2015: 179 – To my love av Karin Aspenström

Alltså. Wow. Årets bok? Jadu, jag tror faktiskt det. Blir det mycket bättre än såhär? 
 
Love närmar sig 40, bor tillsammans med sin sambo Nora sedan flera år tillbaks, och de har just köpt ett torp utanför Stockholm. De ska ordna med torpet under sommaren. Allt är bestämt. Men så rensar Love ett förråd och hittar ett blandband, från 20/4-1997, titulerat To my Love. Och genast transporteras han tillbaks till tiden i Camden på 90-talet tillsammans med bästa vännen, och väl kärleken, Josefin. Men det är inte bara minnena som väcks till liv. 
 
Love inser att han måste åka till London och ta reda på vad som egentligen hände med Josefin – som plötsligt bara försvann. Vi får följa med honom på resan, och samtidigt under Londontiden på sena nittiotalet. Den sunkiga lägenheten som de delade med två italienare på Caledonian Road, slitiga jobben och kvällarna på The Good Mixer. Och när Josefin träffade Baz och ingenting blev som förut… 
 
Alltså detta är så oerhört bra att jag vet inte vad jag ska säga. Det är spännande, romantiskt, skrämmande, sorgligt, nostalgiskt (som bara den, kan jag säga – jag kom visserligen till London några år senare, men jag känner igen precis varenda ställe och person – om än som stereotyp snarare än den exakta personen – som de träffar i Camden), vackert, finstämt, rafflande och alldeles, alldeles underbart. 
 
Och oväntat. 
 
Ja. Jag älskade varenda sida. Ett riktigt, äkta mästerverk. 
 
Blandbandet blir ett soundtrack – varje kapitel är döpt efter en låt. Och visst vill ni lyssna på låtarna? Det kan ni göra här, där en bra person har sammanställt en Spotifylista! Men ni ska få låtlistan av mig också. Såklart. Älskar blandband, och detta är ett genomtänkt sådant. Med väldigt mycket bra på… 
 
Sida A 
  1. There she goes – The La’s
  2. Do you remember the first time? – Pulp
  3. Slight return – The Bluetones
  4. God! show me magic – Super Furry Animals
  5. You’re in a bad way – Saint Etienne
  6. Beautiful ones – Suede
  7. I don’t want to see the sights – The Charlatans
  8. Love is the law – The Seahorses
  9. Far gone and out – The Jesus and Mary Chain
  10. Higher than the sun – Primal Scream
  11. Haunted by you – Gene
Sida B 
  1. Half the world away – Oasis 
  2. Connection – Elastica
  3. Caught by the fuzz – Supergrass
  4. Can you heal us (holy man) – Paul Weller
  5. The fox in the snow – Belle and Sebastian
  6. Leave them all behind – Ride
  7. Gravity grave – The Verve
  8. Bye bye badman – The Stone Roses
  9. Walkaway – Cast
  10. To the end – Blur
  11. The day we caught the train – Ocean Colour Scene
Mycket nöje! 

2015: 178 – Stå ut av Mattias Edvardsson

I Stå ut följer vi tre huvudpersoner. 
 
Nike är den duktiga tjejen – a-barnet – som inte sticker ut alls. Förutom att hon alltid kan svara på lektionerna och har alla rätt på proven. Det som ingen vet är att på kvällarna blir hon Nicole, den snygga tjejen med den coola bloggen och jetsetlivet. 
 
Liam är populär i skolan, men har tappat allt intresse för skolarbetet, skolkar och bråkar och det är inte likt honom. Men det finns en förklaring – hans mamma har nyligen slagits mot cancer, och oron och sorgen tar över honom. En dag kontaktar han Nicole på Facebook, den där tjejen som har bloggen som alla läser. 
 
Christer – eller Ärret, som han kallas på grund av ett kraftigt ärr i ansiktet – är lärare på Nike och Liams skola. Han har ingen alls lust att undervisa egentligen, men det är ju något att göra på dagarna i alla fall. För han har varit så ensam sedan Karin försvann att allt han egentligen gör är att försöka stå ut. 
 
Och det är väl det de alla tre vill göra. Leva sina egna liv. Och försöka stå ut. 
 
