Kategori: Litteratur

Omslagsonsdag #67 – UTVANDRAREPOSET

Även denna vecka är temat valfritt hos Bokpotaten, så jag väljer att visa de vackraste böcker jag har köpt i år, i alla fall – nämligen Bonniers nya pocketutgåvor av Vilhelm Mobergs Utvandrarepos!
 
   

 
 

 
De är dessutom i riktig relief och på insidan av pärmarna ser det ut som – ja, baksidan av ett broderi. Så himla fina. ((Och bra, då, också.)) 
 

Tematrio hos Lyrans Noblesser – DYSTOPIER

Veckans tema hos Lyran är DYSTOPIER. Jag är ju inte direkt någon stor läsare av science fiction och liknande – och det är ju där många dystopier hamnar. Men – jag har gjort ett försök! 
 
 
 
Just nu syns planschen för Mockingjay på varenda busshållplats, och jag satt och funderade på Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins igår. Mycket välskrivna romaner som jag är glad att jag gav en chans trots att jag var rätt säker på att jag inte skulle vara så förtjust. 
 
 
 

På gymnasiet läste jag kursen för att ta Cambridge Certificate of Proficiency in English, och där ingick Ray Bradburys Fahrenheit 451 – en berättelse om en värld där böcker är förbjudna. Guy Montag jobbar som brandman – vilket innebär att han ansvarar för att bränna böcker. När en kvinna blir påkommen med att ha en stor mängd litteratur i sitt hus kräver hon att få bli innebränd tillsammans med böckerna, vilket får Montag att fundera. 

 
 
 
I våras läste jag Ursäkta, men din själ dog nyss av Danny Wattin. Benjamin Albert Bonkenstein är till hälften Einstein och lever i en värld av självupptagenhet. Boken inleds på Äggknackardagen – dagen då alla tonårsflickor ska lämna in sina äggstockar för deponering – allt handlar om genteknik, och man handlar med mänskliga arvsanlag. Gärna på nätet. Graviditeter läggs ut på entreprenad till fattiga världsdelar och idealen är extrema. 
 
 
 
 
 

Tematrio hos Lyrans Noblesser – SJUKDOMAR

 
Veckans tema hos Lyrans Noblesser är SJUKDOMAR. Först tänkte jag förstås på The fault in our stars och Låt vargarna komma – men så ångrade jag mig och tänkte att nej, jag väljer tre böcker om psykisk sjukdom hos unga kvinnor istället. Tre mycket, mycket bra sådana dessutom. 
 
 
      
 
 
Prozac Nation är Elizabeth Wurzels självbiografiska bok om sitt liv som (bl.a) collegestudent med kronisk depression i samma veva som Prozac blev populärt. 
 
Sylvia Plaths delvis självbiografiska The Bell Jar behöver knappast någon närmare presentation. Esthers kamp emot delvis sin egen perfektionism och delvis sin svåra depression lämnar ingen oberörd. 
 
Och Susanna Kaysens Girl, Interrupted är ju inte heller helt okänd, särskilt inte efter den fantastiska filmen som kom 1998. Året är 1967, och artonåriga Susanna träffar en psykolog för första gången efter ett misstänkt självmordsförsök. Efter en knapp timme är hon på väg till  det välkända mentalsjukhuset McLean (där även Sylvia Plath vistats, för övrigt) – och där ingenting är som det brukar. 

Omslagsonsdag #66 – HUNDEN EFTER HÅREN

Denna veckan är det HUNDEN EFTER HÅREN som gäller hos Bokpotaten, nämligen – välj vilka snygga omslag du vill. 
 
Jag bestämde mig för att hålla ett tema ändå, och visar därför upp Karin Brunk Holmquists underbara omslag. Jag har inte läst alla, inte ens tillnärmelsevis, men de jag har läst är precis som omslagen varma, roliga, fyndiga och färgglada! 
 
      
 
 
      
 
 
   
 
 
   
 

2014: 175 – Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson

 
Det föll sig så att jag läste Egenmäktigt förfarande precis i samma veva som hela mediehysterin med Roy Andersson satte igång. Det är väl därför jag har dragit mig för att skriva om den antar jag – men snart är jag klar med Utan personligt ansvar också, så det är lika bra att skriva ett par rader här nu. 
 
Och jag tänker inte lägga ut texten något nämnvärt. Det har alla andra redan gjort. Och jag kan bara tänka mig hur många av er som drog en djup suck när ni såg rubriken på detta inlägg – inte MER. 
 
Vi vet allihop att det handlar om en ung, kvinnlig poet och essäist som får i uppdrag att skriva ett föredrag om konstnären Hugo Rask, vilket resulterar i ett totalt dysfunktionellt förhållande mellan de två. Adlibris skriver: 
 
Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar här hur det känns att utsättas för den stormande passionen utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.
 
och det skriver jag gärna under på. Det är en fantastisk roman. 

2014: 174 – Morden i Badgers Drift av Caroline Graham

 
Jag tittar ju väldigt gärna på Midsomer Murders men har inte läst någon av böckerna förrän i lördags. Detta är den första, och den som blivit inröstad på listan av de hundra bästa kriminalromanerna någonsin. 
 
Och det är välförtjänt! Jag har sett avsnittet som grundas på boken ett par tre gånger och det är ett av mina favoritavsnitt, särskilt för att de har lyckats så himla bra med karaktärerna. Nu när jag läser vad som ligger till grund är jag ännu mer imponerad – Dennis och Iris Rainbird är så perfekt modellerade att det är inte klokt. 
 
