Smakebit på søndag, 4 april 2021 – The other wife av Clare McGowan

Glad påsk! Eventuellt är det så att Smakebitarna har påsklov idag, men nu hade jag ändå sparat ner och laddat upp bilder, så jag lägger upp en i alla fall, så får vi se 🙂

Som traditionen bjuder är det krim som gäller över påsk. Jag har inte haft så mycket tid att läsa som jag hade tänkt mig, förra helgen hade vi barnhelg och i veckan reste vi bort en sväng lite spontant, men några titlar har jag tagit mig igenom i alla fall. Nummer fyra är The other wife av Clare McGowan, som jag valde ut genom att scrolla och stoppa i appen och välja närmaste spänningsroman. Denna måste jag ha köpt på någon Kindle-rea för någon tia och sedan glömt bort, men hittills är den underhållande.

You were dead. I couldn’t bring myself to believe it, so I kept talking to you, inside my head, where no one would ever hear it or see it, where I couldn’t forget to log out. The thing that had crossed my mind in my maddest moments, as an explanation for where you’d gone, but even then I’d known I was just kidding myself. But it was true. On the way from our last meeting, when you dropped me off at the side of the road, promising to tell her that night, and I ran home, terrified and excited at the same time – you had driven towards the slip road for the M25, but before you could reach it you had, on the deserted country lane, wrapped your car around a tree. Later that day, in hospital, you had been pronounced dead.

Ur The other wife av Clare McGowan, Thomas & Mercer: 2019

Det är så skönt med långhelg! Igår fixades det rätt mycket med mat och annat, så nu kan vi äta rester i dagarna två. Och säkert några dagar till…!

En ljusets lek (Kommissarie Gamache, #7) av Louise Penny

Dagen är äntligen inne för Clara Morrows första separatutställning i Montreal. Alla är där och alla är med på efterfesten i Three Pines – men morgonen därpå hittas Lillian Dyson död i Clara och Peters trädgård. Ingen såg henne på festen, men hon är en gammal bekantskap till Clara och har varit ett välkänt namn som kritiker i konstkretsar.

Konsten spelar en stor roll i hela handlingen. Kommissarie Gamache är ju en estetiskt lagd man, men konstvärlden är komplex och full av illusioner. Riktigt spännande.

Karaktärerna fortsätter att utvecklas och jag tycker så himla mycket om allihop – små vändningar sker, saker börjar och slutar och det är ju sådant själva livet är. Det blir väldigt bra. Bättre och bättre för varje bok, faktiskt, och nu är jag väldigt sugen på att se vad som kommer att hända med ett visst par…!

Boken finns att köpa här.

Smakebit på søndag, 28 mars 2021 – Spring eller dö av Maria Adolfsson

Sommartid! Sista söndagen i mars! Två fyradagarsveckor! (Nå, en kanske blir tre dagar för jag funderar på att ta ledigt på torsdag.) Påsk! Sill lax ägg sparris!

Såja. Det var det. Det är förstås även dags för påskekrim, eller #karantänkrim som vi kallar det på Kaffe & Kultur, och lägligt nog kom två deckare som jag sett fram emot ut i fredags – Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér, och Spring eller dö av Maria Adolfsson, som är fjärde delen i serien om Doggerland som jag älskar. Därifrån kommer veckans Smakebit!

Klockan är kvart i tre när hon ger upp. Försiktigt och med en blick åt sidan drar hon av sig täcket och sätter sig upp på sängkanten. Tvekar en sekund, nappar åt sig raggsockorna och morgonrocken från fåtöljen och lämnar sovrummet. Drar igen dörren så ljudlöst det nu går. Gångjärnen borde smörjas, antagligen justeras också.

För ett ögonblick funderar hon på att gå ner i köket istället, koka en kopp te eller värma lite mjölk kanske. Vänta med det där andra. Bättre att ta itu med det en annan gång, i alla fall inte så här, mitt i natten när hon ska upp om bara några timmar.

Trappan upp till vinden är smal och förmodligen inte ett dugg säker för en höggravid kvinna. Den ska bytas ut, har Harry Lampard sagt. Den nya ska dras mot andra änden av trappavsatsen så att den blir mindre brant. Det blir nog bra, hade Karen tännkt och slagit dövörat till. Allt blir nog bram har hon intalat sig själv. Om det blir klart någon gång.

