2016: 149 – Jack av Christina Lindström

Jag måste göra en fuling med denna, för det är så himla bra att jag inte vet hur jag ska skriva. Alls. Därför får förlaget berätta: 
 
”Vi spelar Counterstrike och skrattar, och resten av natten ligger vi under Frejas rödprickiga, svala påslakan och kysser varandra. Hennes haka blir öm av min skäggstubb. 

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig.

 
De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt. Men så hinner Jacks historia ikapp dem. I grundskolan var han en mobbare och han har ett förflutet inom nazistiska rörelser.
 
Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var. ” 
 
Så bra! Herregud! Jag var helt fast och det var längesedan jag blev så otroligt engagerad i en bok. Helt underbar! Och så utspelar den sig i Göteborg, vilket jag alltid gillar. 
 
Men – den har ett fel. Som jag störde mig på så att jag höll på att gå upp i limningen, för det är så otroligt bra. 
 
Vid ett tillfälle sitter Jack på spårvagnen. Spårvagnen. Och tittar ut över Selma Lagerlöfs torg! Det går ju inte! Närmaste spårvagn ligger 4,6km ifrån Selma Lagerlöfs torg. Möjligen något kortare åt andra hållet, men det är inte så troligt att Jack satt vid Kviberg och tittade över älv och berg… och det är inte okej. Det är så lätt att kolla upp sådant här och jag blir irriterad. Jag släppte beskrivningen av hans pappas lägenhet ”mittemot Stigs Center”, för med lite god vilja kan man få ihop det, men spårvagn och Selma Lagerlöfs torg är icke med varandra förenliga. Så det så. 
 
Men i stort är det en fantastisk bok. LÄS. Och ge till alla tonåringar du ser! 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 20

 
Veckans bokbloggsfråga hos Carola på Barnboksbloggen lyder: Hur har du organiserat dina bokhyllor? Efter tema, efter ämne, efter format, efter färg, efter författare, eller…  
Det korta svaret är: inte alls. Inte just nu, i alla fall. Det är ett pågående projekt, att sälja av och skänka bort en massa samt sedan började organisera om från början. Men som sagt. Pågående! 
 
Min kokbokssamling i köket är välorganiserad, dock – de står per författare / kock / TV-program. Mer eller mindre, i alla fall… 
 
Jag önskar att jag kunde sortera mina e-böcker på ett bra sätt, såväl i apparna som i Aldiko, men som det ser ut nu går det inte. Det är synd! Man kan visserligen sortera dem i bokstavsordning, men det är inte riktigt det jag är ute efter – jag vill gärna kunna organisera efter genre. Men det kommer väl, vi lever ju i en konstant utvecklande tid… 🙂  

Tematrio: Noveller

 
Veckans fråga i Tematrion lyder: Berätta om tre bra noveller/novellsamlingar! 
 
   

   

 
Jag läste The first bad man av Miranda July förra sommaren, men hade helt glömt bort att det var hon som skrev den fina novellsamlingen No one belongs here more than you som jag läste för ett antal år sedan. Underbara, vassa berättelser. 
 
Lydia Davis var en ny bekantskap när vi läste hennes samling Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare eller Can’t and won’t som den heter på originalspråk. Jag tyckte mycket om den, även om jag tyckte att det var en ojämn läsupplevelse. Det är ingen kritik till författaren, men det finns väldigt många olika sorters berättelser här, från one-liners till längre noveller. 
 
Kärlekens brutala språk av Alicia Erian spontanköpte jag på flygplatsen när jag skulle åka till Berlin i mellandagarna – av ingen mindre än Bokhora-Marcus, upptäckte vi senare. Den var nedsatt med 40% och jag kunde inte låta bli. Och jag älskade den, genom mina feberdimmor på Stuttgarter Platz. Otroliga berättelser om unga kvinnor. 
 
Bonus: Jag läste nyligen Bli som folk av Stina Stoor och måste rekommendera även den – fantastiskt bra! 

Eurovision!

Nej. Jag är ju inte så intresserad av Eurovision. Men det är ju stört omöjligt att undgå faktumet att det har gått av stapeln i helgen, i media och sociala media och… ja. Ni vet. 
 
Jag lyssnade på några sekunder av vinnarlåten igår och den fastnade definitivt inte. Men jag förstår naturligtvis att det är viktigt att Ukraina vann, av ett antal olika skäl. 
 
Vi diskuterar gamla Eurovisionlåtar vi gillar på forumet just nu, och där kan jag åtminstone vara med och bjuda på denna lilla pärla, Tyskland 2006 – jag hade ingen aning om att det var en Eurovision-låt när jag fick den på en bland-CD 2010! 
 
 
Sjukt bra låt. Nu glömmer vi Eurovision i ett år, eller hur? 

2016: 148 – Girl Online av Zoe Sugg med Siobhan Curham

Jag har aldrig följt några YouTubers – har knappt förstått vad det är för något – men har förstås hört talas om Zoella, ett brittiskt ungt stjärnskott som skrivit en bok… men mer än så visste jag inte. 
 
