprepas på en och samma sida… jag förstår naturligtvis att det är temat, men det blev väldigt tjatigt.

Hur som helst så är detta en mycket bra ungdomsbok – dessutom en lärorik sådan. Jag vet jättelite om samernas kultur och så vidare, vilket inte är så konstigt – och det misstänker jag att målgruppen för denna bok i många fall också gör. Jag gillar att lära mig genom skönlitteratur, så att säga, det är ett trevligt sätt att ta in information på!

Institutet – strålande program med asjobbig musik!

Jag har inte lyssnat så mycket på min fästman Jesper Rönndahls program Institutet i P3, men kom på att det borde jag ju egentligen göra. 
 
Så spelar de. Världens. Sämsta. Låt. Någonsin. Not On Drugs – som jag var tvungen att googla på och så är det en SVENSK, nämligen Tove Lo, som jag läste om på någon internationell sida häromdagen och tänkte att hon lät ju intressant. Hur kan en så fruktansvärt dålig låt bli poppis? 
 
Sedan en massa annat skräp. Varför, Jesper, varför?! SÄG att det inte är du som väljer låtarna. 
 
Men programmet var jättebra. Intressant om folk med rampfeber på offentliga toaletter – det finns ett helt sällskap för det i USA, och deras talesperson berättade att vissa har det så svårt att de tar okvalificerade jobb för att slippa behöva vara på en arbetsplats där de behöver kissa på offentliga toaletter. Herregud! 
 
Men – kuren är enkel. Man får en ”pee buddy” och träna med, och slutprovet är typ att kissa på en flygplats. Och så fick jag lära mig en sång som Karin Gyllenklevs mamma har hittat på, som man ska sjunga i huvudet när man behöver kissa. 

Bokbloggsjerka 5-8 september 2014 – Sömn eller vakenhet?

 
Veckans fråga i Annikas Bokbloggsjerka är: 
 
Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna?
 
 
 
 
Detta är just nu en väldigt intressant och relevant fråga. Det är inte så längesen jag brukade ligga uppe hela nätterna, och ibland läsa sisådär tre romaner på en natt. 
 
Nu lägger jag mig, redo att läsa i minst en halvtimme, och efter tre-fyra sidor går ögonen i kors och jag bara måste släcka och somna. 
 
Vi kan väl säga såhär att jag är glad att slippa de sömnlösa nätterna, men jag får ju för höge farao ingenting läst längre, på dagarna hinner jag ju inte och på kvällarna fastnar man lätt i annat. Bussresorna är för korta för att riktigt engagera mig. 
 
Suck! 😉