Kvinnoalfabetet – Bokstaven A

Linda, alias enligt O, har startat en ny torsdagsutmaning. Jag har inte hunnit ta itu med den förrän nu, men bättre sent än aldrig! 
 
Linda skriver: 
”Välkomna till en ny alfabetsutmaning. Ni som följt mig ett tag vet att jag har en förkärlek för utmaningar som innehåller alfabet eller geografiska platser och jag tyckte det var dags för en ny omgång. Denna gång blir det fokus på kvinnor, eftersom jag aldrig slutar förvånas över hur ojämlik den kulturella världen är (och resten av världen också förvisso). Tanken formades efter kampanjen #räknaryggar, då jag insåg att även jag har en ojämlik bokhylla.”
 
 
 
 1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på A?
 
Jag har inte läst någons svar förutom Lindas egna ännu, men jag misstänker att väldigt många kommer att ha svarat Astrid Lindgren – och det var det första jag kom och tänka på också. För visst är hon en stor favorit! Men om jag tänker mer på vuxenlitteratur, så svarar jag i dagsläget Anna Jansson. Jag tycker väldigt mycket om böckerna om Maria Wern, och ser fram emot att läsa hennes nya genre, med start på Ödesgudinnan på Salong d’Amour inom kort. 

 
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på A vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare? 

Kanske är jag förutsägbar nu, men mitt svar blir Amy Winehouse. Inte bara var hon en otrolig sångerska, hon var en helt fantastisk poet och ordkonstnärinna också. Jag har alltid gillat hennes musik, men efter att ha sett filmen och läst hennes pappas bok har jag lärt mig mer om henne och fått mer djup i kunskapen och uppskattningen av henne, känner jag. Fint. 

 
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på A, som är en stor favorit och som du tycker att fler borde upptäcka. 
Skagenmålarna är ju inte direkt okända, men när allt kommer omkring är det väl ändå männen som ställs fram mest och är de mest välkända namnen. Jag tycker väldigt mycket om Anna Anchers målningar. Hon anses ofta vara den mest moderna av hela gänget, och var faktiskt den enda av dem som faktiskt kom från Skagen – hon var dotter till hotelieren Brøndum. Hon studerade i Paris, vilket inte var sådär överdrivet vanligt på 1800-talet för kvinnor om jag har förstått det rätt, och hon målade ofta kvinnor i arbete vilket inte heller hörde till vanligheterna. Min favoritbild av henne, just idag, är Solskin i den blå stue som föreställer hennes och Michaels dotter Helga på just Brøndums Hotel. 
 
 
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på A har du ännu inte utforskat? 

Alltså, detta är heltokigt, men jag har fortfarande inte utforskat Chimamanda Ngozi Adichie. Trots att praktiskt taget alla vars litterära smaker jag respekterar och inspireras av älskar henne, så har jag inte läst något ännu. Men det ska bli ändring på det – jag ska köpa mig Americanah i födelsedagspresent nästa vecka, faktiskt. Så var det bestämt! 

 
Titta nu in hos enligt O och läs alla andras svar! Det ska jag göra 🙂 
 
 

Att övervinna sina rädslor utan att ens försöka

Imorse låg jag och tittade lite på Facebook i telefonen innan jag gick upp och plötsligt dyker det upp en alldeles för stor bild på mitt skräckobjekt numero uno – en lockespindel. Någon BBC-artikel om tio saker du inte visste om dem, eller något. Jag var rätt nöjd med att jag varken kissade ner mig eller skrek eller så. 
 
Så nu på väg hem satt jag under träden vid Backaplan. Hade flera gånger under utflykten slagit mig själv på armarna då mina hörlurar kom åt och jag trodde det var något djur. Och så kittlade det på armen och så gick det en stor lockespindel på min underarm. 
 
Alltså. Skräcken om detta hade hänt för ett halvår sedan eller så hade varit obeskrivlig. Nu ba’ viftade jag bort den med handen (okej, jag reste mig upp och gick några steg som säkert såg väldigt roliga och mindre stabila ut) och så… var det bra med det. Precis när jag stod och var som mest förvirrad kom en kille och frågade vad klockan var och jag lyckades ta upp telefonen och berätta det utan att känna att jag behövde gå minst femtio meter bort från brottsplatsen och gärna kräkas lite och så… lugnt. 
 
Vilket framsteg i livet! (Jo, faktiskt.) Nu kan jag både hantera lockespindlar och rulltrappor. Vad härnäst? En konsertpublik kanske? 
 
Att åka buss nu under Kulturkalaset är en upplevelse, för övrigt. Undvik det om du har din mentala hälsa kär. 
 
Träningen gick jättebra men luften var tung. Nästan 30 grader varmt när jag kom dit. Men jag körde min timme på högre lutning än jag brukar, tog god tid på mig i omklädningsrummet och duschen – och när jag kom ut HÄLLREGNADE det. Fy så skönt alltså. Luften behövde det! 
 
Åkte till Backaplan för jag hade tänkt att jag skulle köpa en kvart räkor i fiskbilen, men de hade just stängt. Typiskt, de har ingen manuell disk på Coop. Men jag köpte jägarkryddad rökt makrill och lite västkustsallad istället, som ska avnjutas med en avokado, lite melon och ett stort glas ”äppeldryck av ciderkaraktär” om ett tag. Kanske gör jag en liten äggröra.
 