Men så skrev Fridah om Girl online för ett par veckor sedan och jag blev genast nyfiken – och när jag såg att jag kunde lyssna på den på Storytel var det givet att ge den ett försök. Ett ganska förutsättningslöst försök, så att säga, för jag hade verkligen inga särskilda förväntningar. 
 
Men det skulle jag ha haft! För den är skitbra! Eller ja. Det är ju ingen finlitteratur direkt, men det är underhållande och välarbetat och roligt. Och ja – de har varit öppna med att Zoe Sugg inte har skrivit allt själv, utan det är gjort tillsammans med författaren Siobhan Curham. Spelar inte mig någon större roll. 
 
Boken handlar om Penny, fjorton år, som bor i Brighton. Efter en bilolycka utvecklar hon panikångest, och hon söker sig till nätet för att hitta stöd – både på forum men även i sin egna anonyma blogg som hon kallar Girl Online. 
 
När hennes mamma får ett erbjudande om att ordna ett bröllop i New York åker hela familjen dit för att fira jul och nyår. Väl där träffar hon gitarrguden Noah, som visar henne stan och sveper henne fullständigt off her feet. Men är han verkligen den han utger sig för att vara? 
 
Alltså, det är så underhållande. Hela vägen igenom! Jag var först lite tveksam eftersom det är Hannah Tointon som läser – jag står inte ut med hennes rollfigur i The Inbetweeners (Simons flickvän Tara, ni vet) och trodde inte att jag skulle kunna släppa det, men det kunde jag. Tyckte snarare att hon lär som Keira Knightley i Bend it like Beckham men det var väl någon sorts försvarsmekanism antar jag… 🙂 
 
Jag kommer att lyssna på bok 2 – Girl online on tour – snarast möjligt. Så himla trevligt. Och viktigt att ta upp de där problemen som inte syns på utsidan! 

Tips: Kullamust

 
Jag köpte en sådan här flaska med äppelmust igår och vill rekommendera den varmt! Fantastiskt god. Min var bara med äpple – det var det som fanns – men de andra låter ju också underbart goda. Läser jag rätt så tror jag att det finns med äpple + päron, äpple + jordgubb, äpple + kanel och äpple + hallon. Ge mig bara äpple + fläder, så är jag såld sommaren ut! 🙂 
 
 
Och nej, jag är inte sponsrad denna gången heller. Men jag gillar att hissa sådant som är bra och det gör jag gärna alldeles gratis 🙂 

2016: 147 – Fågelburen av Lisa Jewell

Jag har läst flera böcker av Lisa Jewell förut – böckerna om Jem och Ralph och Smith, och Thirtynothing och någon mer, tror jag. Har alltid gillat dem, även om Jem är lite för MPDG för mig ibland – för de är fulla av humor men samtidigt finns en hälsosam bas av svärta och melankoli med i bilden. 
 
Och nu vet jag verkligen inte varför jag inte har läst något av henne på så länge! Tror att jag läste The truth about Melody Browne när den kom ut 2009, men sedan dess har jag inte kommit över henne och uppenbarligen inte letat heller. 
 
Hur som helst – det har pratats en hel del om just Fågelburen på sistone, jag har haft den i mina olika elektroniska bokhyllor men inte kommit mig för att läsa den ännu, men så låg den där på Pocket Shop på Landvetter förra onsdagen när jag skulle åka till London och såg sådär oemotståndlig ut. Så jag tog den. Och läste ungefär halva redan på Landvetter, planet och flygbussen in till stan. Vilket är ett gott betyg, för jag brukar oftast tappa koncentrationen just när jag befinner mig på olika färdmedel. Finns så mycket annat att titta och lyssna på, ni vet? 
 
Så ja. Fantastiskt bra. 
 
I ett vackert litet hus i Cotswolds bor familjen Bird. Det är ordentliga Megan, drömska Bethan, tvillingarna Rhys och Rory, snälle pappa Colin och kärleksfulla, vilda, hippiemamman Lorelei. Allt är idylliskt, huset är underbar och livet är perfekt. Tills en påskhelg, när tragedin slår till. Familjen slits samman, och när vi lär känna dem lever alla på olika håll i olika delar av världen – men just påsken är en tid på året som vi hela tiden återkommer till. 
 
Ja, det är riktigt bra läsning. Jag lyssnade på andra halvan då jag kände att jag var tvungen att få veta mer men aldrig hade tid att läsa – så så gjorde jag, och det blev bra. Men det är synd när uppläsarna inte gör sin research tycker jag.
 
Gunilla Leining har inte kollat upp hur man uttalar Rhys utan uttalar det som ”rice”, vilket är oerhört irriterande. Och som parentes är det lite störande när två huvudpersoner heter som andra etablerade ”kulturpersoner” – Lorelei och Rory i samma bok blir ju lite som om några skulle heta Ross och Rachel, eller så. Ja, det roligaste är förstås Charles och Camilla i Den hemliga historien, men de var ju inte etablerade när boken skrevs! 
 
Anyway. Mycket bra. Jag köpte genast en annan Lisa Jewell-bok på hemvägen, och igår hittade jag mirakulöst nog en på loppis. Ser fram emot mer, alltså!