2015: 166 – Den vita staden av Karolina Ramqvist

Minns ni Karin? Maffiabossens flickvän?

Nu är John borta. Kanske är han död. Kanske sitter han i fängelse. Kanske är han bortrest på längre tid. Jag vet inte – men personligen tror jag att han är död. Dödsfall i yrket, så att säga.

Karin sitter kvar i huset. Men hon är inte ensam – hon har en liten dotter. Dream. Men det är också allt hon har. Det är kallt och rått – hon har inte råd att betala räkningar. Kronofogden är på väg att ta huset och bilen. Hon har ingen mat – hon betalar ett pizzabud i natura då och då. Hon kan amma Dream, men inget mer.

I krisen och paniken beslutar hon sig för att söka upp några av Johns gamla gelikar – kanske finns det något kvar, något som är hennes, från sista stöten?

Om Flickvännen är polerad, så är detta raka motsatsen. Allting är kladdigt, smutsigt och fult – snor, bröstmjölk, exkrementer och gamla pizzakartonger. Bara snön och staden är ren och vit, och pockar på uppmärksamhet, tränger med sin kyla närmare och närmare.

Så oerhört skickligt. Detta är en helt fantastisk roman.

De nominerade för Augustpriset tillkännagivs idag, om några timmar (jag skriver detta tidigt på morgonen, ni ser det på kvällen) och jag hoppas att vi kommer att få se Den vita staden bland nomineringarna. Det är den sannerligen värd. 

En tanke på “2015: 166 – Den vita staden av Karolina Ramqvist”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s