December Darlings #5 – Barnmorskan i East End

 
Jag vet att jag inte är ensam om att älska Barnmorskan i East End, eller Call the Midwife som den förstås heter på originalspråk. En helt fantastisk dramaserie! Jag såg just att de har fått kontrakt på tre nya säsonger, så det blir en riktig långkörare – jättekul.
 
 
Jag har också just hört att säsong 5 har kommit ut på svenska Netflix trots att den inte sänts här ännu, så om du är som jag och väldigt nyfiken på att titta såhär i vintermörkret så är det alltså dit du ska söka dig 🙂 

Ica Grönmix

Hittade något nytt på Ica idag – den kanske inte är ny permse, men den är ny för mig. Genialisk blandning! Broccoli, gröna bönor, brytsockerärt och romanesco.

Frysta grönsaker är ett måste för mig på vintern och jag ser verkligen fram emot att prova – det kan nog bli en riktigt stor favorit.

Denna veckan kostar den bara 14:- med Icakort – nu är ju veckan snart över förstås, men jag tipsar ändå 🙂

Smakebit på söndag, 4 december 2016 – Ja, se Lotta! av Merri Vik

 
Godmorgon och glad Andra Advent! Tänk, så tiden går. Tre arbetsveckor kvar innan jul och hela sexton dagars ledighet – det ska bli underbart. I år har jag inte planerat någon resa eller liknande, utan jag ska mest ha det skönt, träffa vänner och familj, läsa mycket, laga god mat, skriva, sticka, se lite bra filmer och serier, baka… och sova länge på morgnarna 🙂 
 
I veckan kom de första tre böckerna i Lotta-serien av Merri Vik ut som e-böcker på Storytel, och jag har hört från en säker källa att hela serien ska komma. Underbart! Jag tror att jag har läst de flesta, men inte alla – och det var ett tag sedan jag läste dem, förstås. Just denna, andra boken i serien, är nog en av dem jag har läst flest gånger men jag kommer inte riktigt ihåg allt ändå. 
 
När vi kommer in i berättelsen har det just uppstått dragkamp på ett trettondagskalas, då flickorna och pojkarna har kommit ihop sig om kvinnors rätt i samhället – ungefär så, i alla fall. (Boken kom ut i slutet på 50-talet, det kan vara bra att veta.) Lottas storebror Knatt står främst på flickornas sida, men anser ändå att vad gäller mod och armstyrka kan de väl ändå inte hävda sig mot pojkarna? Sagt och gjort – Lotta plockar ner en sammetssnodd från en gardinuppsättning och dragkampen är ett faktum. Dock blir det aldrig riktigt spikat vem som vinner, eftersom snodden går av… 
 
 
 

”Tant Bernhardina banade sig väg fram. Hennes ögon lyste och hon såg sig okynnigt och förväntansfullt omkring. 

– Var det den ursprungliga orsaken? sade hon. Eller hade ni blivit osams om något? 
Det hördes muttrande svar, men ingen sade något rent ut, och jag, som stod där med den ena halvan av snodden i min hand och just mötte mammas fundersamma och undrande blick, kände mig ganska enkel. Det var ju mitt fel, att diskussionen tagit en så drastisk och hårdhänt vändning. 
– Vi började med att diskutera, varför inte kvinnor ska ha tillträde till alla yrken, sade Maud, den äldsta av pysslingarna. 
Pauls pappa fnös, men tant Bernhardina såg fortfarande lika förväntansfull och road ut. 
– Ja, sen, sade Maud och slog ut med händerna, sen vet jag inte riktigt… 
Jag harklade mig, strök bort en droppe apelsinjuice ur pannan och sade: 
– Sedan var det mitt fel! Jag blev arg! Tyckte alla pojkar var malliga! 
– Ville ge dem bräckan? sade tant Bernhardina förtjust. 
– Ja! sade jag. Men snodden höll inte. 
Tant Bernhardinas skratt redde upp hela situationen.” 
 
Ur Ja, se Lotta! av Merri Vik, B Wahlströms Flickböcker: 1959 
 
 
Jag bara älskar omslaget, förresten – man får säga att flickorna är väldigt solbrända för att vara trettondagen i Norrköping (ja – man tror att det är Norrköping) i slutet på 50-talet, inte sant? 
 
Fler Smakebitar finns att hitta hos Mari på Flukten fra virkeligheten! 
 
 
Jag hade tankar på att åka till Frölunda Torg idag och titta efter en klänning till alla festligheter i december, men jag känner mig inte riktigt i form och tror att jag gör det efter jobbet imorgon istället. Jag ska nämligen tvätta i eftermiddag också och jag orkar bara inte stressa omkring i julhandeln. Det brukar vara lite lugnare i veckorna så jag tror att det är klokast. 
 
