Kombinerad nedvarvning och uppladdning

Snabb kaffepaus efter fantastiskt pass med Signe i Johanneberg. Mando Diao, Bowie, Dylan och B*Witched – what’s not to like, liksom? 
Strax iväg till TV-huset, och ikväll blir det bio med J igen – Det borde finnas regler precis som jag hoppats 🙂 Kanske hinner vi äta något gott också. 
Full av endorfiner och lycka idag. Hoppas nu på bra tävlande och artister! 

Lovsånger på 18-bussen

Grått grått grått. Som tur är står det en amerikansk kvinna och sjunger lovsånger längst bak i bussen. En inebrierad herre kompar med svärord. Det är nog tur att hon inte förstår vad han säger 😉 
Jag är på väg till ett träningspass i Johanneberg – ska bli jätteskönt. Sedan TV-huset med mamma och Sofia! Hoppas det är roliga tävlande och någon artist man känner igen – sist var det inte det, dock en av mina absoluta favoritlåtar. 
A bientôt, mes amies! 

Att vakna före klockan… som inte ringde

Det är så underbart att vakna utsövd före klockan ringer… känna sig sådär pigg och redo för allt. 
 
Fast det är någonting som inte stämmer… ja, att klockan inte har ringt och den skulle ha gjort det för en halvtimme sedan. (Nej, jag har inte stängt av den. Den låg så konstigt till att det inte finns en chans att jag hade kunnat lägga den så igen i sömnen.) 
 
Haha. Det går bra ändå, men tänk att man kan känna att det inte stämmer trots att det är såpass kort tid det handlar om, och det är kolsvart ute. 
 
Och det är ju fredag! Vi har avdelningsmöte i eftermiddagen och chefen sms:ade precis och undrade om jag har tid att handla ”fredagsmys, micropopcorn, juice eller vad du tycker” – ska ändå in till stan och göra ett ärende sedan, så jag kan gå till gamla Billhälls och shoppa popcorn, nemas problemas. Gillar tanken om fredagsmys på möten – särskilt om man nu måste lägga dem 14:30 – 15:30! 
 
 
Läser en helt fantastisk bok just nu förrresten, To my love av Karin Aspenström. Läs den om du kommer över den, särskilt om du har någon koppling till London och indiescenen på 90-talet. Underbar. Ser dock nu att det hör ett blandband till boken – eller ja, det förstår jag ju av texten också – hänger det faktiskt med pappersutgåvan? Det har jag svårt att tro. Finns det en Spotifylista? Detta måste jag forska i. 
 
Igår köpte jag kebab av nöt på Lidl till middag. Fräste upp och åt i tortillabröd med paprika, het salsa och vitlökssås. Riktigt gott och inte särskilt onyttigt heller, ser jag. Kokar just nu ris i grönsaksbuljong som jag tänkte röra ihop med resterna, hackad paprika och salsa till matlåda. Tror att det blir väldigt gott. 
 
Sedan gick jag och la mig, cirkus kl 20:40 efter lite korsordslösande. Alltså hur skönt kan man ha det? Jag trodde att jag skulle läsa klart boken ovan, men det gjorde jag tydligen inte för jag somnade istället. Oh yes. 
 
Och snart är det helg! Jag ska på På Spåret-inspelning med mamma och Sofia och det är det enda som är spikat, tror jag bestämt. Känns både skönt och lite stressande. Men jag tänker läsa ut Färjan (kan inte läsa inbundna böcker i sängen pga tappar dem i ansiktet), jag tänker gå på yoga följt av ett gympapass på söndag förmiddag, jag skulle vilja gå och se Det borde finnas regler eftersom det är en av de roligaste böckerna jag någonsin läst, jag skulle vilja lyssna ikapp mig på en massa radio, kanske ett gympapass imorgon förmiddag med en ledare jag gillar skarpt… äh, vi får se. Det absolut viktigaste är ju att lista ut hur jag lägger vantarna på blandbandet! 😉 

Dagens kvarg: Lindahls Banan Valnöt

Ja – det är väl bara att fortsätta med kvargrecensionerna? 😉 
 
Dagens smak är banan och valnöt – och den är himmelskt god. Smakar typ banoffee pie, fast inte riktigt, då. Jag har svårt för bananer i sitt naturliga tillstånd, men det går bra i smoothie och så, så det är inte smaken jag ogillar. 
 
Denna smaken ogillar jag definitivt inte – det känns som om jag sitter och äter värsta onyttiga efterrätten till frukost. Men icke – 0,3% fett och inget tillsatt socker. Jag kan nog vänja mig vid det här… 

2015: 170 – Jag vill bara att du gillar mig av Ingrid Olsson

En baksidestext idag igen – för den var så bra: 
 
Ett klassrum i en gymnasieskola. Där är Andreas som tänker på killen i badhuset som närmade sig honom, såg honom rakt i ögonen – eller var det inbillning? Där är Sofi som bara vill bli lämnad ifred. Där är Pär som inte kan lämna Sofi ifred. Där är Hannes som pratar och pratar fast ingen orkar lyssna. Där är Katja med alla sina pins med plågade djur, som skäms för att hon skäms över sin stora rumpa. Där är Filip, som fyller arton i morgon och har panik – han har aldrig fått ligga. Och där är Joanna som undrar hur man gör för att kännas. 

Alla vill bli omtyckta. Att någon ska gilla dem. 