Ur Spring eller dö av Maria Adolfsson, Wahlström & Widstrand: 2021

Vädret är lite tveksamt denna helg – igår spöregnade det större delen av dagen och vi hängde mest inomhus. Eller, jag var iväg en sväng på morgonen och drack kaffe, fick naglarna fixade, köpte en enda liten bok på bokrean och lite påskpresenter och förnödenheter. Skönt att komma ut och röra på sig, men det var gott att ta det lugnt efteråt också.

I eftermiddag ska vi äta sen lunch / tidig middag på Pinchos, som bonus längtat efter. Det blir trevligt! Jag längtar redan efter pork bao med korianderinlagd gurka…

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Candy av Hanna-Linnea Rengfors

Det är inte många som debuterar och släpper titel nummer två under ett och samma år – men det gjorde Hanna-Linnea Rengfors under 2020. Först kom diktsamlingen Närhetsprincipen som tar avstamp i terrordådet på Drottninggatan 2017 – och därefter romanen Candy.

En genomsnittlig förälskelse varar 18 månader.

Andra varar ända in i döden.

Ur Candy av Hanna-Linnea Rengfors, IT-LIT: 2020

Titelkaraktären är en enögd tik, som omplacerats efter att ha bitit ihjäl sina egna ungar. Nu bor hon istället hos regnbågsfamiljen som består av Janni och tre andra medföräldrar samt två döttrar och skäller mest på främlingar, särskilt gravida.

Under ett kalas för ett av barnen går Janni ut med Candy och träffar på just en höggravid kvinna som söker skydd från regnet i en port. En stund senare ringer kvinnan på dörren och ber att få prata med Janni. Hon presenterar sig som journalist, och berättar att hon ska skriva en bok om popstjärnan Sasha, som hittades död på ett hotellrum några år tidigare.

Så rullas historien upp, om Jannis kärlek till och besatthet av Sasha, som tog sin början fjorton år tidigare på Uppsala universitet. Janni tvingas genom sina minnen och erfarenheter, den omtumlande himlastormande ungdomsförälskelsen och de där oerhört starka känslorna som inte går att värja sig för. Och så var det ju faktiskt så att hon var där, den där kvällen när Sasha dog.

Mycket laddat, känslosamt och samtida – jag hade kanske velat ha lite mer djup i karaktärerna, men jag gillar ändå hur de är skrivna – särskilt queerfamiljen. Rengfors har ett otroligt driv i texten, det är lättläst utan att bli banalt och när slutet kommer blir det en klassisk ahaaaaa-uppenbarelse som skapar ett visst sug efter omläsning, för att leta ledtrådar och hintar.

Fantastiskt bra romandebut. Boken finns att köpa t.ex här.

Eufori: en roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed

Det känns som om jag har läst allt av och med och om Sylvia Plath genom åren – men det stämmer naturligtvis inte eftersom hon aldrig slutar vara aktuell. Det kommer ständigt nya artiklar, essäer och böcker om Plath och hon dyker upp där man minst anar det – senast i The Assistant av S K Tremayne.

Elin Cullhed har här skrivit en litterär fantasi om Plats sista år i livet, innan flytten till London och den där isande vintern 1962/1963 då hon till slut tog sig av daga. I Cullheds bok är hon kvar på Court Green i Devon med Ted och Frieda, höggravid med Nicholas som kommer till världen under bokens gång.

Det är en otroligt känslosam roman – mycket cirkulerar kring relationen till Ted. Kärleken som började så romantiskt stormigt har väl aldrig slutat storma, men nu handlar det mest om att försöka tackla livet med en krävande, ansvarslös, slarvig och otrogen man vid sidan av två små barn och ett hus att rodda.

På Instagram skrev jag: ”Det handlar om konstnärskap, föräldraskap, äktenskap, författarskap. Psykisk och fysisk ohälsa, förtvivlan, uppgivenhet, inget skönmålas – men även poesin förstås och kortare glimtar av lycka och skönhet.” och bättre än så kan jag nog inte formulera mig här. Jag skrev även: ”Cullhed skriver flyhänt och drivet, realistiskt och med ett stort mått kärlek, tycks det mig. En bitterljuv njutning att läsa.”

Och precis så är det. Jag rekommenderar Eufori å det varmaste, och den finns att köpa t.ex här.

