Blankens Swanberg Bulletin

 
Jag skriver ju med jämna mellanrum om Cecilia Blankens och Johanna Swanbergs lysande podcast Blankens Swanberg – nu har de utökat verksamheten och börjat med ett nyhetsbrev också! 
 
Gå in här och anmäl dig till Blankens Swanberg Bulletin! Du kommer inte att ångra dig – första utskicket kom i förra veckan och innehöll massor av godbitar – bland annat en länk till denna underbara artikel ur Vogue om vad man får och inte får göra på Instagram. 

Tematrio: Priser och sån’t

 

Igår tillkännagavs som bekant de nimnerade till Augustpriset. Jag, och många med mig, undrar var Karolina Ramqvist var – jag trodde verkligen att det var givet att Den vita staden skulle finnas på listan. Men men. 

 
Veckans tematrio hos Lyran lyder som följer: Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa. 
 
Jag hade gärna velat leta fram något intressant och udda pris, men hur jag än letade hittade jag liksom inte rätt. Därför blir det Pulitzerpriset – dock med en modifikation. John Updike fick inte Pulitzerpriset för Rabbit, Run, utan för de två sista böckerna i serien, Rabbit is Rich och Rabbit at Rest. Men, jag tycker att det känns naturligare att berätta om första boken i serien istället. Dessutom är det särskilt notabelt att Updike fick priset två gånger för två böcker i samma serie – det är han ensam om. Tre amerikanska män – det känns lite tråkigt – men samtidigt passerar väl i alla fall två av dem Bechdeltestet med stor marginal 😉  
 
   

   

 
Middlesex av Jeffrey Eugenides dyker upp med jämna mellanrum i mina utmaningar. Kanske borde jag försöka tänka om när jag väljer samma gång på gång? Nä, jag vill nog inte det. Det finns ju en anledning till varför jag hela tiden kommer att tänka på dem – för att de är så extraordinära. Middlesex vann Pulitzerpriset 2003. 
 
The Hours av Michael Cunningham vann priset 1999. En av de vackraste romaner jag har läst, rent språkligt. Och det gör ju ingenting att den har mycket med Virginia Woolf att göra heller. Jag såg filmen för några år sedan och tyckte väldigt mycket om den också. 
 
Rabbit, Run och John Updike kom jag i kontakt med under en kurs som hette 20th Century American Fiction – en av de absolut mest lärorika kurserna under min utbildning. Böckerna om Harry ”Rabbit” Angstrom blev alltså en tetralogi, där de två sista vann priset – men jag tycker nog ändå att man kan börja från början med honom, därmed undantaget. Rabbit är en före detta basketspelare som nu slagit sig ner med fru och barn i Pennsylvania för att arbeta som dörrförsäljare av köksprylar. Men det är något som saknas. En berättelse om den misslyckade amerikanska drömmen, kan man säga. 

2015: 168 – Helgonet av Carin Gerhardsen

Åh, vad jag tycker att Carin Gerhardsen är bra! Gillar verkligen Hammarbyserien skarpt. Och nu har jag kommit igenom bok 4, av 8. Har läst dem i lite konstig ordning hittills – nummer 5 har jag redan läst, men 6 – 8 kan jag fortfarande läsa i följd.

I Helgonet befinner vi oss i Älvsjö i utkanten av Stockholm. En ung tjej på joggingrunda hittar sin pappas pokerkamrat mördad i skogen – skjuten i ryggen och huvudet morgonen efter att pokergruppen har firat upp årets vinstpengar. Svempa, som offret heter (eller kallas) är älskad fotbollstränare, pappa, kompis och eldsjäl som brinner för att hjälpa hemlösa. I bröstfickan återfinns fyra spelkort – död mans hand – helt utan fingeravtryck. Alltså måste det väl vara mördaren som placerat dem där?

Conny Sjöberg och hans gäng på Hammarby polisstation sätts på fallet. Petra Westman finns kvar, men lider fortfarande av sviterna för den våldtäkt hon utsatts för – troligen finns en av gärningsmännen i polishuset. Jamal Hamad vet vem ”den andre mannen” är, men kan inte berätta för någon. Hedvig Gerdin – Gäddan – som just flyttat hem till Sverige efter många år som diplomathustru har tillkommit i gruppen, liksom Odd Andersson – Idol-Odd – en ung polis från span.

Det finns många hemligheter, både i pokergruppen och i familjen. Och det är Gäddan som på ett närapå Joona Linna-sätt hittar de otroliga ledtrådarna som till slut löser fallet, mycket med hjälp av Flashback. Det är fart och fläkt och driv hela boken igenom, och det är oerhört spännande till sista sidan. Det finns en otrolig grymhet bakom mordet – riktigt tunga, hemska saker. Men det blir inte sådär spekulativt som det ofta kan bli, utan det blir väldigt bra.

Det är mycket lite fokus på polisernas privatliv, vilket väl är på gott och ont för jag tycker så mycket om Connys familj! Men det är ingenting man saknar. Det hinner man inte, för det händer någonting hela tiden. En mycket bra svensk deckare som belyser mycket aktuella problem. Här stiftar jag för första gången bekantskap med campingplatser där hemlösa bildar sitt eget lilla samhälle – som då sedan dök upp under lördagens biobesök. Intressant sammanträffande. 

