2016: 213 – Flawless av Sara Shepard

Bok #2 i Pretty Little Liars-serien  – vi får väl se hur länge jag orkar hålla på. Men de är snabblyssnade och alldeles lagom underhållande, så ja – vi får se. 
 
Jag kan inte riktigt prata om handlingen, ifall det nu är så att jag har inspirerat någon till att börja med serien från början. Men jag kan ju säga att vi får reda på lite mer om vad som hände innan Alis försvinnande, och jag antar att det är så det kommer att fortskrida. 
 
Jag tycker att Shepard lyckas bra med att hålla berättelserna korta och koncisa – det är ju lätt att dra en parallell till Gossip Girl av olika skäl, för det är ungefär samma sorts exekverande. 
 
Rätt kul, rätt spännande, helt okej! 

100 hemskaste – direkt efter

Äntligen var det dags! Efter loppisshopping och avslutande av Marwood intog jag soffan.

Har sträckläst sedan dess med diverse avbrott – men hade kunnat läsa rakt igenom utan att passera gå. Ljuvligt!

Denna köpte jag ju för en femma på loppis idag. What are the chances?

Så fiiint att man blir tårögd!

Nu får jag vila ögonen lite – det har varit en riktig maratondag.

Ett bra avbrott – midsommardagspavlova!

2016: 212 – Ceremonin av Kiera Cass

Jag lyssnade på en podcast som nämnde denna häromdagen, precis när jag lyssnat klart på Pretty little liars och inte visste vad jag ville lyssna på härnäst. Eller ja, jag hade gott om alternativ, men jag ville inte börja på någon av dem just då. Så det fick bli Ceremonin, som heter The Selection på engelska. Den beskrevs som en hybrid mellan Hungerspelen (utan blod) och The Bachelor – jag har aldrig sett det sistnämnda men nog känner man till principen. 
 
Vi befinner oss i ett dystopiskt före detta USA. Efter tredje världskriget blev ingenting sig likt igen, och människorna lever nu uppdelade i olika kaster, från ett till åtta. Vår huvudperson, America, är en femma – femmorna är rikets underhållare, åt det fattigare hållet. 
 
Kronprins Maxon ska nu hålla en tävling där hans kronprinsessa ska koras. America vill inte ställa upp i tävlingen eftersom hon redan har en hjärtevän, Aspen som är en sexa, men han tycker att hon ska vara med för att få chansen till ett bättre liv och till slut mutar hennes mamma henne så hon går med på det. Dessutom får hennes familj därhemma pengar för att hon deltar. 
 
Hon färdas till det kungliga palatset där hon träffar sina 34 mottävlerskor, sina tjänsteflickor, blir stylad, intervjuad och så vidare. Ja, ni känner igen det där från Hungerspelen förstås. America blir osams med Maxon första kvällen, men de kommer sedan varandra närmare och han förstår varför hon faktiskt är där. 
 
Men rebeller försöker inta slottet, och beredskapen ökas med fler vakter. Under en av sina träffar får America syn på en kille hon känner igen och upptäcker att Aspen finns på slottet… 
 
Alltså, det är inget mästerligt hantverk, men det är underhållande, det är det. Jag lär fortsätta att lyssna på serien lite då och då, som tidsfördriv är det nämligen utmärkt. 
 
(Om någon råkar veta vilken podcast det var får ni gärna berätta det, jag kan inte komma ihåg om det var en svensk eller engelsk, ens, och hittar inte när jag googlar!) 

2016: 211 – Pretty Little Liars av Sara Shepard

Ingen har väl undgått TV-serien Pretty little liars? Jag har aldrig sett den – har börjat på första avsnittet två gånger, men en gång var kvalitén så förskräcklig att jag inte orkade fortsätta, och nästa gång blev jag distraherad av något annat. Sedan blev det inte mer – men jag har flera kompisar som bara älskar den. 
 
Nog om det. Jag ha varit lite nyfiken på serien ändå – det känns lite Desperate Housewives, som jag ju lärde mig älska när jag väl gav den en chans. Såg de flesta säsongerna på typ ett halvår för några år sedan, jag fastnade verkligen totalt. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade i soffan med titelskärmen på TV:n efter att jag somnat ifrån en DVD. Vilket säger ganska mycket om hur besatt jag blev, för jag är inte den som brukar somna i soffan… 
 
Men nu var det inte det vi skulle prata om, utan Pretty little liars! Ett gäng av böckerna finns på Storytel, och när jag såg att en väninna hade tyckt ganska bra om första boken kunde jag inte låta bli att ge den en chans. Känns som ganska lagom lyssning när man pysslar med annat under tiden, och ja, det var det definitivt. Underhållande, spännande och lättintagligt. 
 
Vi följer fyra tjejer, eller fem kan man säga, i Rosewood, Pennsylvania – Arya, Emily, Hanna, Spencer och Alison. Under ett pyjamasparty i sjunde klass där de experimenterar med hypnos försvinner Alison spårlöst efter att ha bråkat med Spencer, den enda i gruppen som vågar sätta sig upp mot den manipulativa Ali. 
 
Berättelsen återupptas sedan tre år senare, när flickorna inte längre har kontakt utöver skolan. Arya har bott på Island med sin familj i två år och de andra har skaffat nya vänner och i somliga fall skaffat helt annorlunda liv än tidigare. Plötsligt börjar de få brev, sms och meddelanden från en utpressare som kallar sig A, och som vet hemligheter som bara Alison visste om. Är hon tillbaks? 
 
