2014: 175 – Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson

 
Det föll sig så att jag läste Egenmäktigt förfarande precis i samma veva som hela mediehysterin med Roy Andersson satte igång. Det är väl därför jag har dragit mig för att skriva om den antar jag – men snart är jag klar med Utan personligt ansvar också, så det är lika bra att skriva ett par rader här nu. 
 
Och jag tänker inte lägga ut texten något nämnvärt. Det har alla andra redan gjort. Och jag kan bara tänka mig hur många av er som drog en djup suck när ni såg rubriken på detta inlägg – inte MER. 
 
Vi vet allihop att det handlar om en ung, kvinnlig poet och essäist som får i uppdrag att skriva ett föredrag om konstnären Hugo Rask, vilket resulterar i ett totalt dysfunktionellt förhållande mellan de två. Adlibris skriver
 
Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar här hur det känns att utsättas för den stormande passionen utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.
 
och det skriver jag gärna under på. Det är en fantastisk roman. 

En tanke på “2014: 175 – Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s