Bokcirkelmys och helgsammanfattning

 
Jag åkte in till stan lite tidigare för att läsa klart Norrtullsligan innan Moa kom och vi pratade om förra månadens bok – Att läsa Lolita i Teheran – vi var rörande eniga om den. Och omdömet var inte direkt positivt. Tänk att det kan bli så, när man verkligen har höga förväntningar och ändå har läst in sig en hel del på vad en bok kommer att handla om. Jag var nog väldigt selektiv i vilka recensioner jag läste innan! 
 
Sedan kom Elin och vi pratade om Norrtullsligan i betydligt mer uppskattande ordalag. Det hampade sig förstås så att vi började prata om helt andra saker också, som våra förmödrar och deras arbetssituationer – jätteintressant och givande. Jag hade kunnat sitta kvar i flera timmar till, men det är ju faktiskt jobb imorgon 😉 
 
Missade precis bussen i Brunnsparken, men istället för att bli irriterad gick jag in på Espresso House och utnyttjade en gåva i appen på en stor varm dryck – cappuccino är min nya last. Med kanel på. Numera kan jag dricka kaffe hur sent som helst – jag sover som en stock ändå. En viss skillnad från i våras, när jag kunde gå i fyra dygn utan mer än ett par timmars sömn. Det är en välsignelse att få sova! 
 
Nu har jag haft ett par fina konversationer med fina tjejer på Messenger – var vore vi utan våra smartphones? – och laddar nu sagda telefon innan läggdags så att jag kommer upp imorgon också. Brukar oftast vakna lite före klockan ändå, men vem vet. Kanske känner jag mig så pigg att jag orkar med ett träningspass före jobbet – kanske inte. Återstår att se när klockan blir fem 🙂 
 
Det har varit en utmärkt helg. Mycket läsning, lite shopping (nagellack och läppbalsam på rea samt två body sprays som jag icke kunde motstå, och Färjan), bio med kär väninna som jag inte träffar ofta nog, träning, dans, lagom med sömn, matlagning och matätning, fläderjuice och limoncelloglass (mycket god nyhet från Triumf Glass). Känner mig mycket avslappnad i både kropp och själ och ser fram emot en ny, produktiv vecka. Italienskan har upphört – men jag gråter inte för det, jag känner att jag har tillräckligt att göra i veckorna just nu. Jag kan börja om en annan gång. 
 
I arbetsveckan som kommer har jag inga spikade aktiviteter utöver tisdagsgruppen. Tänker mig danspass på både onsdag och torsdag, men ett av dem kanske blir ett vanligt gympapass istället. Eller så blir det något helt annat. På lördag ska mamma, pappa, Sofia och jag på inspelning av På Spåret – ska bli väldigt roligt, jag vet inte varför jag blev erbjuden biljetter i år igen men tackar så mjukost – och på kvällen planerar Sofia och jag mysmiddag med trerätters hos henne. På söndag blir det kanske afrodans igen, härligt isåfall. 
 
Men nu blir det till att hoppa i bingen. Jag är pigg men ändå trött, och det ska bli skönt att sträcka ut mig ordentligt. Läsa lite, släcka och inte drömma om barnvampyrer. 

Kulturkollos tisdagsutmaning: Den perfekta döden

 

Kulturkollos tema denna veckan har varit Alla dör – jag har inte riktigt hunnit hänga med så mycket som jag hade önskat, och jag hann definitivt inte skriva något i tisdags. 

 
Tisdagsutmaningen löd alltså: Berätta om den mest minnesvärda döden! 
 
Naturligtvis borde jag inte behöva tänka så länge – den mest minnesvärda döden är väl rimligtvis den man först kommer att tänka på? Men det jag först kom att tänka på kändes inte högkulturellt nog. Fast… nog är det en klassiker i komedivärlden. Och det var verkligen det första jag tänkte på när jag såg frågan.
 
Så – varsågoda! Ett klipp från genialiska – Red Dwarf. Där – ja – alla dör. Nästan. 
 
 
Bonus för att Dave tar en selfie med sin katt – det var väl inte lika vanligt 1988 som det är nu… 

Höstig gryta med lite sting

Jag hade ingen aning om vad jag ville ha till middag igår när jag skulle handla – men som tur var var jag inte varken jättehungrig eller stressad, så jag hann se mig omkring lite och hittade finfina grytbitar av fläsk för 49:90 kilot. Det var en ganska grå och ruggig dag igår, så vad bättre än långkok när man ändå sitter inne? ((Nu blev det ju så att jag gick på bio, vilket är anledningen till att det tog nästan ett dygn innan grytan var klar. Av och på, liksom.)) 
 
