Äsch, det blir en massa bilder på en massa saker som kan räknas till hobbies här, jag gick bara igenom min Pictures-mapp på hårddisken… lägg gärna till umgänge med familj samt musik så landar vi nog någonstans på rätt ställe!
(Detta är ju hur roligt som helst! Gissar att vi kommer att klippa denna listan betydligt snabbare än 30 dagar!)
Haha, jag bjuder på den! Webcam-foto från häromveckan, försöker förevisa hur snyggt min ”lugg” växer ut. Gravt kaos med andra ord! 🙂
Dag 26 – Mina rädslor
Tja. Jag har blivit mer och mer medveten om faktumet att jag kommer att förlora människor jag älskar, någon gång i livet, och det är jag jätte, jätterädd för. Fy farao vad jag mår dåligt vid blotta tanken.
Är också rädd för höjder (smart att bo på nionde våningen då ;)) och avskyr att promenera över viadukter och liknande. Inte överförtjust i broar heller.
För att inte tala om lockespindlar. En gång låste jag in en i badrummet och tejpade igen dörrspringorna tills en stor och stark karl kunde komma och ta hand om den. Fast han var varken stor eller stark och HITTADE inte ens spindeln när det var dags att fånga rackarn. Usch! Är dock inte rädd för fågelspindlar och andra sådana där rejäla doningar – kan inte förklara lockespindelfobin och det kan ingen annan heller. Jag måste ju ha blivit skrämd när jag var liten eller så för det är helt irrationellt.
Jag är även rädd för hundar som jag inte känner, lösa hundar i allmänhet (ute då) och hundar vars ägare jag känner att jag inte kan ”lita” på. Visst, det handlar om djur, men jag vet inte, jag kan få känslor av vem som är en vettig matte eller husse och inte, och vem som har vettigt pli på sin vovve och inte.
Är inte förtjust i åsynen av gelépudding – för att inte tala om att äta det. Var dock väldigt road av det som barn, mycket underligt. Majonnäs är också lite skrämmande, det är sådant där som ser ut att ha ett eget liv.
Vad mer. Jo, Riverdance och Therese Alshammar som ser ut som Marilyn Manson. Tandläkaren, fast det har jag kommit över egentligen sedan jag började gå privat. Epilepsianfall. Att skada mig ute eller så utan att ha legitimation på mig så ingen vet vem jag är eller vart jag ska.
Sånt därnt.
Men vad farao? Jag skrev just Dag 25 av 30 teman-utmaningen och det har försvunnit? Missnöje.
Hur som helst handlade det om Det här är jag bra på och jag kan säga att det handlar väldigt mycket om dagsform. Vissa dagar är jag jättebra på att hoppa ur sängen pigg som en mört och få massvis gjort. Andra dagar är som idag. Ingen energi whatsoever.
Vissa dagar lagat jag jättegod, inspirerad mat. Andra dagar är jag betydligt bättre på att hämta en sallad på pizzerian eller äta nudlar ur jättestor tekopp.
Saker jag alltid är bra på: äta oliver, dricka vin, maskinskrivning och att skratta på olämpliga ställen.
Lite deppigt idag. Fick höra tråkiga nyheter sent inatt och har inte direkt sovit, men det ska nog gå bra, jag tar det lugnt i några timmar nu.
Hittade en bildutmaning hos Anniz – kul! Jag utgår ifrån att jag inte måste ha tagit alla bilder själv.
Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Alltså. Detta är en lite rolig fråga i mitt fall, för jag kan praktiskt taget börja gråta åt allting – men jag gråter faktiskt rätt sällan nuförtiden. Kan inte minnas sist jag grät av smärta även om jag har haft obeskrivligt ont det senaste året, och jag kan ärligt säga att hur upprörd och ledsen och irriterad och arg och frustrerad jag än varit av arbetslöshet, AF och Alfakassans oduglighet och allt annat jävla bös så har jag inte gråtit åt det en enda gång. Annars brukar frustration och ilska vara ganska bra triggers.
Men när det väl gäller kan det vara alltifrån saker som nog kan få de flesta till tårar – tankar på att förlora de jag älskar, till exempel – till att jag blir plötsligt asrörd av något som är ”fint” på TV (vilket kan vara till exempel underbare Brian i Allt för Sverige), eller viss musik… eller något så fullständigt banalt som att jag blir rörd av en snäll kommentar på Facebook eller åsynen av ett foto som plötsligt kastar en massa minnen på mig. Glada eller sorgliga.
Senast idag började jag faktiskt lipa när jag gick igenom en påse med gamla blanka vykort och andra kort som farmor hade samlat på sig (fråga mig inte hur många kort hon hade tänkt skicka egentligen) men ett hade hon börjat skriva på och bara att se hennes lilla smådarriga handstil rörde mig till tårar. Likaså ett urklipp jag har på anslagstavlan som hon klippt ut till mig ur Hallands Nyheter för många, många år sedan – texten till Lilla Vackra Anna där hon har skrivit i samma lilla darriga handstil ”Anna från Farmor” överst i bleknad blyerts – är jag trött och lite ur balans så räcker det att se klippet för att jag ska bli tårögd.
Annars sprutar tårarna som bäst när jag gäspar och när jag är pollenallergisk.