Samtidigt händer det en massa andra saker i tjejernas liv – Arya får ihop det med Ezra som visar sig vara hennes nya engelsklärare, Spencer blir förälskad i sin systers brittiska pojkvän Wren, Emily blir vän med den nya tjejen som flyttat in i Alisons gamla hus, Maya, och utvecklar snart känslor för henne utöver vänskap – och Hanna har gått ifrån att vara knubbig till skolans snyggaste tjej och hänger med Mona, den före detta tönten. 
 
Så ja – det händer mycket, det är rafflande, spännande, ganska roligt och överraskande. Något mästerverk är det inte, och jag blir naturligtvis irriterad över att Aryas familj flyttade till Island för att pappan skulle studera skandinavisk kultur, för för hundrade gången tillhör Island inte Skandinavien. Sedan gillar jag inte riktigt den amerikanska uppläsaren – hon låter lite grann som speakerrösten i Gossip Girl, men barnsligare och så går hon upp i slutet på varje mening vilket bara låter urblåst. Men man vänjer sig. Lite väl mycket namedropping för min smak också, kanske. 
Det tog inte många dagar innan jag började lyssna på andra boken, men nu ser jag att det finns sexton stycken… hur ska jag orka med det? Jag har dock för mig att jag, för länge sedan, läste några spoilers – så kanske får man reda på vissa av de mystiska bitarna lite tidigare än så…! 

Ett mysterium

Sak jag aldrig kommer att förstå: Varför man går och handlar sitt kaffe eller sin mat eller vad det nu kan vara på ett fullsatt kafé innan man har fått ett bord. Jag skulle aldrig göra det. Och sedan gå omkring med brickan och se sur ut för att det inte finns någonstans att sitta, och kasta onda ögon på dem som sitter.
 
Man får gärna dela mitt bord, men då får man faktiskt fråga. Onda ögon får mig inte att flytta på mina grejer.  
 
Mvh/Gnällkärring, 33 år på det 84:e 

Romantik enligt Carl XVI Gustaf

Först och främst så tycker jag att Åsa Beckmans intervju i DN är jättefin! Härliga bilder, dessutom. 
 
 
Men – detta var det roligaste jag har läst idag, åtminstone: 
 
”Paul har sett ut en bänk som informationschefen Margareta Thorgren snabbt torkat av. Kungaparet slår sig ner och informationschefen påpekar att det ju är 40 år sedan de gifte sig och att de gärna får se lite romantiska ut. Drottningen böjer sig vänligt fram mot kungen och tittar uppmärksamt på honom. Han tittar åt lite olika håll och påpekar att det finns bävrar i viken.”
 
 

Sommarfest och drömmar om Zlatan

Festen var trevlig igår. Mycket välorganiserad! Men ljudnivån när bandet spelade var på tok för hög, jag hade haft huvudvärk hela eftermiddagen så det blev lite för mycket, och så behövde jag komma hem och packa och fixa lite, så jag gick ganska tidigt tillsammans med några andra. Några bilder från den officiella Facebooksidan kan jag dock bjuda på! 
 
 
Det är alltid lika häftigt när man ser hur många vi har blivit – det var ungefär 600 personer på plats vilket är nästan alla anställda. När jag började har jag för mig att det var runt 120 plus konsulter, nu är det alltså 650 någonting plus 1200-1300 konsulter och leverantörer – det är nästan unikt. 
 
Lokalen är häftig också – detta är en gammal maskinverkstad som har stått tom, nu är det lunchrestaurang med massor av olika alternativ på dagarna, och så har de AW en fredag i månaden med buffé och quiz och grejer. Jag har bara varit där en gång och då var jag tvungen att gå redan vid 17-tiden för jag skulle på teater, så jag får ta mig dit någon annan gång igen. Det ligger i samma byggnad som vårt kontor, men på andra sidan. Bredvid ligger förresten Radiomuséet – jag har tänkt ta mig dit någon gång, det är nog häftigt. 
 
 

Detta är vår vice VD till vänster, och högsta HR-chefen Bengt till höger. Någon hade satt på Gang en solhatt som det stod Sverige på – ja, han har bott här i några år så det är väl inte mer än rätt! Annars var det inte så mycket utklädning…! 

 
 
Våra tre ledare – VD:n i mitten, högsta chefen för Design till höger och högsta chefen för Marketing, PR, Sales & After Service till vänster. Designchefen, Peter, är engelsman och förklarade att han bara var där för att förhindra slagsmål emellan VD:n och Alain, som är belgare. 
 
Man blir faktiskt riktigt rörd när de talar om hur fantastiskt det är att se allihop och alltihop. 
 
På tal om fotboll då ja – jag orkade verkligen inte hålla mig vaken till slutet av matchen igår – när matchen var i 47:e minuten satte jag telefonen i flygplansläge och läste istället. Jag kände på mig att det skulle gå som det gick, så jag är inte så upprörd idag. 
 
Men – det sista jag drömde innan klockan ringde imorse var att jag var ute och cyklade med Zlatan i London, där pappa och en av våra receptionister skulle börja jobba på Toys R Us, ”precis där 40-bussen stannar vid Aldgate Roundabout”, mmm just det. (Nu när jag tänker efter stämmer det att 40-bussen går till Aldgate, eller gjorde för tio år sedan i alla fall) Zlatan berättade för mig i förtroende att anledningen till att han skulle sluta i landslaget var för att han är hörselskadad, och jag försökte peppa honom med att det innebär att alla andra sinnen blir skarpare. Oklart vilka andra sinnen som skulle hjälpa honom nu, men ja… herregud. 
 
Kort arbetsdag idag, till 11 ungefär, och sedan bär det av till Hunnebo! Det ska bli skönt med lite luftombyte. 
 
Trevlig torsdag på er, darlings.