Full fart framåt…!

Jag trodde aldrig att jag skulle bli så beroende av kalendern i Outlook och telefonen som jag är för tillfället – jag är helt lost utan. Får boka in minsta lilla halvtimme för annars försvinner tiden. Såhär ser till exempel morgondagen ut: 
 
 
Jag är alltså ledig en timme mellan 14-15 och sedan efter 15:30, det är väl då det är meningen att jag ska göra mitt vanliga jobb då. Ja, och på morgonen där ska jag visst vara på två ställen samtidigt 😉 Idag har också varit fullspäckad, frukostmöte i stan, sedan hämta visitkort, sedan upplärning med Bella, sedan lunch med Alex och Ting, och så fixa arkiv med Ellen och så ett möte till med Bella och så fika med Anne-Marie och nu pustar jag ut lite grann på Evas Paley med en Ramlösa. 
 
Men det är roligt. Och det är underbart att ha tillbaks min energi så att jag orkar och njuter av det! 
 
Om någon skulle ha vägarna förbi Lindholmen någon dag kan jag rekommendera Restaurang Gothia – de har vanlig husmanskost, men även asiatisk buffé som var riktigt god! Och som vi vet – om kineserna själva tycker om det så är det nog ganska bra. Ting tycker att vår mat är alldeles för söt, det har jag svårt att förstå men det är jätteintressant att höra sådant. Ja, för övrigt vore det ju trevligt om ni hör av er om ni är på Lindholmen och tänker äta lunch, för då hänger jag naturligtvis med 😉 
 
Imorgon blir det Operan med Linda och Ulla! Det var hemskt längesedan jag var där. Vi ska se Crazy for you, en Gershwin-musikal som tydligen är väldigt feelgood och härlig. Mysigt i höstmörkret! 
 

Kulturkollos tisdagsutmaning: Hur skriver du?

 

Bara att jag inte hann svara på Kulturkollos tisdagsutmaning förrän nu säger väl lite om hur jag skriver 😉 

 
1) Berätta något om ditt skrivande. 
Nuförtiden skriver jag nästan bara blogginlägg, om man bortser från att jag skriver en hel del texter i jobbet då – det är ju inte direkt kreativt skrivande. Eller, ja. Ibland känns det extremt kreativt att försöka formulera sig på ett bra sätt… men det är främst bloggandet. Och här dyker ju lite allt möjligt upp – ibland vardagsbetraktelser, ofta bokrecensioner, kommentarer på omvärlden och saker jag tar intryck av runt omkring mig. När jag skriver beror väldigt mycket på. Ofta blir det tidiga morgnar – jag går upp tidigare än jag behöver för att ha lite tid att skriva. Det funkar inte alltid riktigt som jag tänkt mig. Ibland blir det några rader på någon rast eller på lunchen, ibland lyckas jag ha både inspiration och tid på kvällen – men det är inte så ofta. Allra gladast blir jag av några ograverade timmar en helgförmiddag då jag kan skriva så mycket jag bara orkar. Jag ser redan fram emot söndag, då jag tänker åka in till stan efter att ha sovit ut ordentligt, käka frukost på Evas Paley, läsa och skriva så fingrarna ömmar. Och sedan gå på bio och klarna ur huvudet.
 
Jag har skrivit mycket poesi i mina dagar, men det är inget jag sysslar med just nu. Inte av någon särskild anledning, det har bara inte blivit så. Jag hade en idé om något skönlitterärt, en bok eller novella för ett tag sedan, men raderade alltihop i ett ögonblick av hopplshet. Kanske återbesöker jag den idén, jag är ganska förtjust i det jag hade tänkt ut.  
 
2. Dela med dig av din bästa skrivinspiration. 
Min bästa skrivinspiration är att läsa! Andra bloggar, artiklar, böcker, tidningar, allt jag kommer över. Använder mig inte av någon handbok eller liknande, men jag kan rekommendera The Creative Writing Coursebook för den som vill ha något akademiskt material som stöd i skrivandet för den är kanon. 
 
Andra intryck är också inspirerande. Jag kan bli oerhört inspirerad till att skriva av film, TV, musik, samtal med vänner, familj, kollegor… eftersom jag skriver främst just blogginlägg kan nästan allting vara inspirerande. Och jag har ju inte låst mig till någon nisch i bloggen heller – även om jag väl tänker att jag är bokbloggare, så skriver jag ju om en hel del annat också. Här finns allt från mat och dryck till träning och memes. 
 