Jo, och till bröllopsscenen i Love Actually. Fast där brukar jag börja böla redan i introscenen på flygplatsen, lugnar mig sedan en stund och sedan brakar helvetet lös när Emma Thompson lyssnar på Both sides now för sig själv i sovrummet och gråter. Oj oj oj. Stackars stackars Emma Thompson.
Nu låter det ju som om jag är jordens lipsill, men riktigt så illa är det inte. Jag skrattar så jag gråter betydligt oftare än jag gråter på riktigt. Till exempel i eftermiddags när jag läste våra gamla berättelser… eller vad sägs om stycket: ”Det hon gillade mest med X var hans manlighet, hans kyssar och hans öron. De var så sensuella och gulliga. Hon tillbringade timmar med att studera dem och njöt av det inte alls. Hon ville inget hellre än att komma därifrån. Så hon tog med sig X ut i luften och de levde lyckliga i alla sina dagar.”
Märks det att tre olika personer har haft nöjet att delta i den skrivprocessen kanske? 31 berättelser skrev jag ut idag, jag trodde att jag skulle få kramp i både händer och magmuskler.
Dag 23 – Mitt hem
Jag har ju skrivit rätt mycket om mitt hem i Hemma hos Anna-kategorin, och det finns lite fler foton i Foto-kategorin också.
Men jag kan skriva lite kort om det praktiska. Min morfar var byggmästare för detta huset, de omkring och huset jag bodde i när jag var liten också, i början på sextiotalet. En av killarna som var snickare för dem då är nu vicevärd, eller vad man ska säga, för mitt hyreshus, några till i viciniteten samt mitt gamla barndomshus där även kontoret ligger. När jag började bli ganska säker på att jag ville flytta hem ringde mamma honom, då gamle ägarens dotter alltid sagt att vi kunde höra av oss om någon behövde en lägenhet. Min kusin fick en på samma vis för många herrans år sedan, och vi tänkte att det väl var värt ett försök.
Mamma ringde honom vid tio på förmiddagen, halv ett ringde han tillbaks med en etta i Högsbo. Så, mamma och pappa åkte och tittade och blev förälskade, jag kom hem några veckor senare och kände likadant, så det tog alltså två och en halv timma att få ett förstahandskontrakt en kvart från Brunnsparken på vagnen och fem minuters promenad till Slottsskogen. Det är inte fy skam.
Det är en etta, 43kvm stor med sov-”alkov” – inte med vägg, men liksom urgröpt ur väggen så det känns inte som om sängen står mitt i vardagsrummet. Stor hall (skönt att inte gå rakt in i rummet), inget badkar men världens största dusch (bra), rejäl klädkammare, luftigt kök med gott om plats att sitta och vindsförråd. Det enda jag saknar är balkong – men egentligen är det nog lika bra att jag inte har någon eftersom jag bor på nionde våningen (officiellt åttonde, det ligger en extravåning utan nummer mellan entréplan och första våningen. Husen är i gult tegel på sidan mot spårvagnshållplatsen, och fruktansvärt ful och sliten grön panel på andra sidan. Haha.
100 meter till fem spårvagnslinjer och en herrans massa bussar, direktbuss till jobbet när jag väl börjar där, massor av trevliga promenadvägar, tio minuters promenad till Axel Dahlströms Torg där det mesta i torgväg finns (postombud, ICA Supermarket, bageri, bibliotek, vårdcentral osv.) och tre minuter till en väldigt välsorterad och billig ICA Nära-butik, frisör, heminredningsbutik, pizzeria, konditori, tobaks-och spelbutik… ännu en gång, inte fy skam.
Min inredning är en salig röra av gamla släktgrejer, nya IKEA-grejer, second hand-grejer, gamla grejer från flickrummet, gamla grejer från mammas och pappas sommarstuga som stod där när de köpte den på sjuttiotalet och sedermera har stått hemma hos dem och dammat… en salig blandning med andra ord vilket jag älskar. Det är jätteroligt att ha kunnat ta tillvara på saker och ting. Det enda jag inte har kunnat göra plats för är farfars gamla hörnskåp som jag alltid har älskat och pappa tog hand om när farmor gick bort – det är tyvärr hörnbrist här eftersom alla ytterväggarna är täckta av fönster och de andra hörnena är fulla av sängar, dörrar, köksbänkar och hatthyllor 😉 Får bli i nästa boende.
Julade till det på köksbordet idag. Lite prematurt, I know, men jag vill ha lite jul som jag hinner titta på också eftersom jag inte kommer att vara hemma under julhelgen.
Dag 22 – Det här upprör mig
Det finns ganska mycket som upprör mig även om jag är en ganska lugn människa. Jag gör en snabblista istället för att veckla in mig i en massa som bara skulle bli rörigt, jag känner det på mig…
Och säkerligen en massa mer. Vissa av dessa är naturligtvis mer allvarliga än andra, men det förstod ni nog. Jag blir faktiskt mer upprörd av rasism än Mariah Carey.
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Detta är ju alltid en svår fråga, särskilt när den dyker upp på jobbintervjuer och man försöker komma på ett bra sätt att göra svaret till något som faktiskt låter positivt.
Men hur som helst.
Just de sidor av mig som jag tycker är särdeles dåliga är sådana jag jobbar med så mycket jag bara kan – men faktiskt ingenting som jag vill skriva om här. Det är inte mycket som censureras eller utelämnas från denna bloggen, men vissa saker får lov att vara privata.
Stories from the city, stories from the sea 