2016: 249 – Bara ett barn av Malin Persson Giolito

Efter Störst av allt vill jag ju bara plöja allt av Malin Persson Giolito! 

Denna är bra – den mäter sig naturligtvis inte med mästerverket Störst av allt, men jag förväntar mig knappt att någon bok ska göra det i år. Den var så oerhörd på alla sätt och vis! 

Anyway. Detta är första boken om advokaten Sophia Weber, som är delägare på en liten byrå i Stockholm. Sophia tycker själv att hon förtjänar någon lite saftigare klient vid det här laget – hittills har hon mest haft tråkiga dito. Men den senaste blir något helt annat. Alex Andersson, 7 år, väger knappt 30 kg och blir svårt misshandlad. Sophia anlitas alltså för att företräda Alex i de sociala utredningarna. 

Som ni förstår är detta tung läsning. Förstår ni hur jag menar när jag säger att det på något vis är värre att läsa stillsamma berättelser om våld än rafflande, actionfyllda sådana? Detta är ju inte alls rafflande, snarare tvärtom. Dock med ett oerhört driv! 

Och det är väldigt bra. Och otroligt sorgligt. 

Väldigt stor bonus för när Persson Giolito extremt träffsäkert och humoristiskt beskriver sin egen far, den gode GW, som experten i Efterlyst. Man måste få dra på munnen i sådana här förskräckliga historier också. 

Revolver 50 år!

 

Full fart idag men måste bara uppmärksamma att Beatles’ Revolver fyller 50 år idag! 5 augusti 1966 rullade den ut på brittiska marknaden – några dagar senare i USA. Häftigt tycker jag!

Ja, full rulle var det. Sedan skaldjursmiddag med pappa och senare ikväll blir det bio! Hade tänkt ta det lugnt men S erbjöd en biljett till Ghostbusters och då kunde jag inte låta bli. Det är ju semester 🙂

Tips – Ett halvt ark papper

 
Här ligger jag på en lutande bergknalle och väntar på absinten. 
 
Killarna i Storytelpodden pratade klassiker förra veckan (vilket bra jobb de gör förresten som bara blev ”inslängda” i podstudion, i vanliga fall jobbar de med IT på Storytel om jag minns rätt) och då nämnde de bland annat Ett halvt ark papper av August Strindberg. 
 
Jag har inte läst så mycket Strindberg, förutom Hemsöborna som jag har läst flera gånger och tycker är genial och väldigt rolig och Fröken Julie då ganska nyss. (Professorn som undervisade mig i de flesta dramakurser jag läste på universitetet var – eller är, säkert – smått besatt av Strindberg, så jag har lite allmän koll – men blev kanske lite avskräckt också.)
 
Men någon av grabbarna i podden nämnde då att detta är en novell som man hinner lyssna på när det är en kvart kvar till nästa pendeltåg (eller något sådant) så jag googlade och upptäckte att jag kunde läsa den på nätet! 
 
 
En mycket finstämd, vacker och oerhört sorglig novell. Ge farbror August en chans! 
 
(En annan av våra nationalskatter som jag har läst alldeles för lite av är Selma Lagerlöf. Det är faktiskt inte riktigt klokt, men jag har bara läst Nils Holgersson. Visserligen vid späd ålder, men ändå! Jag har hållit på med Gösta Berlings saga i tre år utan resultat, jag vet inte vad det är.
 
Men – killarna i podden nämnde även Kejsaren av Portugallien och den lät väldigt fascinerande så nu lovar jag härmed offentligt att jag ska ta mig an även tant Selma. Det är ju såhär – hade jag läst min littvet i Sverige hade jag haft full koll på de svenska klassikerna. Nu har jag istället stenkoll på en massa britter, amerikaner och annat löst folk.) 

Sommarkonstatering

 
Fikade med J i eftermiddags och konstaterade att det nog är varmt ute när ingen vill ha varm dryck och båda har druckit upp inom en kvart… det var nog betydligt snabbare än en kvart egentligen, men vem räknar? 😉 Trevligt var det i alla fall! 
 
Men det är kvalmigt – trots att det bara är arton grader. Eller så är det jag som hallucinerar… och let’s face it, det är varmt i stan, det är varmt på bussar och det är särskilt varmt när en fullpackad buss måste byta till en annan ganska fullpackad buss. But she lived to tell the tale… 

P3 Serie – De dödas röster

 
 
Jag är sist av alla med att lyssna – den kom ju ut redan 1 juli, men då jobbade jag i två veckor till och sedan var det förberedelser för resan och när jag väl var bortrest så fanns det inte tid för sådant… ja, ni vet. Men idag har jag hållit på att städa och plocka, lösa korsord, laga mat, ni vet – sådant som passar utmärkt till pod- eller boklyssning. 
 
Och det slutade naturligtvis med att jag lyssnade på alla avsnitten på en gång. De är max 30 minuter långa (utom det sista som är knappt 38) och detta är en helt oerhörd serie som ni måste höra på om ni inte redan har gjort det. Det är en mockumentary – detta är alltså inte en sann historia – men man tror verkligen att den är det, skådespelarna är fantastiska! 
 
Gå in här och lyssna nu på en gång, eller ladda ner som podd från P3 Serie! 

2016: 248 – Kranvridarna av Karin Brunk Holmqvist

 

 
Man vet vad man får med Karin Brunk Holmqvist – rara, ganska korta berättelser om äldre människor på Österlen. Och så även i Kranvridarna, som fått sitt namn efter damernas vinklubb. 
 
Förlaget skriver: 
”Spjutstorp sörjer sin nedlagda affär och kommunen har meddelat att sista bussen stannar vid årsskiftet. Men ortsbefolkningen tänker inte ge upp, Spjutstorp ska finnas kvar på kartan.

Edit har gått i pension och sköter hushållet åt brodern Hjalmar och sig själv. Tillsammans med väninnorna Gudrun, Carita och Kerstin har hon en vinklubb, Kranvridarna. Trots minst sagt olika förhållningssätt till vin är träffarna månadens höjdpunkt. Särskilt viktiga blir de för Edit när Hjalmar plötsligt börjar ränna ute på nätterna samtidigt som grannen Greta beter sig allt märkligare…”

Och visst är det trevlig läsning! Inte tu tal om saken, det är mysigt. 

Men jag har en invändning, som retar mig ganska mycket ju mer jag funderar på den. Gubbarna och tanterna här är runt pensionsålder, vissa lite yngre (Hjalmar jobbar ännu) och vissa ganska precis 65 där – Edit har nyss gått i pension, till exempel. Men de är så gamla allihop! Inga av personerna jag känner i den åldern (mina föräldrar, till exempel,deras vänner, folk på jobbet…) är ju tillnärmelsevis så gubbiga och tantiga som personerna i KBHs böcker. Förstår ni hur jag menar? Dessa uppför sig som 85+:are. Jag har inget bra exempel just nu, tyvärr, men jag kanske kommer på något. 

Först tänkte jag att jag kanske hade missförstått det, och att boken kanske utspelade sig för längre sedan? Men nej, de har ju bag-in-box-vin – och det står ju faktiskt 2014 på framsidan. Andra tidsmarkörer bekräftar också detta. För ni vet – förr var ju 65-åringar mycket äldre än de är nu. Både psykiskt och fysiskt, får jag en känsla av. Vi är ju friskare nu, men det finns folk i min släkt som garanterat var gubbar och tanter redan vid 50 sådär. 

Men, visst – helt okej! Inte lika rolig som Potensgivarna eller Villa Bonita, men en trea är det ändå.