Solig söndag med mässa och konsert

Förkylningen som inte blir något blir fortfarande ingenting. Det enda som blir är att jag blir frustrerad. Igår efter lunchen och lite häng i stan var jag tvungen att gå och lägga mig i typ två timmar. Sov som en stock. Gick upp, åt middag, läste lite och gick och la mig igen före klockan var 21 – och sov till typ 6 idag, vaknade med rungande huvudvärk – som visserligen gick över efter lite kaffe och ostmacka – men ändå. Det är inte som det ska! Hellre bli sjuk då än att gå omkring såhär i tre veckor. Dessutom ska jag snart ut och resa, det vore ju trevligt att slippa bli sjuk då.
 
Men det är tio dagar tills dess och ingen idé att gå och oroa sig. Större delen av tiden mår jag ju relativt bra även om det är störigt att jag hör lite knackigt, så det är ingen katastrof men det är jobbigt.
 
Idag blir det lunch följt av mässa och sedan stödkonserten på Konserthuset i eftermiddag. Har inte varit på Konserthuset sedan Fredrik och jag såg Jonas Gardell där någon gång på gymnasiet, så det ska bli kul! Såg att jag har biljett i en loge dessutom, det låter väl spännande?
 
Och därefter får det bli lugn och ro och laddande inför veckan som är väldigt intensiv och rolig.
 
Jag har äntligen läst ut en bok som jag har följt sedan den bara var ett litet frö i författarinnans fantasi, förresten. Det är riktigt häftigt! Men jag kan inte förstå att det är tre år sedan den faktiskt kom ut och jag inte kommit mig för att läsa den ännu. Jag behöver två-tre timmar till per dygn till läsning utan att somna ifrån boken om jag ska komma igenom ens hälften av de böcker som står och väntar på mig nu…
 
Trevlig söndag, allihopa!

2015: 145 – Lisa för själen av Sisela Lindblom

Varför har jag inte läst denna tidigare? Jag minns att Linda Skugge pratade om den i någon av sina ganska tidiga krönikor eller böcker – satt och letade efter referensen i boken, men hittade inte. Men det kan ha varit någon liten småsak.
 
Huvudpersonen i romanen, Lisa, är inte en särskilt trevlig person. Hon är manipulativ, ljuger och hittar på och behandlar inte sin omgivning särskilt väl. Men underligt nog får man mer och mer empati med Lisa boken igenom, även om jag väl egentligen inte tycker att hon förändras något särskilt.
 
Hon kommer från en ytterst dysfunktionell famlj, bland annat med en storasyster som är svårt förståndshandikappad och bor på sjukhus. När hon ramlar ut genom ett fönster på fjärde våningen ställs det mesta på huvudet.
 
För mig handlar Lisa för själen  mycket om det här som är så viktigt – att man måste tänka på att alla har olika förutsättningar och olika anledningar till att vara som de är. Jag är själv expert på att bli irriterad på folk som är på olika sätt som jag inte gillar, men jag har blivit bättre på att tänka på att alla är olika och alla har sina egna problem och bakgrunder. Det kanske finns en högst acceptabel förklaring till att killen bredvid mig på fiket måste prata sådär högt, eller till att någon på en arbetsplats uppför sig så oberäkneligt. Jag vet inte, och ibland finns det inte tid eller utrymme att ta reda på det, och då borde jag ju verkligen inte vara irriterad. Eller hur?
 
Jag vet inte. På något sätt gillar jag Lisa, även om jag är glad att jag inte har någon som henne i min omgivning. Hon lever på något vis utanför alla gränser och ramar och vore nog ganska tröttsam att ha i kompisgänget…

2015: 144 – Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper

Jag tycker väldigt mycket om Jonathan Tropper. Han är något av ett geni, i min bok. Och vad härligt det är att förälska sig i en författare som har flera böcker ute, så att man inte behöver vänta i hundra år på nästa!
 
Nu var det alltså dags för Konsten att tala med en änkling.  
 
Doug är tjugonio år och nybliven änkling. Hans älskade Hailey – som han gifte sig med trots att hon var elva år äldre och bodde ute i commuter ville –  dog i en flygolycka, och nu är han ensam kvar i Westchester. Ja, tillsammans med Haileys stökige tonårsson Russ, då. Som inte kommer överens med sin pappa, men det funkar inte riktigt att bo hos Doug eftersom Doug spenderar dagarna med att dricka för mycket och kasta saker på kaninerna i trädgården.
 
Men in kommer tvillingsystern Claire, så det skräller om det, och hon är beslutsam – nu får det vara nog. Ett år har gått och Doug har gjort sörjande ttill en konstform. Nu får det räcka.
 
Sentimentalt? Nej, inte så farligt. Inte mer än lagom, kan man säga. Klart att vissa bitar är förskräckligt sorgliga, det går ju inte riktigt att komma ifrån i sammanhanget – men met av allt är det väldigt roligt, poignant och oerhört välskrivet. Jag älskar Troppers sätt att karaktärisera, och han har en fantastisk förmåga att sätta ord på abstrakta känslor.
 
Precis som i de tidigare böckerna är bifigurerna också väldigt välarbetade. Det är egentligen ingen som vara fladdrar förbi i bakgrunden utan att ha någon särskild mening, alla spelar roll.
 
Jag kan aldrig låta bli att jämföra författares verk med deras övriga, men jag kan absolut inte välja någon favorit bland Troppers böcker hittills. Och jag är glad att jag ännu bara läst tre av sex – det finns mycket Tropper kvar att avnjuta!
 
