Kategori: Litteratur

2015: 44 – Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant

Sist vi lämnade Emma Sköld och systern Josefin i Visning pågår var Emma höggravid med mäklarsambon Kristoffer. När vi träffar henne igen har hon legat i koma i fem månader efter en svår ridolycka då dottern Ines var fyra veckor gammal. 
 
Under Emmas frånvaro har Kristoffers före detta flickvän Hillevi nästlat sig in i hans liv och agerar extramamma åt Ines. Hon har själv förlorat ett barn, och Kristoffer låter henne hållas – på villkor att hon absolut inte går utanför lägenheten med flickan. Men Hillevi har andra tankar – och absolut ingen lust att släppa ifrån sig ansvaret när Emma väl vaknar ur koman. 
 
Kristoffer tror att hon går hemma på dagarna, men sanningen är att hon har tagit ett städjobb på sjukhuset – allt för att hålla koll på Emma. Emma i sin tur börjar få minnesbilder, drömmar och starka känslor av att något inte är som det ska. Hon ber sin gode vän och kollega Nyllet att hjälpa henne att ta reda på sanningen – vilket bara gör det hela ännu trassligare. Hennes pappa, pensionerade polismästaren litar nämligen inte ett ögonblick på Nyllets intentioner. 
 
Jag tycker att Sarenbrant är väldigt bra. Detta är en kuslig deckare som utspelar sig till stor del på ställen där man väl tänker att man är säker. Men inte… 
 
Min enda invändning här är att det känns som om språket har blivit lite tråkigare än tidigare – kortare och ”choppigare” meningar som påminner mig om Denise Rudbergs chick-lit. Men – det är inget som förtar att boken är bra, definitivt inte. Jag gillar den och ser fram emot mer Sarenbrant – och det lär det väl bli! 

2015: 43 – En liten chock av Johanna Lindbäck

En liten chock är Johanna Lindbäcks debutroman – Johanna känner vi ju från Bokhora, inte sant? Jag läste hennes Min typ brorsa för över två år sedan – att tiden kan gå så otroligt fort, det känns ganska nyss – men har sedan inte kommit över något av henne på loppis eller liknande. Men så slog det mig att jag kan ju kolla e-boksappen och jajamensan, där fanns några stycken. Så jag börjar från början, helt enkelt. 
 
Huvudpersonen heter Gustav och har ett par månader kvar till studenten. Vad han inte har är en tjej, spännande kompisar eller en ny personlighet. Eller riktigt lika långa ben för den delen. Han lever ensam med sin pappa som är änkeman och amerikan – och väldigt osäker på om han ska vara förälder eller kompis till Gustav. Han är populär universitetsprofessor och har allt som oftast sina unga coola elever hemma på middagar, eller kommer hem mitt i nattten med eller utan damsällskap. 
 
Gustav blir övertalad av en klasskamrat att börja hjälpa till att arbeta med skoltidningen. I samma veva kommer en ny lärarvikarie i engelska till klassen, Eva, som utmanar Gustav och hjälper honom att utveckla sin skrivartalang. Kompisen Elin, som fått honom att börja med skoltidningen, är lika trött på sitt liv och hon och Gustav bildar en pakt – de ska göra något oväntat för att göra sina förutsägbara liv bättre. 
 
Och nog drar det hela ihop sig till – en liten chock. 
 
Jag tyckte jättemycket om denna boken. Gillar alla karaktärer – nå, mer eller mindre – och älskar att den är kryddad med massor av litterära referenser och rolig användning av språk. Det märks att Lindbäck är gymnasielärare tycker jag, utifrån bitarna som utspelar sig i skolmiljö, men det är absolut inget negativt. 
 
Mera Lindbäck to come! 🙂 

2015: 42 – Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Jag läste ju om Cirkeln för en dryg månad sedan för att det äntligen skulle bli dags att läsa Nyckeln – och då läste jag förstås om Eld också. Som jag måste ha läst otroligt snabbt när jag läste den första gången, för jag ska villigt erkänna att det är en hel del som jag inte kom ihåg nu när jag läste den igen. 
 
Hur som helst. Jag vill inte skriva för mycket och spoila, för även om de flesta förmodligen redan läst boken så vore det väldigt tråkigt om någon blev besviken. Vad jag kan säga dock är att den är mycket bättre än Cirkeln, vi får lära oss mycket mer om de karaktärer som inte fick så mycket utrymme i första boken, en fantastisk ”pairing” dyker upp och det finns en hel del riktigt mörka och starka scener. 
 