Ikväll kommer mamma och pappa över på lite adventsfika och julgodis, det ska bli mysigt! 
 
Önskar er en underbar andra advent, vad ni än ska hitta på! 
 

December Darlings #4 – Pepparkaksfudge

 
Dagens Darling är en nyfunnen och nyvunnen sådan – pepparkaksfudge som jag lagade för första gången i torsdags. Superenkelt och helt otroligt gott!
 
 
Man kan med fördel halvera alla julgodisrecept – det blir ganska mycket av allting ändå, och dessutom är ju fudge och kola väldigt mättsamt – man vill inte ha så många bitar. Men här är ett basrecept som ger kanske 40 bitar eller så – allt beror ju på hur stor form man använder sig av. 
 
3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
50 gram smör
1 msk honung 
100 g mjölkchoklad eller ljus bakchoklad (här kan man ta mer eller mindre som man vill, men det är ju en lagom stor mängd) 
2 tsk pepparkakskryddor (eller lite mer, jag gillar mycket smak och tog säkert snarare 1 msk) 
 
Mät upp grädde, strösocker och sirap i en tjockbottnad kastrull. Koka upp och låt koka till 123 grader. (Passa kastrullen – som alltid med grädde är risken stor att det kokar över om man inte passar som bara den, och man får stå vid den i minst en kvart tills det lugnar ner sig.) Har du ingen termometer går det bra att göra kulprov efter 40 minuter eller så – droppa lite smet i kallt vatten, går det att rulla en kula är det färdigt. 
 
Häll upp i en klädd form och låt stå svalt i några timmar eller över natten. Skär i lagom stora bitar och njut till glöggen eller en kopp starkt, gott kaffe. 

2016: 338 – Bennys hemliga rapporter av Per Lange

 
Bennys hemliga rapporter vann Barnradions Bokpris för några veckor sedan och jag lyssnade en del på programmen då det sändes precis före SöndagsMorgan på, ja, söndagar. Jag hade därför riktiga höga förväntningar på denna och trodde att den skulle vara jätterolig. 
 
Det tycker jag inte att den var. Men jag är naturligtvis helt fel målgrupp också 🙂 
 
I korta drag handlar berättelsen om Benny och hans kompisar – en av dem har fått fuktskador i sitt hus, och om familjen inte själva får ihop en halv miljon kronor kommer de att bli tvungna att flytta tillbaka till Kroatien (tror jag) och släkten. De sade nämligen upp sin hemförsäkring i ett svagt ögonblick, och nu är hela källaren förstörd. 
 
Sagt och gjort – det blir Benny och kompisarna som får försöka samla ihop pengarna på ett eller annat sätt. Vissa saker är ju ganska roliga och smarta, andra får jag lite dåliga vibbar av. Dessutom tycker jag att Benny är en odräglig liten besserwisser. 
 
Men ja, jag kan mycket väl tänka mig att rätt målgrupp tycker att den är fantastisk och jag ser att Fredde Granberg har läst in ljudboken vilket nog också kan höja upplevelsen med flera meter! Men det var tydligen ingenting för 34-åringar med fel sorts humor 😉 Det finns ju så mycket bättre. 

2016: 337 – Pastor Viveka och hundraårsjubiléet av Annette Haaland

 
Det är dags för Gamla Enskede att fira 100-årsjubileum och vi får återigen träffa Pastor Viveka, som vi känner igen från Annette Haalands första bok, Pastor Viveka och tanterna. Precis som man kan förvänta sig väcker det här med jubileum starka känslor i församlingen – paret som bor i den pampiga villan på höjden vill gärna vara med och sponsra och bjuda, men det vill tanterna inte veta av – vem ska då komma till deras kafé, om de där krösusarna bjuder på allt? 
 
Pastor Viveka måste vara diplomatisk och metodisk, men hon har ju eget att tänka på också. En tonårsdotter som hamnar i lite tvivelaktigt sällskap, en man som vill börja veckopendla till Köpenhamn, en kvällskurs och en gigantisk fryst forell som hon råkat få vårdnaden om efter att tant Svea vunnit den på lotteri. Och som om det inte var nog med allt detta sker ännu ett mystiskt mord i omgivningarna! 
 
Precis som i den första boken är det inte deckargåtan som är särskilt intressant – det blir aldrig direkt spännande. Men det är fint och roligt att följa Viveka och hennes omgivnings tankar tycker jag, det finns många finurliga idéer och ett och annat stort skratt också. Forellen är ett höjdarinslag! 
 
Puttrigt, trevligt och humoristiskt med en liten historisk twist. Bra! 
 
Tack Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret. 

2016: 336 – Semestern av Emma Straub

 

 
Jag har haft denna boken i min digitala bokhylla ett bra tag, men det har inte blivit av att jag har plockat upp den. Omslaget både tilltalar mig och… inte, men jag kan inte riktigt förklara varför det är så. Nu har jag i alla fall läst den! 
 