Detta är en väldigt lättläst bok egentligen, men den tar på väldigt tunga och viktiga frågor i livet. Jag tyckte oerhört mycket om den. Som så ofta har jag svårt att förstå om det verkligen är såhär ”ungdomarna” pratar idag, men flera indikationer finns på att ja, de blandar svenska och engelska på detta vansinniga vis som jag hittar i ungdomsböcker överallt just nu. Så jag får väl köpa det (och lida lite i tysthet ;)). 
 
Mer Edvardsson åt folket. Jag hoppas att denna blir läst i skolorna! 

2015: 177 – Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson

Vår huvudperson är Leo Junker. Lite över trettio, avstängd (eller tjänstledig, som han själv föredrar) från sitt arbete som polis, och svårt såld på Sobril. 
 
En natt vaknar han i sin lägenhet av blåljus utanför fönstren. En kvinna har blivit mördad i en säng på härbärget i hans lägenhetshus. Leo klampar in på brottsplatsen fast han absolut inte får, och hittar ett halsband i offrets hand. Ett halsband som han inte har sett på många år. Detta river upp minnen om ungdomen i Salem, om den första kärleken till Julia, och till hennes bror John – eller Grim – som var Leos bästa vän i ungdomen. 
 
Salem var miljonprogram, betong, skinnskallar, trasiga familjer och tristess. Ungdomarna drack öl vid vattentornet. Då och då ramlade någon ner. Skolk, bråk, mobbing och slagsmål. Något av en modern misär, med andra ord. 
 
I nutiden håller någon koll på Leo. Han får sms, någon iakttar honom. Han går till stamstället, han går till psykologen, allt är på något vis övervakat. 
 
Ett femton år gammalt fingeravtryck hittas på smycket och plötsligt basunerar kvällstidningarna ut att en polis är misstänkt för mordet. Leo förstår att det måste vara Grim han behöver få tag på – men han finns ingenstans. Raderad ur alla register. 
 
Berättelsen löper väldigt fint mellan de två tidsepokerna. Jag tyckte oerhört bra om berättelsen om Salemtiden – den är beskriven på ett på ett underligt finstämt sätt trots att det inte är några särskilt varma berättelser. Det är spännande, men inte som deckare brukar vara utan mer… suggestivt, eller haunting kanske, som vi talade om igår. 
 
Jag tyckte väldigt bra om den här romanen. Det är min första av Christoffer Carlsson, men sannerligen inte den sista. Mycket bra. 

Agent-AW på Posthotellet

 
B och jag var på agent-AW på Clarion Hotel Post igår. Agent, säger du? Nä, tyvärr inte James Bond-party, utan för att vi agerar agenter åt dem. Eller i alla fall några av de andra hotellen i gruppen – våra gäster brukar inte riktigt ha råd med Post. Jättemysigt! Det var Hallowe’entema, så de bjöd på pumpasoppa och nybakade frallor med rörd cream cheese och en gigantisk Stiltonost – jag kom på att det är ju jättegott att smula ner mögelost i pumpasoppa (jag hade själ bara gjort det i butternut squash, men tänkte att det är väl samma princip) och det gjorde succé. Vi hade inte lyckats klä ut oss, men många hade och det var kul att titta på folk. Direktören för ett av hotellen där vi bokar mest var utklädd till zombie och vi pratade med honom större delen av kvällen – efter en stund blir det inte ens konstigt med stora sår i pannan och svart ögonskugga halvvägs ner till mungiporna… 
 
Dessutom nyttigt att umgås lite utanför jobbet. Vi jobbar ju väldigt mycket och väldigt nära, och jag tror hårt på det här att komma iväg från väggarna, det är nyttigt! 
 
Idag är det torsdag vilket betyder att det är fredag för oss – ledigt imorgon. Dagen före långhelg är antingen superlugn eller superhektisk – det återstår att se om folk a) går hem tidigt eller b) kommer på en miljon saker de behöver ha gjorda innan nästa vecka… 
 
Och imorgon lyfter vi mot Warszawa! Har knappt hunnit läsa på alls känns det som, får skriva ut mina turistguider idag. 
 
Trevlig fredag torsdag på er! Jag har skrivit lite som kommer upp sedan också.