2015: 167 – Långt ifrån kär av Ingrid Olsson

Linnéa är tillbaka! Efter att Vanessa bad om förlåtelse för att hon var elak i Långt ifrån cool är de äntligen vänner igen. Snart är jullovet slut, och de är så förväntansfulla – det ska nämligen komma en ny kille till klassen som heter Vilmer.

Men han dyker inte upp första dagen. Och inte andra eller tredje eller fjärde heller – men på fredagen, äntligen, står hans pappa i dörren till klassrummet. Tatuerad och häftig, rockstjärna minst! Och mycket riktigt, det är han – men Vilmer själv verkar vara en riktig tönt. Med glasögon och fluga!

Vanessa och Linnéa bestämmer sig i alla fall för att bli kompisar med honom, och det visar sig att han är en riktig höjdarkille. Så till den milda grad att en viss rivalitet faktiskt uppstår mellan tjejerna – hur ska detta gå?

Det är en söt liten berätelse, det är det – men jag irriterar mig på att de lägger all energi på att tjusa Vilmer. Inte så girl power, liksom. Mem – spoiler alert – vänskapen slår förstås allt i slutändan ändå.

Jag gillar att Linnéa är en duktig tjej egentligen, men att hon hittar på små tokerier här och där. Ett underbart citat som jag var tvungen att skriva ner på en gång – när Vilmer har gett Vanessa en komplimang för en klänning hon har på sig:

”Jag tror inte alls att det är det rosa i klänningen han gillar. Han tycker säkert mer om det svarta mellan de rosa blommorna.”

Befriande med en cynisk elvaåring, n’est-ce pas? 😉 

2015: 166 – Den vita staden av Karolina Ramqvist

Minns ni Karin? Maffiabossens flickvän?

Nu är John borta. Kanske är han död. Kanske sitter han i fängelse. Kanske är han bortrest på längre tid. Jag vet inte – men personligen tror jag att han är död. Dödsfall i yrket, så att säga.

Karin sitter kvar i huset. Men hon är inte ensam – hon har en liten dotter. Dream. Men det är också allt hon har. Det är kallt och rått – hon har inte råd att betala räkningar. Kronofogden är på väg att ta huset och bilen. Hon har ingen mat – hon betalar ett pizzabud i natura då och då. Hon kan amma Dream, men inget mer.

I krisen och paniken beslutar hon sig för att söka upp några av Johns gamla gelikar – kanske finns det något kvar, något som är hennes, från sista stöten?

Om Flickvännen är polerad, så är detta raka motsatsen. Allting är kladdigt, smutsigt och fult – snor, bröstmjölk, exkrementer och gamla pizzakartonger. Bara snön och staden är ren och vit, och pockar på uppmärksamhet, tränger med sin kyla närmare och närmare.

Så oerhört skickligt. Detta är en helt fantastisk roman.

De nominerade för Augustpriset tillkännagivs idag, om några timmar (jag skriver detta tidigt på morgonen, ni ser det på kvällen) och jag hoppas att vi kommer att få se Den vita staden bland nomineringarna. Det är den sannerligen värd. 

2015: 165 – 8 saker du aldrig skulle våga av Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg

Åh! Det här var en riktigt härlig ungdomsbok – som vuxna sannerligen kan ha utbyte av. Vissa barn- och ungdomsböcker läser jag mest som tidsfördriv och för att koppla bort hjärnan lite grann, men här har vi en riktig godbit.

Det ska sägas på en gång att det är lite synd att den spelar så oerhört mycket på stereotyperna. Men jag tror att de är realistiska, faktiskt – och därför må det vara hänt.

Vi möter fyra tjejer som just ska sluta nian. Det är Jamila, som dansar magdans, Lisa som älskar 50-tal, kläder, smink och att baka kakor, Vick som lever för basketen och Kay, kusin med Vick, som är queertjejen som lindar överkroppen och aldrig kan tänka sig att bära kjol.

De bestämmer sig – av någon oklar anledning – för att hitta på utmaningar till varann, som slumpvis ska dras och utföras under en vecka. Det börjar ganska oskyldigt med allmänt pinsamma saker, som att stjäla något från killarnas omklädningsrum, och köpa skämmiga saker på Ica – men i andra omgången händer något som skulle kunna bli katastrof, på riktigt…

Parallellt med utmaningarna löper förstås det vanliga livet. Basketträning och matcher, fixa kläder till balen, en mamma som dricker för mycket vin, en mobbare till tvillingsyrra. Dialogen och skeendena är rappa, flytande och väldigt välskrivna – girl power är grunden till allt och till slut även vägen till succé.

Jag tyckte verkligen jättemycket om den. Den är fantastiskt rolig – faktiskt så att man skrattar högt – och det är inte märkbart att det är två författare som skrivit. Ofta märks det ju, vilket inte behöver vara negativt – men jag kan inte identifiera några olika röster här. Faktum är att man knappt särskiljer huvudpersonernas röster förutom när det handlar om deras specifika intressen – så sammansvetsade är de. Och det köper man hela vägen, faktiskt. Mycket, mycket bra.