Dag 19 – Detta ångrar jag
(Reservation för långt inlägg med underliga festhistorier…)
Som bekant försöker jag att inte ångra saker och ting utan snarare tro att sådant som händer händer av en anledning. Men det är klart att jag har gjort dumma saker som jag inte borde ha gjort, och likaså haft dumma saker gjorda mot mig. What comes around goes around, eller hur?
Och det är klart att det finns en massa saker som jag ångrar på ett lite mer enkelt plan / sådant som jag borde eller inte borde ha gjort – fast de allra flesta är sådana jag kan skratta åt i efterhand.
Typ när jag dejtade killen som jag hittade på en fest hos #40 när de stod och slog golfbollar mot gamla mentalsjukhuset så det blixtrade i gatan. Han var uppvuxen inne på Towerns område, betydligt äldre än han påstod och vi gick och åt lunch dagen efter på Wetherspoons på Mansell Street. Vad heter den nu igen då, Goodman’s Field, just det. Till råga på allt var det dagen när den olympiska facklan lämnades över vid Tower Bridge och vi fick den stora äran att skaka hand med killen som sprang som kom in för att friska upp sig med en pint efter löpningen. True story.
Hur som helst så hade vi det jättetrevligt och han höll just på att ge sig in i en förklaring om hur mycket han gillade mig och hur fantastiskt det var att vi hade träffats av en sådan slump (jag skulle egentligen gått hem och lagt mig, jag hade jobbat till typ tre men kunde inte låta bli att gå och kolla vad sjutton killarna sysslade med) och mitt i alltihop ställer han sig upp, pekar ut genom fönstret och skriker ”Oh! Look! A BANDANA!!!”. Jag förstod väl inte riktigt hur en snusnäsduk kunde vara riktigt så speciell.
Men såklart visade det sig att han hade flickvän sedan femton år tillbaks och de skulle emigrera till Australien veckan därpå. Jag GAPSKRATTADE och blev väl inte särskilt upprörd, och jag skrattar fortfarande åt snusnäsdukskommentaren. Men men, han följde med mig för att mata min gamla chefs katt Max och vi hade en fortsatt trevlig dag även om jag inte kunde sluta ropa ”Oh! Look! A BANDANA!!!” så fort jag fick chansen.
Men jag borde ju inte ha dejtat honom, etc., till exempel. Men det fattade jag naturligtvis inte på en gång.
Eller när jag, Lotta och Tim gick på Metro och Lotta var för full för att stå på benen när vi kom fram så Tim åkte hem med henne. Jag träffade Nick C och vi dansade hela natten och hade jätteroligt och somnade sedan i gräset på Cavendish Square framåt fyra på morgonen. Vaknade till sjutusen telefonmeddelanden om att jag måste komma hem så jag kastade mig på bussen och kom hem, gräsfläckad och jävlig, och fick reda på att Tim hade lagt Lotta i min säng och sedan gått ner till vardagsrummet. När han kom upp för att titta till henne hade hon slängt ut allt hon hittade genom fönstret och rymt. Iklädd mitt ex gamla bruna manchesterbyxor med hål i ändan och någon gammal t-shirt hon hittat. Barfota. Polisen hittade henne på motorvägen (säger hon, men jag tror att det var på The Highway snarare än motorvägen) och skjutsade hem henne. Herregud. Vi skrattar så vi gråter åt det idag, men det var hemskt då, och jag borde ha följt med dem hem på en gång istället för att somna i en park med en australiensare i tighty whiteys. Det borde jag.
Eller när jag och Jamie somnade på N15-bussen och vaknade klockan fyra på morgonen på Romford Market efter att ha spelat en biljardmatch där han lyckades få kön (med hårt K, då!) mellan benen (vad sjukt det blev) och rev ner ett HELT bord fullt med tomma glas och var tvungna att ta en taxi hem till honom i South Ockendon då nattbussen hem till mig slutat gå och jag definitivt inte tänkte spendera natten på Romford Markets busshållplats. Då borde vi verkligen ha slutat spela biljard och åkt hem lite tidigare.
Eller när jag stannade ute på Indo när Louise jobbade där utan ren och skär svartsjuka (som visade sig vara befogad) till klockan ett på natten, visserligen spik nykter, när jag skulle upp klockan tre för att ta planet hem. Gissa om jag missade det? Det ångrar jag faktiskt, det var otroligt dumt både ur tidssynpunkt och för att jag fick reda på saker som jag kanske helst inte hade velat veta.
Äsch. All water under the bridge.
Stories from the city, stories from the sea 