 

2015: 143 – Sune i Ullared av Anders Jacobsson och Sören Olsson

Som jag nämnde när jag skrev om Berts Fejsbok häromdagen dök det upp ett helt gäng mer eller mindre nya Bert- och Suneböcker i Nextory-appen. Och när jag såg att det var dags för Sune Andersson med familj att åka till Ullared var det naturligtvis inget att diskutera. Självklart var jag tvungen att läsa den.
 
Och vet ni vad? Den är jättebra. Så realistisk som någonting med familjen Andersson i kan vara. Jag har ju varit i Ullared fler gånger än de flesta tack vare att halva släkten kommer 14 km därifrån och jag har spenderat många somrar i närområdet. Därför har jag ett alldeles särskilt band till Ullared, som kanske inte enbart har med shoppingfrosseri att göra. Det är trevligt att läsa om Ullared i skönlitteraturen!
 
Jag behöver kanske inte gå in sådär jättemycket på handlingen… familjen stannar och äter hamburgare på vägen från Glimmerdagg och Sune träffar en flicka som han tänker att han ska tjusa. Självklart ska den familjen också vidare till Det Stora Gula Varuhuset, och på den vägen är det.
 
Naturligtvis är Ola-Conny och Morgan med på ett hörn.
 
Detta är troligen den första Sune-bok jag läst sedan Peter Haber, Carina Lidbom, Andreas Hoffer och Gabriel Odenhammar agerade familjen Andersson på TV (sorry, men storasyrran Anna gör bara inte lika stort intryck som de andra) – och man kan ju inte säga annat än att SVT lyckades exceptionellt med castingen där för det är  dessa skådespelare jag ser framför mig när jag läser. Och det är definitivt inte negativt.
 
Och även här noterar jag hur skickliga författarna är på att hålla ihop handling, familjeförhållanden och saker som skett tidigare i serien. Det är lätt att glömma småsaker, men det gör de inte. Allting stämmer och fogas ihop på ett jättebra sätt.
 
Om jag tänker läsa mer Sune? Ja, för sjutton, visst tänker jag det! Utmärkt underhållning i en halvtimme-trekvart eller så, inte tu tal om saken.

Emergency in the parking lot

Igår gick ett mail ut på jobbet med rubriken ”Emergency in the parking lot”. Alla kastade sig naturligtvis över sina datorer eller telefoner för att få reda på vad detta var – var det någon som hade fått en hjärtinfarkt och receptionen som undrade om det fanns en doctor in the house?
 
Nä.
 
 
Helt seriöst är det alltså sisådär femton personer som har parkerat på parkeringsplatser som inte existerar. Jag undrar hur det löste sig. Jag åkte till Bokmässan istället jag.

Toast Skagen

Man kan äta räksmörgås på Heaven 23 under Bokmässan – eller så kan man förflytta sig några hundra meter och äta Toast Skagen på Le Pain Francais och njuta av en lite lugnare pace på lördagen. Minst lika gott, skulle jag tro 🙂
 
 
Har svårt att förstå, apropå francais, att om två veckor sitter jag – eller står, eller går, antagligen inte ligger – jag i Paris! Nästa helg får jag avsätta lite tid till ordentlig planering, känner jag. Skriva en önskelista på allt jag vill se och göra, och sedan överväga om jag ska köpa ett Paris Pass. Gud, vad roligt det ska bli!

2015: 142 – Ett annat sätt att vara ung av Per Nilsson

Detta är en oerhört intressant ungdomsroman – som jag önskar lite att jag hade läst när jag fortfarande kunde räknas till målgruppen. Har inte sett filmen som baseras på boken, Hannah med H, heller. Men jag har faktiskt träffat Per Nilsson! Han var på författarbesök hos oss när jag gick i sjuan.
 
Jag läste om Hjärtans fröjd  och The return of Hjärtans Fröjd  för några år sedan, och kanske skulle jag ha läst dem – och Anarkai – innan Ett annat sätt att vara ung för att få lite ordning på allting. Men nu gjorde jag inte det för jag visste inte att det skulle ha varit relevant – så det får gå bra ändå.
 
Slutet kommer först. Vi vet att två unga män kommer att mötas på en gata. Vi vet att en av dem kommer att dö.
 
Sedan hoppar vi sex månader tillbaka i historien – hem till Hannah, med H, som är sjutton år och bor i Malmö. Hon är trött på att försöka vara ungdom, och vill mest skriva dikter och nå ut till folk.
 
Hon stiftar några nya bekantskaper. Per Nosslin, gymnasieläraren som dyker upp på de mest oväntade platser. Lilla Milena och hennes storebror Eldin som inte kan simma. Och så den snälle skinnskallen Andreas, som inte är nazist.
 
Och så börjar hon få läskiga telefonsamtal på nätterna…
 
Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Den är hyllad vitt och brett för att den är så oerhört fantastisk, och isåfall är det nog något jag inte riktigt förstås, för jag tycker inte att den är fantastisk. Dock helt okej och ganska intressant.
 
Kanske är jag för gammal? Men jag kan ju fortfarande ha behållning av Suneböckerna, så det tror jag inte. Kanske passar den helt enkelt inte mig. Men det gör ingenting. Jag tänkte förresten läsa Anarkai  och  Du och du och du  inom kort – kanske får det mig att förstå denna bättre?

Mässuppdatering

Det är ganska mycket folk här 😉
 
Två av mina favoriter på en och samma plats! Fredrik Belfrage intervjuar Emma Hamberg hos Piratförlaget.
 
Vackra Anna Jansson.
 
Anna Mannheimer innan sitt framträdande.
 
Nu har jag tagit tillflykt till Kulturkollos bokbloggarrum. Man – jag – klarar inte längre stunder därnere utan att bli både yr och döv på en och samma gång. Men det är roligt ändå 🙂 Nu lite häng och sedan middag!