 
Brynte köttet i smör med en stor grovhackad gul lök och en stor vitlöksklyfta. Stänkte över kinesisk soja, lite köttfond, tomatpuré, en tetra krossade tomater och två tetror vatten. Salt, vitpeppar och lite socker förstås, och en skvätt balsamico. 
 
Sedan fick det helt enkelt puttra så länge det bara gick. När det började närma sig finalen – alltså när det var någon timme kvar, kanske – hade jag i en stor hackad röd chilifrukt, och sex ganska stora hackade champinjoner – utan foten.
 
Nu, när den strax ska serveras till lunch, har jag haft i en hackad röd paprika. Gillar du kokt morot kan du prova med sådan också från start, förresten – nu tycker jag inte att det är så jättegott, så jag hoppade över det. Lite chiliflakes har jag haft i också,  jag längtar efter något lite kryddigt. Paprikapulver blir pricken över i. 
 
Serveras med basmatiris som aldrig vill bli färdigt, och valfri grönsak 🙂 Är du lagd åt potatishållet blir det också bra. 
 
Bonusbild – en siamesisk champinjon! Tyvärr har den ena tvillingen tagit den mesta maten… 
 

Smakebit på søndag – 18/10-2015 – Inbox (1) av Daniel Glattauer

 
Tänk, för en vecka sedan höll jag som bäst på att packa ihop mina sista pinaler för att checka ut från hotellet i Paris… och nu sitter jag i ett vackert, höstigt Göteborg och lyssnar på tvättmaskinen. Visst är det tur att det finns varians i livet? 🙂 
 
Veckans Smakebit kommer ur en mejlroman som heter Inbox (1) på svenska, och är skriven av den tyske författaren Daniel Glattauer. Emmi försöker säga upp en tidningsprenumeration, men får med ett extra ”e” i domännamnet och hamnar hos språkforskaren Leo, som skickar henne i rätt riktning. Nio månader senare råkar hon inkludera honom i ett massutskick inför jul och nyår – och så är mailväxlingen igång. I detta skeende är de mitt uppe i en växling där de funderar på om de borde träffas – eller inte… 
 
 
 

”En dag senare: 
Ämne: Mjukvaruproblem
Leo? Det är din tur! 
 
Tre dagar senare: 
Ämne: Sändpaus
 
Kära Emmi, nu skriver jag till dig bara för att du ska veta att det inte är så att jag slutat skriva till dig. När jag har kommit så långt att jag åter vet VAD jag ska skriva så gör jag det genast. Jag håller på att samla ihop de schizofren asmåbitarna som du smulat sönder mig i de senaste dagarna. När jag har fått ihop dem igen ordentligt hör jag av mig. Emmi, du är hela tiden i huvudet på mig. Jag saknar dig. Jag längtar efter dig. Jag läser dina mejl flera gånger om dagen. 
Din Leo.” 
Ur Inbox (1) av Daniel Glattauer, Printz Publishing: 2012
 
 
 
 
 
Jag vet verkligen inte vad jag tycker om denna roman. Just nu tycker jag att de har hakat upp sig – och av andras recensioner att döma så hakar de aldrig riktigt loss sig. Jag tycker dessutom rätt illa om båda huvudpersonerna – men vem vet, det kanske händer något! 
 
Kika in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för att hitta fler Smakebitar! 

Tjuvheder – årets bästa?

 
Såg Tjuvheder igår kväll, och kan endast stämma in i alla hyllningar som kan ses ovan. En helt otrolig film – jag rekommenderar den verkligen. 
 
Jag läste lite grann om den på bussen in, och förstod då att vissa i ensemblen, så att säga, är amatörer – vissa spelar praktiskt taget sig själva, och är fortfarande aktiva missbrukare på Stockholms gator. Den mest gripande personen är Jan Mattson (obs: jag vet inte om han tillhör den aktiva missbrukargruppen, bara att han är amatör), som spelar knarkkungen Christer Korsbäck – tandlös i överkäken, med ärriga kinder och ett oerhört djup i blicken… man blir helt tagen. 
 
Socialrealism på hög nivå, så kan vi nog säga. Av en ren slump läste jag en bok i dagarna som delvis utspelar sig på en husvagnscamping, förmodligen mycket lik den vi ser i Tjuvheder. Jag hade svårt att föreställa mig hur det skulle se ut – och om det verkligen var realistiskt att folk lever i sådana ”bosättningar” i Sverige. 
 
Nu vet jag det. 

Dimanche matin en automne

 
Äsch. Jag gick inte och la mig igen. Det finns en anledning till det, och den anledningen heter Färjan av Mats Strandberg, som jag köpte igår. Brukar sällan köpa inbundna böcker, av olika skäl (främst att jag inte kan läsa dem i sängen för jag tappar dem i ansiktet – otaliga äro gångerna jag har haft småsår vid näsroten) – men nu har jag verkligen längtat i flera veckor. Och så hade jag 20% rabatt på Akademibokhandeln för jag har gått med i deras klubb. Så, ja. 
 