En bortskämd familj från den amerikanska ostkusten ska resa på semester tillsammans. Det är man och hustru, Jim och Fran, dottern Sylvia som ska börja på tjusigt college till hösten, sonen Bobby och hans betydligt äldre flickvän Carmen, Frans bästa vän Charles och hans man Lawrence. Resmålet? En vacker villa på Mallorca som de får låna av Charles brittiska väninna. 
 
Tanken bakom resan är att man ska fira Fran och Jims 35-åriga bröllopsdag, men strax innan semestern har något uppdagats som gör att äktenskapet hänger på en mycket skör tråd. Även hos de övriga semesterfirarna bubblar känslorna över åt olika håll och av olika skäl, och det blir allt annat än en händelselös semester. 
 
Trots detta känns det som en ganska händelselös bok! Det är liksom ingen riktig handling i den, utan mest lösryckta episoder där man mest irriterar sig på alla inblandade och tycker att de kan ta och skärpa till sig. Jag gillar Lawrence och jag tycker att dottern är ganska rolig, men annars är det inte direkt ett gäng härliga personer som man gillar att följa med på semestern. 
 
Den största behållningen är egentligen maten! Underbara beskrivningar av såväl goda rätter som Fran lagar, som scenen i en mataffär där en massa godsaker tar huvudrollen – det är bra! Straub skriver nämligen väldigt bra, det är bara en ganska tråkig berättelse. Men det kanske är det folk vill ha ibland? Den har legat på New York Times bestsellerlista i evigheter, och det säger väl något. 
 
Men även om jag inte var så imponerad av denna vill jag gärna läsa mer av Straub. Hennes Modern Lovers har fått fin kritik och jag är (oftast) inte den som dömer ut en författare på en halvdålig bok 🙂 

2016: 335 – Sal 305 av Ingelin Angerborn

 

 
Elvira, som vi träffade i Rum 213, är tillbaks i stan. Boken börjar med att hon får ett sms från Melker, killen hon träffade på kollot förra året – det verkar som om han, helt utan förvarning, vill göra slut! Hon måste cykla hem till honom och reda ut detta. Men i all hast glömmer hon hjälmen, det börjar regna och hon tappar kontrollen över cykeln och åker i backen ganska ordentligt. Det blir några nätter på sjukhus med misstänkt hjärnskakning – urtråkigt, förstås! 
 
Från sitt rum på sjukhuset har hon utsikt över det gamla mentalsjukhuset, Dåris i folkmun. Det ska byggas om och bli till lyxiga lägenheter, men varför lyser det i ett fönster på nätterna? Då är det väl inga byggarbetare där? 
 
Och vad var det egentligen för kille som låg i sängen bredvid hennes en natt? Varför vill ingen berätta vem det var, och varför hade han en helt annan sorts säng, en gammaldags en? 
 
Elvira måste reda ut vad det är som händer. Till hjälp tar hon dels bästisen Sibel, men hon kontaktar även Meja och Bea. De har bestämt sig för att inte tala mer om det där som hände förra året, men nu måste de få klarhet. 
 
Det är ryyysligt spännande och så välskrivet! Ännu en gång, jag förstår verkligen varför dessa böckerna är så otroligt populära bland ungdomar och det är de välförtjänta av – mycket, mycket bra! 

2016: 334 – Rum 213 av Ingelin Angerborn

 
Elvira ska åka på kollo för första gången och tycker att det ska bli riktigt spännande. Hon har ingen aning om hur spännande det faktiskt kommer att bli… 
 
Väl där får hon dela rum med Meja och Bea – rum 213. Det är lustigt, för på väg till kollot, i bilen med mamma, såg hon en bil på en bensinmack med registreringsskylten RUM 213! 
 
Ganska snart börjar det hända läskiga saker. Skuggor dyker upp på foton, lampor byter plats, smycken och pennor försvinner… vad är det som händer? Det går rykten om att det spökar på kollot, men tjejerna hittar realistiska förklaringar till det mesta. Men det är ändå något som inte stämmer… 
 
Det blir en riktigt spännande spökhistoria, blandat med alldeles vanligt kolloliv med lekar, bad, killar och sol. Men det känns lurigt på nätterna. Är det killarna som försöker busa, eller kan det faktiskt vara ett… spöke? 
 
Det är en ganska klassisk spökhistoria men med tydliga moderna tidsmarkörer – vilket på något sätt gör det ännu läskigare! Man väntar sig inte spöken som hanterar mobiltelefoner, eller hur? 
 
Riktigt, riktigt bra! Jag förstår varför dessa böckerna har blivit så populära, och jag har även hört att det ska bli film av åtminstone denna! Recension på uppföljaren, Sal 305, kommer inom kort!