Dessutom – mycket populärkulturreferenser, och en väldigt vettig analys av sektbeteende. En sekt med demonanknytning är ju faktiskt ganska läskig… 
 
Om du inte har läst trilogin, gör det då. Om du har gjort det, läs för all del om den. Den håller en gång till. Och fler ändå! 

2015: 41 – En doft av apelsin av Joanne Harris

Jag har ju förstås hört talas om Joanne Harris förut, i och med Chocolat, som jag förstår är en sorts romantisk komedi. Eller något. Trodde detsamma om En doft av apelsin men kunde knappt ha haft mer fel.

Det är inte romantiskt. Och inte komiskt. Men väldigt läsvärt och tänkvärt.

Framboise Simons har ett arv från sin mor – hennes receptbok. Hon återvänder till sin barndomsby under falskt namn efter att ha blivit änka, och startar ett crêperie. Ingen ve vem hon är – eller?

Men, ju mer hon läser i moderns dagbok, desto mer kommer minnena tillbaks. Minnena från den hemska barndomen under tyska ockupationen, med den skarpa och ofta rent elaka modern, fadern som gått bort i kriget och den komplicerade relationen till syskonen. Och den komplicerade relationen till en tysk ockupationssoldat, inte minst.

Modern är omsorgsfull vad gäller sitt hem och sin matlagning, dock, och det är detta som skrivits ner på ett nästan hemligt språk i boken som Framboise ärvt. Hennes syster Reine-Claude ärvde ett gäng vinflaskor, hennes bror Cassis gården – men han dör tidigt så Framboise får ta över den vid återkomsten. Dock lider modern av svåra migränanfall mot vilka hon måste ta morfin (var får hon tag på den, tro?) – oftast triggas anfallen av en doft av apelsin. Apelsin – som aldrig får finnas i huset av denna anledning.

Fantastiskt skriven bok med otroliga skildringar av både personer och miljöer – men som sagt, det är hemskt läsning. Dock gripande och tänkvärt.

Tyckte mycket om den och ser fram emot att läsa mer av Harris. Kärlekens dårar ligger till exempel och väntar på mig, och jag undrar om inte Chocolat också finns någonstans här i hyllorna 🙂 Rekommenderar!

Tematrio hos Lyrans Noblesser: KALASANDE

 
Usch, jag har inte deltagit i någon utmaning på hur länge som helst men nu får det bli ordning på det igen. Veckans tema hos Lyran är KALASANDE. 
 
 
Först och främst tänker jag på det jag läste mest nyligen där en födelsedag spelade stor roll, och det är Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Kalasande? Kanske inte direkt. Men födelsedagen är viktig i berättelsen, så den känns självklar. 
 
I Kvinnan som gick till sängs i ett år handlar det väl inte särskilt mycket om kalas, men definitivt en ”tidsmarkering” – det handlar om ett år. Och så himla bra det är också! 
 
 
I den första Agatha Christie-romanen jag läste, Spegeln sprack från kant till kant ställs det minsann till med kalas. Och vilket kalas det blir sedan! Detta är en av de bästa, mest spännande deckarna jag har läst. Och jag har tagit mig igenom en del. Rekommenderas å det skarpaste! ((Sedan kan vi ju tillägga att texten The Mirror Crack’d from Side to Side är ur en av mina favoritdikter, The Lady of Shalott av Alfred Lord Tennyson. 

2015: 40 – Himlen är en plats på jorden av Åke Edwardson

 

Jaa, det är dags för Edwardson och Erik Winter igen! 

 
Det har gått ett tag sedan senaste boken. Winter håller på att utreda ett antal överfall på unga manliga studenter runtom i Göteborg, där de attackerats på relativt öppna platser av en gärningsman som märkt dem i skalpen med brännjärn. 
 
Samtidigt jobbar närpolisområdena med anmälningar gällande en man som setts locka barn med godis – men inget brott har begåtts, så utredningen läggs ner. Tills en fyraårig pojke blir bortförd och hittas ganska svårt skadad – då det förstås också landar hos Winter och kollegerna. 
 
Som alltid – sjukt spännande, välskrivet, intressant om privatliv samt interaktionen på stationen, och de fint beskrivna göteborgsmiljöerna. Himla bra! Jag trodde av någon anledning att detta var den sista boken om Winter – fråga mig inte varför – men har nu hittat ett helt gäng till i eboks-appen så bring it on! 