Jag började naturligtvis läsa nästan så fort jag kom hem igår – tvättmaskinen igång först, flädersaft i glaset och så parkerade jag mig. Och läste och läste och läste, med korta pauser för att hänga tvätt, sätta på ett långkok och fylla på glaset. Typ, så. När det hastigt och lustigt blev bestämt att jag skulle gå på bio med J fick jag nästan bruka våld på mig själv för att slita mig ur soffan och i skorna… 
 
((Jag tweetade just detta igår – fick både en re-tweet, en favoritmarkering och ett svar från Mats Strandberg himself! In A W E.)) 
 
Och när jag kom hem på kvällen och försökte färdigställa mitt långkok så hamnade jag förstås i soffan med Färjan igen. Helt oerhört, hur man kan fastna. Och kom ihåg att jag inte är någon typisk skräckkonsument, inte överhuvudtaget. Men den är så välskriven och spännande och engagerande att man inte kan sluta. 
 
Hur som helst. Anledningen till att jag inte gick och la mig igen var för att jag fick syn på boken på vardagsrumsbordet och fastnade där istället. Inte för att jag var för rädd för vampyrer för att gå och lägga mig igen 😉 Dessutom har jag av någon anledning helt förskräckligt ont i armen – har ingen aning om vad jag har gjort men det gör skitont att böja höger armbåge – så det var inte skönt att luta sig heller. Suck. 
 
Idag, då? Jo – först ska jag tvätta. Och under tiden städa, skriva och lite annat krafs. Ja, och koka klart min gryta, såklart. Får väl lägga Färjan i förrådet och svälja nyckeln eller något så jag inte fastnar där. Sedan ska jag eventuellt åka hem och kolla min post – fast det kan bli imorgon, beroende lite  på. Sedan, om jag hinner, tänkte jag prova ett Dans Afro-pass i Johanneberg – nytt för mig, men jag har hört att det ska vara så härligt och jobbigt. ”Dans afro passar alla! Ett kraftfullt, svettigt danspass till suggestiva trummor. Passet är enkelt med frigörande stora rörelser. Dansa barfota till medryckande rytmer och fläta samman träning med härlig, nästan meditativ dansglädje.” – låter utmärkt, tycker jag. 
 
Sedan är det dags för bokcirkel – M och jag ska träffas en timme tidigare och prata om förra veckans bok först, och sedan ses vi allihop klockan 19. Solen skiner och hösten har plötsligt exploderat i färger – jag tror att det kan bli en riktigt bra söndag! 

Sweet Jane

Jag var inne i stan en sväng igår efter gymintroduktionen – vilket förstås inkluderade en repa inne på TGR. När jag kom in spelade de Fleetwood Mac – vilket förvånade mig – men något som förvånade mig desto mer kom därefter! 
 
 
TGR kan vara ganska jobbigt runt lunch på lördagar, men nä, ingenting är jobbigt med Velvet Underground 🙂 
 
Vaknade med huvudvärk – en klar indikation på att det är kaffedags. Så jag ska dricka lite kaffe. Äta lite rostat bröd. Och sedan gå och lägga mig och läsa en stund till. Bara för att jag kan… 😉 

7 frågor om böcker och läsning

Hittade en lista hos enligt O, som känns som ett trevligt litet tidsfördriv 🙂 
 
 
1. Hur hittar du nya böcker att läsa?
Bokbloggar och bokgrupper på Facebook är nog mina största inspirationskällor. Sedan bläddrar jag i alla kataloger och tidningar jag kommer över, ser på Babel när jag kan och kommer ihåg, tittar på topplistorna i min e-boksapp – och för den delen kollar på ”Andra har valt” och liknande under de böcker som jag gillar. 

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?
Jaa. Det verkar som om det har suttit i ryggmärgen redan från början. Jag lärde mig läsa själv när jag var tre eller däromkring, och sedan dess har böcker alltid varit hemskt viktiga i mitt liv. Det där med att släpa hem kassvis med böcker från biblioteket känner jag väl igen. Men varför jag började gilla att just läsa, det vet jag förstås inte. Det var ju ganska längesen…

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren? 
Jag är svår periodare med böcker – fast det ska sägas att jag just nu håller läsandet ganska brett. Men annars gillar jag liksom det mesta i olika omgångar. Fast fantasy och science fiction har aldrig riktigt fastnat hos mig, förutom Harry Potter och The Hunger Games. Men annars, tja, hästböcker var stort ett bra tag, sedan öppnades ögonen för bra ungdomslitteratur såsom Anita Eklund Lykull och Peter Pohl på mellanstadiet, deckare började jag med i högstadiet när en släkting satte Olov Svedelid och Leif Silberskys böcker om advokat Rosenbaum i händerna på mig… sedan kom just Bridget Jones och hennes samtida neurotiska kvinnor på gymnasiet någon gång… nu suger jag i mig allt. Men precis som Linda så läser jag nog nästan mer ungdomsböcker nu än när jag tillhörde målgruppen.