Utmaningar är också inspirerande, tycker jag. Jag försöker att delta i Tematrio, Tisdagsutmaningen, Kvinnoalfabetet och Smakebit varje vecka – den senaste kräver ju inte så mycket skrivande, förstås – och det är inspirerande för mig och sätter även lite press – men det får inte kännas som ett tvång. 

Tematrio hos Lyrans Noblesser – Män som skriver om kvinnor

 
När jag såg detta ämne hos Lyran visste jag genast vilka mina svar skulle bli. Men när jag sökte i bloggen inser jag att jag inte har recenserat någon av böckerna jag tänkte på här! Men det är inget att göra åt – de är väl vad man får lov att kalla klassiker, så det finns mycket att läsa om dem annorstädes ändå.
 
Temat för veckan är alltså Män som skriver om kvinnor. Jag har valt tre specifika böcker, men man kan med fördel titta på deras andra alster också.
 
 

     
 
Wally Lambs fantastiska She’s come undone har jag haft med i minst en tematrio tidigare. En helt otrolig roman om tonåriga Dolores, som efter att hennes far lämnat familjen och hon blivit våldtagen av en granne flyr in i tröstätande och djup depression. Vi följer henne genom självdestruktivitet, självmordsförsök, institutionalisering och till slut, i 40-årsåldern, till någon form av sinnesro. En oerhörd skildring av en ung kvinna.
 
Jeffrey Eugenides dyker också upp i tematrion med jämna mellanrum – här med The Virgin Suicides som är en av mina favoritromaner alla kategorier. Visserligen berättas den med tonårspojkarna tvärsöver gatans röst, men det är Lisbonflickornas korta, tragiska och samtidigt intensiva liv som skildras så oerhört känsligt och vackert. Sofia Coppolas film är också underbar.
 
Émile Zola är kanske mest känd för Thérèse Raquin  vad gäller kvinnor, men min favorit är utan tvekan Nana. Läste den i 20th Century European Fiction-kursen på universitetet och blev djupt förälskad på en gång. Professorn som handledde kursen var – är, antar jag – frankofil av stora mått, och vi pratade massor om Frankrike och särskilt Paris under denna del av kursen – inte bara skrivkonst, utan även Hausmanns stadsplanering och sådana där lite mer ovanliga saker som jag längtar efter att ta del av i nästa vecka. Ja, tiden går fort – snart är jag i Paris!

Seminarium: Vår längtan efter feelgood med Mikael Bergstrand, Anna Jansson och Catharina Ingelman-Sundberg

Efter Alex & Sigge letade vi oss ner till G-hallen och seminariet om feelgood och vår längtan därefter. De tre författarna som intervjuades, eller deltog, har alla sadlat om från en genre till just feelgood.
 
Anna Jansson som skrivit om Maria Wern har nu börjat med en feelgood-serie i Visbymiljö. Catharina Ingelman-Sundberg har tidigare skrivit historiska romaner men skriver nu om den kriminella pensionsärsligan. Och Mikael Bergstrand har tidigare skrivit deckare, och har nu skrivit serien som inleds med Delhis vackraste händer.
 
Mycket trevligt samtal, förstås. Underhållande och tänkvärt – jag gillar särskilt diskussionen om varför deckare och feelgood anses vara lite fulare än annan litteratur. För så är det ju – ja, räkna för all del in chicklit i det facket också. Det är så himla orättvist, både mot läsare som författare.
 
Jag har inte läst Ödesgudinnen på Salong D’Amour ännu, jag har bara läst första delen om pensionärsligan och jag har inte läst Bergstrand alls. Dock ligger böckerna och väntar i appen och kommer att bli lästa snarast. Hösten är en bra årstid för mysläsning och vad är väl mysigare än feelgood?
 
Ett särskilt omnämnande till Andreas Ekström från Sydsvenskan som var ypperlig moderator – eller vad man ska kalla honom – han var väldigt rolig och pratade väldigt vacker skånska.

Seminarium: Alex & Sigges tankar om tid

Jag hade ju egentligen tänkt luncha först igår och sedan bara gå in en sväng på Mässan och se om jag kanske kunde fynda något, ungefär. Men så hamnade jag i Brunnsparken med 13 minuter till nästa spårvagn och började titta lite i programmet i telefonen – och upptäcke att Alex & Sigge skulle bli intervjuade av Hannah & Amanda kl 12.
 
Tja tänkte jag, det är värt ett försök att hitta kongresshallen och se om det ens går att komma in. Och det gjorde det! Långa köer men jag hade ingen aning om hur gigantisk hallen var. Och fin! Kändes som Europaparlamentet i Strasbourg. Fast mycket roligare. Och utan en sovande engelsklärare vid sidan om.
 