Precis som man väntar sig i Midsomer är det läskigt och mysigt på samma gång. Troy framstår som en värre knöl än jag tänker mig honom i serien (men jag har sett överlägset flest avsnitt med Jones, så jag kanske förväxlar dem lite) och jag vet inte om jag riktigt kommer ihåg att Mrs B är så dålig på matlagning i serien, men jag minns nog fel för när jag läser ett synopsis så är det visst så – i alla fall i detta avsnittet. 
 
Hur som helst, skickligt hopknutet, helt omöjligt (nästan) att lista ut och otroligt underhållande. Strålande kriminalroman, precis som väntat! Dessutom i väldigt bra översättning av Elin Dahlqvist, vilket spelar stor roll här tycker jag! 

2014: 173 – Heja heja! av Martina Haag

 
Jag har sett denna i hyllan på loppisen flera gånger, men trots att jag är så förtjust i Martina Haag så har jag hoppat över den – eftersom jag har absolut noll intresse av löpning, eller att börja med löpning. Men så köpte mamma den och jag läste den i fredags natt och hade ändå rätt så stor behållning av den, även om den naturligtvis är mer relevant och intressant för någon med löpintresset. 
 
Och hade det inte varit för att den är så kort – tog max en och en halv timme att läsa ut – så hade jag kanske tröttnat. Och visst skummade jag genom vissa ointressanta bitar. Men så kommer det sådana där små Haagska guldkorn här och där som gör att man fnissar till och jag vet inte, det mesta som man kan skratta gott åt är ju värt en lässtund, eller hur? Den förgyllde i alla fall min skrällhostande febriga fredagsnatt, och för det är jag tacksam, men jag kommer inte att läsa om den. Nä. 

2014: 172 – …och bli ett vackert lik av Maria Hede

Jag tyckte att Evelyn Spöke var bra. Och viktig. Därför blev jag lite glad när jag hittade …och bli ett vackert lik på loppisen häromsistens och trodde att den skulle vara kanonbra. 
 
Det är den tyvärr inte. Den är ganska platt. Den är dessutom knökfull med korrekturfel, faktafel och tidsmässiga omöjligheter. Och alltså, jag förstår naturligtvis att det handlar om missbruk, men listningar av hur många stezolid (sic!) och oxy och vad farao det nu är är rätt tröttsamt. För att inte tala om alla kräk- och blodhistorier. Och så dessa helt hopplösa resonemang. 
 
Ja. Jag förstår att vettiga resonemang kanske inte faller sig helt enkelt för någon som är psykiskt sjuk och så vidare, men det blir så konstigt med långa, logiska, vettiga stycken som plötsligt bara faller rakt av. 
 
Nä, detta var en riktig tung och jobbig bok på alldeles för många plan. Synd, för jag hade ganska höga förväningar. 

2014: 171 – Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Alltså, det var ju ett tag sedan jag blev klar med Britt-Marie nu, men jag har uppenbarligen dragit mig för att skriva om den, då det skulle innebära något sorts definitivt slut. Det var jobbigt nog att avaktivera den i E2GO-appen, kan jag meddela. 
 
Och Fredrik Backman är och förblir ett geni. Jag hade naturligtvis skyhöga förväntningar, vilket ju kan vara lite prekärt, men de uppfylldes ju flera gånger om. 
 
Britt-Marie, som vi känner från Min mormor hälsar och säger förlåt, är drygt sextio och har alltid kallats en ältande gnällkärring. Nu har hon lämnat sin otrogne make Kent, och det är dags att hitta ett jobb. Främst av den anledningen att hon inte vill dö ensam i en lägenhet och besvära grannarna med lukten. Har hon ett arbete att gå till finns det ju åtminstone någon som skulle sakna henne. 
 
Hon hamnar i det lilla samhället Borg, det där det finns två saker. En pizzeria (som också är minilivs och bilverkstad, bland annat), och fotboll. Britt-Marie får jobb som vaktmästare på fritidsgården, som ändå ska läggas ned, och blir motvilligt del av samhället. 
 
Ja, och tränare i fotbollslaget också. Britt-Marie hatar fotboll. 
 
Detta är en roman om förändring, fördomar, förälskelse och oväntad vänskap och passion för något man tidigare förkastade. Om att hitta hem – och hitta rätt – fast man redan hunnit bli sextiotre. 
 
Det är så BRA att man ryser och jag kommer att läsa om den så snart jag bara kan. Vore inte förvånande om det blir redan före jul. 

2014: 170 – Smittad av Johanna Strömqvist

Det är sommar och Stockholm kokar, i värre hetta än på många år. 
 
Maria har just tagit studenten och flyttat hemifrån, från fina Östermalm till en egen liten lya. Hon har sökt till universitetet, men sommarjobbar inte utan spelar i band med sina vänner Katrin och Jonte, och dricker öl, mest. Plötsligt dyker Emmy upp. Hon är olik någon annan än Maria har träffat förut, och deras liv sammanflätas hastigt. 
 
Parallellt med detta hittas flera unga flickor brutalt mördade. 
 
Och Maria upptäcker att det som Emmy och hennes andra vänner sysslar med är minst sagt tvivelaktiga…
 
Det är elegant, drivet, dialogerna och personerna är välskrivna och det är helt enkelt en bra bok. Kanske för den äldre Twilight-älskaren? 
 
Men – det är extremt förutsägbart, det går inte att komma ifrån. Om det gör så mycket? Nej, egentligen kanske det inte gör det.