4. Hur ofta köper du böcker? 
Sällan, just nu. Jag har en eboksapp som har ett ganska bra utbud. Men i onsdags ramlade jag till exempel in på Myrorna när jag hade ett jobbärende i stan som jag passade på att kombinera med lunchen, och köpte Glitterscenen av Monika Fagerholm. Och hade jag inte hållit mig ifrån loppisen i Väjern hade jag ju köpt minst tjugo varje gång jag varit där, men jag har undvikit att åka dit de senaste gångerna jag har varit i Hunnebo för jag har verkligen inte plats – eller tid – för en massa fler böcker nu. Men det ska sägas att det finns en distinkt risk att jag köper Färjan av Mats Strandberg… kanske redan idag. Och shit, vad jag ljög förresten, jag köpte en bok på Bokbörsen bara i veckan, då vår bokcirkelbok för månaden mystiskt försvann från min app och vi har träff imorgon. Tur att den är kort – det är Norrtullsligan av Elin Wägner. 

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?
Jag har ju bloggat sedan 1999 om allt och inget, så det föll sig ganska naturligt att böckerna hängde på när jag äntligen började läsa ordentligt igen efter universitetet – i ungefär två år efter det orkade jag bara läsa typ chicklit och magasin. Men jag började skriva om böcker lite mer strukturerat först 2012, egentligen – alltså med separata recensioner eller kommentarer, och inte bara i förbifarten. 

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?
Inte så mycket. Vad kan jag göra åt det, liksom? Bara att bryta ihop och gå vidare med nästa. Det som kan hända är att jag tappar smaken för just den författaren ett tag, men det är sällan något som håller i sig. 

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?
Aldrig! Förutom för att titta hur många sidor det är, vilket ibland kan vara intressant. Eller, förstås, om det finns någon viktig förteckning eller ordlista i sluet av boken. Men jag tjuvläser aldrig slutet, nänänä. 

Markurells och ljuvlig middag på Stadsteatern

 

Mötte Hanna klockan fem för att inleda kvällen med tidig middag i Foajébaren. Supermysigt och väldigt gott. 

 
 
 
Nu ska jag berätta –  Lågtempad ryggbiff serveras med duchessepotatis toppad med ost och svartrökt sidfläsk, calvadossås samt sallad med kanel och honungsbakade äpplen. Oerhört gott! 
 
 
Kunde omöjligt motstå dessert. Kokosglass, crème brûlée och någon sorts god tryffel med hasselnötshack på. Crème brûléen lämnade något att önska – jag vet inte riktigt vad – men kokosglassen var helt gudomlig, och chokladgottet med. 
 
 
Sååå tyst och ödsligt. Jag valde en annan väg hem. Riktigt spöklikt faktiskt – även om det väl inte är spöken man främst behöver vara rädd för i ödsliga skogsområden numera. Such. 
 
Föreställningen då? Fantastiskt bra! Kunde inte tro att det hade gått närmare tre timmar (ja, inklusive paus) när det var klart – det var engagerande precis hela tiden. Både roligt och sorgligt – men framför allt väldigt proffsigt och ja, engagerande, som sagt. 
 
Dessutom alltid trevligt att umgås med Hanna! 
 
Men nu får det bli läggdags, jag ska träffa en tränare på gymmet imorgon förmiddag. Inte riktigt ett PT-pass, men någonting åt det hållet fast med några fler. Dags att komma igen med den biten av träningen också känner jag, cardio och pass i all ära men nu när jag kommit igång och fått fason på kondisen någorlunda känner jag att jag vill bli starkare i resten av kroppen också. Och jag är rädd för att göra sönder a) maskiner och b) mig själv, för det vara några år sedan jag styrketränade – så så får det bli! 
 
Kanske går jag och ser Tjuvheder imorgon eftermiddag. Är väldigt sugen och såg att Sigge Eklund hade skrivit på Insta att det är årets film och att den är helt otrolig, och det kan jag sannerligen tro.. Men jag får se hur jag gör. Dels har jag lite annat att pyssla med, och dels kan det hända att jag bara vill göra nada och ingenting lite grann. Det har varit lite intensivt här på sistone. Inte för att jag på något sätt är slutkörd, men ni vet – ibland är det först när man stannar som man känner att man är trött… 
 
À demain, och sov gott!