Skuggspelet (Morden i Lerviken, #2) av Anna Bågstam

Första boken om civilutredaren Harriet i Landskrona slutade med en cliffhanger värdig den blåa uttoningen i slutet av varje avsnitt av Skilda världar, så jag kunde inte låta bli att hoppa på bok två ganska snart därefter.

Den stora behållningen med denna serien för mig är just Harriet. Hon är mänsklig, hon är inte perfekt, hon tjuvröker med pizzabagaren vid polisstationens parkering och hon bryter mot regler och bestämmelser när hon tycker att det är lämpligt. Men hon är också en omhändertagande dotter och en god vän – och väldigt, väldigt rolig.

Brotten är förvisso också intressanta. Här flyter ett lik i land i Lerviken, det lilla fiskeläget en bit från Landskrona där Harriet bor hos sin pappa Eugen. Kroppen har märkliga frätskador och är omöjligt att identifiera. Parallellt med detta ska ett toppmöte om migration och flyktingar hållas i Landskrona där massor av högprofilerade politiker från hela EU ska delta. Säkerheten är stenhård – men är det tillräckligt?

Och mitt i alltihop bollar Harriet sin relation med den olämplige Rikard – olämplig, då han är advokat som ibland anlitas som offentlig försvarare och därmed kan hamna på Harriets arbetsplats. Och kanske är det andra saker som också gör honom olämplig? Jag uppfattar en intensiv laddning mellan Harriet och en annan person också, och skulle bli förvånad om detta inte utvecklas i bok tre.

Boken finns att köpa här.

Midnattsbiblioteket av Matt Haig

När Nora Seed bestämmer sig för att göra slut på sitt liv, som mest kantats av besvikelser och svek, tar livet inte riktigt slut. Istället hamnar hon i Midnattsbiblioteket, där hon blir guidad av sin gamla skolbibliotekarie i att plocka fram böcker där hon får prova på att leva andra liv, där hon inte gjort de misstag hon nu ångrar. Ett liv där hon inte gjort slut med ett ex, ett liv där hennes katt lever, ett där någon som dött lever igen, ett där hon vågade sig på att resa med sin bästa vän. Och så vidare.

Så fort hon upplever en viss osäkerhet i det ”nya” livet kastas hon åter till biblioteket – för det visar sig naturligtvis att även om man plockar bort sådant man ångrar eller är ledsen över så blir livet inte perfekt.

Det är en ganska rar berättelse, men jag får lite självhjälpsvibbar vilket som alltid får det att krypa så smått i hårbotten. Jag kan identifiera mig med det här att man i mitten av trettioårsåldern börjar blicka tillbaka på livet man haft, saker man gjort och människor man träffat och fundera över vad som hade hänt om man gjort något annorlunda. Dock är det naturligtvis en ganska meningslös aktivitet för vad sjutton ska man göra åt saken nu? (Förutom möjligen att be någon om ursäkt om det är lämpligt, eller återknyta en kontakt, eller höra av sig till någon och tacka eller säga ifrån.)

Helt okej läsning – men Historieläraren var mycket bättre. Tyvärr missade jag ”träffen” med Bokbubblarna om den – kanske hade jag fått fler perspektiv på den vägen. Midnattsbiblioteket kan du köpa t.ex här.

Smakebit på søndag, 21 mars 2021 – Shuggie Bain av Douglas Stuart

Blåsigt och lite disigt i Göteborg idag, men det blir en promenad om en stund. Tills dess stickar jag på min Anker Sweater i en härlig grön färg, dricker en extra kopp kaffe och laddar batterier. I eftermiddag är det dags för (digital) bokcirkel om De sju morden på Evelyn Hardcastle och så ska jag laga torskfilé med citron- och pepparrotssås. En skön söndag, med andra ord.

Snart är det dags för påskekrim förstås, eller karantänkrim som vi döpte om det till förra året – häng på oss på Kaffe och Kultur!

Veckans Smakebit kommer ur Shuggie Bain av Douglas Stuart. Jag började i morse så har inte kommit så långt ännu – detta är början på tredje kapitlet.

När sommaren till slut kom var den varm och fuktig. För en man med nattliga vanor kändes dagarna alldeles för långa. Det nordliga ljuset var som en ohyfsad gäst som höll sig kvar för länge om kvällarna och vägrade ta farväl. Big Shug hade alltid svårast att sova ljusa sommardagar. Solen lyste genom de tjocka gardinerna och barnen förde alltid som mest oväsen när de var glada. Högljudda tonåringar från grannlägenheterna kom och gick, och kvinnor i sandaletter trippade fram och tillbaka i hallen med klapprande fötter och pladdrande munnar.