Ingrid Olsson kliver in genom klassrumsdörren och rakt in i några av eleverna, tio elever som har allt och ingenting gemensamt. Det handlar om skolan och allt annat än skolan. Det handlar om frihet, lycka, och smärta som sitter både inuti och utanpå. Det är hjärna och hjärta. Revolt och komplex. Stora drömmar och svaga viskningar. 

 
Tio ungdomar, tio liv, tio öden. Så olika – men de har en sak gemensamt. De sitter i en skolsal och väntar på Els-Marie, läraren som aldrig kommer… 
 
En mycket gripande och finstämd samling av texter om ungdomar i det där skedet av ungdomen när precis allting händer. Jag sträckläste. Ingrid Olsson är verkligen mycket, mycket bra. 

Nästa kvargsmak – High on Life

,
 
Nästa smak i kvargdjungeln – High on Life med energidryckssmak. Ja, det låter jättekonstigt ~ det finns ju inte bara en energidryck i världen – men det var faktiskt jättegott. En lite underlig eftersmak, men jag tror att det kanske skar sig med mitt gröna te med citrus som i sig har en lite lustig bismak ibland. Extra koffein i denna med. 
 
Gott och mättande och bara 0,3% fett. Behövder såklart ladda på proteiner efter dubbla träningspass igår – men idag blir det bara ett. Jag hade tänkt mig ett softpass i Kvillebäcken 17:30 och sedan sätta mig i biblioteket under och läsa Bonjour tristesse – men nu hittade jag den jättebilligt på Bokbörsen, så jag köper den istället och langar vidare. Dessutom – hur skulle jag hinna duscha, klä på mig och läsa den på en halvtimme? Icke resonabelt tänk. Därmed tar jag nog på ett baspass på Västra Hamngatan klockan 18 istället. 
 
Träningsvärk, från dubbla pass igår, sa du? Jo. Det känns. Y som sitter bredvid mig hade också varit på ett body pump-pass igår och meddelade att ”det känns i stjärten”. Yep, jag håller med. 

2015: 169 – Tid – livet är inte kronologiskt av Alex Schulman och Sigge Eklund

Höga, höga förväntningar på denna. Men jag kunde inte riktigt identifiera vilka förväntningarna var – men att de var höga, det visste jag. 
 
Och den uppfyller nog mina förväntningar. Vilket förstås är lite svårt att säga, eftersom jag inte exakt vet vilka de var. 
 
Jag hade ju turen att få plats på seminariet på Bokmässan, då Hannah och Amanda intervjuade Alex och Sigge just kring denna boken – men kring mycket annat också. Så detta blev bok nummer tre som jag läste väldigt kort efter att ha suttit med på ett seminarium med respektive författare. Glad att jag läste den relativt snart efter – det gäller förvisso alla tre. 
 
Vi har här 26 texter, ihopparade två och två – varannan Alex, varannan Sigge. De skriver i förordet att det snarare blev någon sorts självporträtt än en uppgörelse med tiden, och det håller jag förstås helt med om. Jag njöt i stora drag när jag läste denna, samtidigt som den är kantad med mycket smärta, awkwardness och sorg. Vissa bitar är oerhört roliga. Vissa förskräckligt sorgsna och tragiska. 
 
Förmodligen var det ju det som var mina förväntningar. 
 
Vi har ju läst en hel del om Alex pappa, deras relation och hans död förut. Vi får ännu mer här. Något vi kanske egentligen inte hört så mycket om tidigare är relationen till mamman. Jag har nog tänkt mig att hon var en ganska vän figur, även om hon var ganska vass när hon skrev Schulmeister-bloggen på 1000apor för längesen. Så var då inte fallet. Vilket Alex skriver mycket om. Modern dog i februari i år, alltså under tiden som denna boken framarbetades, och det känns. 
 
Sigges texter är finstämda på ett annat sätt. Jag älskar att läsa hans tankar om sitt föräldraskap och sin vuxenhet, att vara behövd. Just den känslan verkar ha funnits med honom sedan han var liten, han njöt av att kunna vara någon sorts beskydd för sin lillebror under föräldrarnas svåra skilsmässa. Det är fint. Men ängsligt. 
 
Hela boken är väldigt ängslig. Ängslan från barndomen, ängslan i ungdomen, ängslan som ung vuxen, ängslan som förälder. En mänsklig känsla, förstås. 
 
Har läst att vissa recensenter tyckte att detta var en väldigt jobbig bok att läsa. Det tycker inte jag – men jag kan förstå dem. Smärtsamma känslor är smittsamma, och det gäller att inte låta dem krypa för långt under huden. 
 
Men jag tyckte väldigt mycket om det här. Kärlekstörst, bekräftelsebehov, ängslan och ångest. Det är sådant man hittar på ganska många ställen i livet. 

Mer tips: Lindahls Call me Coffee

Häromdagen snackade vi Toffee Therapy, idag kan vi snacka Call me Coffee. Kvarg med latte macchiato-smak med extra protein och – get this – tillsatt koffein från gröna kaffebönor. 
 
Jag var på ett skivstångspass imorse klockan 7 – waaaay out of my comfort zone – väldigt tufft men oerhört roligt! – och denna satt rackarns bra när jag kom till kontoret kan jag säga. Och hur bra är det inte med både extra protein och koffein? 
 
Dessutom riktigt god. Rekommenderas å det mycket varmaste!