Jag har gillat Alex sedan han blev känd – tyckte att han var oerhört rolig när han var elak bloggare. Har ju liksom följt honom hela tiden, genom olika bloggar, sajter, böcker och allt vad det är och lika mycket som jag gillar karaktärsutveckling gillar jag personlighetsutveckling. Sigge har jag inte haft koll på förrän de började med podden – men jag ska läsa några av hans romaner snart. Mycket intressant person, han också.
 
Men hur dålig är zoomen på iPhone 5s egentligen? Jag blir mörkrädd, de ser ju marmorerade ut.
 
Hur som helst! Detta var ett väldigt trevligt seminarium – eller intervju, som det ju snarare var. Hade kunnat vara ett poddavsnitt, jo, mer eller mindre! Det märks dessutom hur otroligt väl alla på scen känner varann och det blev trevligt, avslappnat och gemytligt. Och riktigt rörande och vackert på sina ställen också. Och extremt roligt när de gjorde en avstickare in på Katrin Z 😉
 
Så – en mycket trevlig start på söndagen – och det gjorde ingenting att jag inte fick någon lunch…!
 

Smakebit på søndag – 27/9-2015 – Kallocain av Karin Boye

 
Jag säger som jag gör varenda söndag – tiden går så fort! Det är redan söndag igen. Men det gör ingenting att tiden går fort, det betyder väl att man har roligt? 🙂
 
Veckans Smakebit kommer ur en bok som jag tänkt läsa i 15 år, ungefär. Jag är ganska säker på att jag fick den i present när jag fyllde arton år… Men bättre sent än aldrig. Jag läser alltså Kallocain av Karin Boye.
 
 
”Jag kände igen de helt elementära läroböckernas ord och smålog. Hon hade tydligen inte hunnit lägga sig till med Kemistädernas allmänbildning.
– Alldeles riktigt, sade jag, så var det i värsta fall. Men innan det gick så långt, hände det ofta, att de berusade pratade bredvid munnen, förrådde hemligheter och begick oförsiktiga handlingar, därför att deras förmåga av skam och rädsla var rubbad. Det är de verkningarna mitt medel har – tänker jag mig, eftersom jag inte prövat färdigt än. Men det är den skillnaden, att det inte sväljs, utan sprutas direkt in i blodet, och för resten har det en helt annan sammansättning. De otrevliga efterverkningarna som ni nämnde saknar det också – åtminstone behöver man inte ge så starka doser. En lätt huvudvärk är allt försökspersonen märker efteråt, och det händer inte, som det ibland hände med alkoholberusade, att man efteråt glömmer vad man har sagt. – Ni förstår nog, att det är en viktig uppfinning. Hädanefter kan ingen brottsling neka till sanningen. Inte ens våra innersta tankar är våra egna längre – som vi så länge har trott, med orätt.”
 
Ur Kallocain  av Karin Boye, Bonniers: 1940
 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten och läs fler Smakebitar denna vackra söndag!
 
 
 

Håkan Hellström hemlig gäst

Alltså… Bokmässan var tvungna att anordna ett kösystem i förmiddags inför Broder Daniel-seminariet i eftermiddag. Jag såg väldigt många som säkert kommit dit jättetidigt och satt av tiden innan det skulle bli insläpp i kongresshallen. Men de delade fortfarande ut platsbiljetter när jag kom till kongresscentret vid tjugo i tolv, så förhoppningsvis blev inte alltför många besvikna över att inte få biljett.
 
Och så kommer Håkan Hellström som hemlig gäst till Jan Lööfs 75-årskalas! ((Han var ju med i Broder Daniel då det begav sig, därav kopplingen. Ja, jag vet att de flesta vet det. Inte alla.))  Vad jag hoppas att många av dessa BD-fans utnyttjade sin biljett och tittade in där och fick sitt livs överraskning alltså.
 
 
((Jag var själv inte där även om jag funderade på det – bilden är lånad från Bokmässans Facebook-sida.))  
 
Jag var sträcka på benen och få lite riktig luft efter seminarium nummer tre och hamnade vid Örgryte Gamla Kyrka. Fråga mig inte hur det gick till, men det var fint nere vid ån. En riktigt strålande höstdag.
 
Nu en välbehövlig kopp kaffe innan hemfärd. Jag hoppade över konserten i eftermiddag till förmån för mässande, men nu är mina mässbatterier faktiskt slut. Men det har varit härligt! Mer om det lite senare förstås.