2015: 39 – 1989 – Leva eller överleva av Linda Skugge och Sigrid Tollgård

1989 är till viss del en mordgåta. Det börjar så, i alla fall. En kvinna hittas död våren 2013 i ett skidspår Gudbrandsdalen – just där en annan kvinna hittades död påsken 1989. Kvinnan som dött 2013, Wenche, har två boknördar till döttrar – Majken och Gunnel – och de vill lösa gåtan. Kunde deras mamma ens åka skidor? 
 
Handligen växlar mellan några påsklov i Gudbrandsdalen – Optun – under åttiotalet, och nutid. Och ja – ibland blev jag lite förvirrad över vad som var vad, men det är överkomligt. Ibland får man väl läsa om en mening bara. Påskloven är traditionellt firade av en grupp svenskar. Maten suger men spriten flödar och en massa spännande saker utvecklar sig på en massa spännande vis. 
 
Och plötsligt då, på åttiotalet, dyker den vackra, främmande Wenche upp. 
 
Persongalleriet är bra, språket rappt och flytande och hela boken är proppfull med populärkultur. Musik och film, visst, men främst är den fullsmockad av litteratur och litterära referenser. Majken och Gunnel lyckas ta sig igenom ganska många författare – och som väntat när det gäller Skugge får Sylvia Plath vara med en hel del. 
 
Inte mig emot. 
 
Jag sträckläste verkligen 1989 och tyckte väldigt mycket om den – jag hade höga förväntningar, och det är alltid trevligt när de införlivas 🙂 
 
Linda Skugge och Sigrid Tollgård är systrar, och du kan läsa en fin artikel om dem här. 

2015: 36 – 38 – Baristas-serien av Denise Rudberg

Denise Rudberg är nog den författare som jag har ett starkast love/hate-förhållande till. Älskar hennes ungdomsböcker, gillar hennes elegant crime, förkastar hennes chick-lit. 
 
Och eftersom jag gillar hennes ungdomsböcker bestämde jag mig för att läsa Baristas-serien förra helgen då jag hört gott om den, och tyckte att det lät kul med killar i huvudrollerna för en gångs skull. 
 
Och den är bra! Jag gillade alla tre böckerna (och skriver ett samlingsinlägg då jag läste dem på raken) – inga mästerverk, men absolut bra. 
 
Vi följer tre killar under tre år – det är Ludvig, som har det tufft hemma, Nicolas som just kommit hem från ett utbytesår i USA och har svårt att anpassa sig till livet i Sverige, och Ruben från Djursholm som lyckats komma in på teaterlinjen på Södra Latin men vantrivs och passar inte in. 
 
Just när de behöver det som bäst dyker kaffebaren Pronto upp i deras liv – och därmed ägaren Sandro, som rekryterar dem för extrajobb. Så börjar tre år av vänskap och utveckling mellan tre helt olika killar från helt olika förhållanden och förutsättningar. 
 
Inte alls så förutsägbart som många ”tjejiga” ungdomsböcker tycker jag – Rudberg har lyckats jättefint här. Inte för att jag någonsin varit en tonårskille, men lite kan man ju förstå ändå. Jättebra läsning för högstadiet och gymnasiet. Det skadar inte att det går snabbt och lätt att läsa heller. 

2015: 35 – Lilla ångestboken av Linda Skugge

Jag gillar ju verkligen Linda Skugge – har gjort sedan tonåren någon gång – och även om jag förstod att Lilla ångestboken nog riktar sig till lite yngre tjejer än jag så kunde jag inte motstå den för 2 kronor. 
 
Och jag läste den på ett litet kick och önskar att jag hade läst den när jag var femton. 
 
Det handlar ju inte om ”medicinsk” ångest, utan om allt det där som tonårstjejer går och dras med och utsätts för. 
 
Förlaget skriver: 
 
Stinker livet? Fattar ingen hur det är? Jo, otroligt nog finns det de som varit där förr. Linda Skugge skriver om sina egna tonår, om att ta makten över sitt eget liv, bestämma, skita i puckon och tillåta sig att vara ego. En lojal, engagerad tröstebok om de jävliga tonåren. 
 
Och det är väl ungefär så man kan sammanfatta boken, ja. Jag hade inga förskräckligt hemska tonår, det ska jag inte säga, men det är väl aldrig lätt att bli stor. 
 
Mycket bra. Ge till era tonårsdöttrar / syrror / kompisar 🙂