Men först ska jag läsa lite ur Konsten att dö, dricka en kopp kaffe och få upp värmen – jag fryyyyser! Min tunna klänning blev ju genomsur i regnet och jag hade inte i min vildaste fantasi drömt om att det skulle bli regn så hade varken paraply eller tröja med mig. Men det spelar ingen roll. Det är rätt mysigt att dra på en kofta och kura ihop sig med en bok även om det inte är höst ännu, n’est-ce pas? 

Le weekend is over us

Godmiddag! 
 
Jösses, alltså. Jag vaknade ganska pigg vid sextiden och funderade på att gå upp men nä, ville nog läsa ut min bok först. Somnade om med plattan i hand och vaknade strax efter 11! Jag hade nog några timmar att ta igen från veckan ja… men skönt att man kan göra det! 
 
Gårdagskvällen var perfekt, god mat i gott sällskap och filmen var riktigt bra. Fast jag var så trött mot slutet att jag tror att jag nickade till ett par gånger. Jag var och tränade direkt innan, och det var ruskigt varmt så det är väl det också. Hade säkert inte petat i mig tillräckligt med vatten heller, det är väldigt svalt och skönt på kontoret och då är det lätt att glömma bort sig. Skärpning på det. 
 
Dessutom verkar det som om jag blir lite trött i väldigt många timmar när jag äter tung mat och socker pås istone – som pizza och lösgodis, som igår. Men det kanske är inbilllning bara. 
 
I eftermiddag spelar Göteborgs Symfoniker med Jojje Wadenius på Götaplatsen vilket jag har tänkt gå på, men vi får helt enkelt se. Jag får ju inte vara i solen pga antibiotikan jag tar, och det är inte helt lätt att hitta skugga på en så öppen plats. Men vi får se. Det är ett bra tag tills dess. 
 
Kanske blir det titill och med en oplanerad och oönskad vilodag från träningen… men det tror jag inte. 
 
Nu blir det i alla fall smoothietillverkning och kaffe! Måste sätta tänderna i ordentligt i min bokcirkelbok också 🙂 
 
Ha en go lördag kompisar! Vi hörs lite senare. 

Tematrio hos Lyrans Noblesser – SÅN’T EN KAN ÄTA

 
Jag tänkte att detta skulle bli lätt som en plätt – men se, det var det inte! Jag är dock ganska nöjd med min nödlösning 😉 Fler Trios finns hos Lyrans Noblesser! 
 
      
 
Ja, jag är väldigt nöjd med den sista. Ni fattar väl? 😉 
 
Mintgrodornas återkomst av Karin Brunk-Holmqvist
 
En doft av apelsin av Joanne Harris
 
Lotus Blues av Kristina Ohlsson
 
Jag skriver detta fredag morgon men när det publiceras är det eftermiddag, så trevlig helg på er! 🙂 

Friday I’m in love

Godmorgon! Och en strålande vacker morgon är det minsann också 🙂 
 
Idag blir det ingen morgonträning. Jag vaknade visserligen av mig själv, alldeles pigg och nyter, kvart över fem – men nä, idag tar jag det lugnt. I alla fall på morgonen! 
 
Softpasset på Friskis igår kväll var bra. Helt okej, i alla fall. Instruktören hade aldrig lett ett softpass förut, och jag har aldrig varit på ett så jag kan inte säga så mycket, men hon hade nog inte riktigt läst in sig på bland annat det där att det skulle vara hoppfritt, vilket många verkade notera. Men det är ju bara att… inte hoppa. Men det blir ju inte riktigt bra. Inte ens passen ett ”snäpp upp” ska inkludera hopp, så jag vet inte. Musiken var lite rolig, en salig blandning av Sonya Hedenbratt, Peps Persson (urgh), Norah Jones och gammal soul. Men jag ska säga att jag inte riktigt kan förstå peppfaktorn i en lugnare version av Pessimistkonsulten, ni vet Det går åt helvete i alla fall? Ja, ja. Jag kommer att fortsätta att gå på passet, men kanske inte i just hennes regi. 
 
Hon var liksom ”Vad står det på schemat att detta passet ska heta?” – med andra ord, inte helt välplanerat. Det var flera moment som inte kändes helt klockrena, så. Jaja. Det var skönt efteråt! Jag kom hem i vettig tid, åt middag, löste lite korsord och gick och la mig tidigt. Otroligt skönt att få sträcka ut sig! 
 
På tal om helvete. Jag satt i receptionen på sluttampen igår och Ting kom ut och skulle hämta tevatten. Det var något krångel med maskinen och hon vinkade på mig och sa ”Helvete! Am I saying it right? Helvete!” – ja, sa jag och skrattade, ”you can say that” men tyckte att det var lite väl grovt för att vara hon. Visade sig att hon försökte säga ”hett vatten”. Det var väl tur att jag inte gick in i logoped-mode och försökte utveckla hennes uttal av just helvete. 
 
Och snart är det helg! I eftermiddag tänkte jag ta vändan om Västra Hamngatan och köra en timme, sedan ska jag träffa Hanna på Trattoria da Pasquale och så ska vi se Dark Places på premiären på Bergakungen 21:30. Den har förvisso redan visats på Biopalatset tidigare på eftermiddagen, men jag räknar kvällsshowen som premiär 😉 Vi fyller år båda två på måndag och brukar försöka fira lite grann ihop. Tänk att vi har känt varann i 24 år! 
 
Jag läste ju boken för alldeles knappt ett år sedan och längtar verkligen efter att se filmen. Så kul att det passade just idag! 
 
Nä – datorn har gått in i fredagsmode för allting tar jättelång tid och detta inlägg ska vi inte tala om. På återseende lite senare 🙂 ha en ljuvlig fredag, compadres!