När solen till slut gick ner rattade Big Shug ut sin svarta taxi i en snäv cirkel, lät den fara runt som en tjock hund efter sin egen svans och körde ut ur Sighthillområdet. Så fort han såg ljusen från Glasfow sjönk han tillbaka i sätet och kände axlarna slappna av för första gången på hela dagen. Under de närmaste åtta timmarna var stan hans och han hade storslagna planer.

Ur Shuggie Bain av Douglas Stuart, Albert Bonniers förlag: 2021

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

Mästerdetektiven Blomkvist x 3 av Astrid Lindgren

I julas såg jag av en allmän slump och/eller tristess filmen baserad på Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt från 1996, med Claes Malmberg som konstapel Björk, Leif Andrée som Eva-Lottas pappa och Ulla Skoog som Sixtens moster Ada. Bland andra! Det var en mysig film, då den är en sorts fusion mellan femtiotal och nittiotal – vissa bilar har gamla registreringsskyltar och barnens kläder talar för femtiotal, medan det vajar EU-flaggor över Lillköping och det finns både mountainbikes och moderna telefoner. Kul grej!

Hur som helst så mindes jag förstås min barndoms fascination vid Kalle Blomkvist-böckerna, som jag nog faktiskt tycker är de bästa Astrid Lindgren skrev (tillsammans med Rasmus, Pontus och Toker, som jag ska läsa i dagarna). Det är läskigt på riktigt, med mord och lik och hot och arsenik (vilket rim va), kidnappningar och reverser och procentare och allt möjligt farligt – det känns på något vis modernt med tanke på att första boken kom ut sent fyrtiotal. Nog för att det säkert fanns dramatiska berättelser i B. Wahlströms Pojkböcker med gröna ryggar också, men det vet jag väldigt lite om.

Blomkvistböckerna är dessutom väldigt roliga. Formuleringarna är knivskarpa, ungdomarna är alldeles lagom tykna och jag får en chans och anledning att slipa lite på mitt rövarspråk. Böckerna kom ut på nytt i vackra utgåvor på Rabén och Sjögren 2003 och i Kalle Blomkvist och Rasmus är det Kerstin Thorvall som har illustrerat. Extra kul!

Böckerna – Mästerdetektiven Blomkvist, Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt och Kalle Blomkvist och Rasmus finns att köpa på respektive länk.

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindqvist som person och författare har funnits i mitt medvetande länge, men när jag reflekterar närmare har jag nog faktiskt bara läst en bok av honom – Låt den rätte komma in. Jag trodde att det var en till, men kan inte komma på vilken det skulle vara, så jag är väl ute och cyklar.

Anledningen till att jag inte fortsatt är väl för att jag har så svårt för det övernaturliga. Det blir sällan så bra, tycker jag, och jag är heller inte förtjust i skräck – så jag har valt bort Ajvide Lindqvist mer eller mindre medvetet. Vänligheten är dock inte en skräckroman i den bemärkelsen och när ”alla” läste den det senaste bestämde jag mig för att göra det också.

En höstmorgon 2018 står en klargul container på kajen i Norrtäljes hamn. Ingen vet vem som ställt den där, och ingen kan riktigt bestämma sig för vems ansvaret att öppna den är. Så den får stå där ett tag innan den öppnas – och när den väl gör det förändras staden i grunden. Vänligheten, som presenteras i korta stycken mellan kapitlen, börjar försvinna. Från att vara små fina berättelser om omtanke och medmänsklighet blir de mörkare och mörkare.

Vi följer sex personer i trettioårsåldern – Max och Johan, som spelar Pokémon Go, väninnorna Anna och Siw, och syskonparet Marko och Maria. Några känner varann sedan innan, några träffas under handlingens gång.

Pokémon Go-delen är lite kul, särskilt som jag har spelat i några år, men jag gissar att det är helt ointressant för någon som inte spelar och att det kommer att vara hopplöst daterat om bara ett par år.

Sedan kommer vi till det som gör mig riktigt förbannad med boken. Jag trodde att jag var överkänslig, men det visar sig att det är en allmän uppfattning – Anna och Siw i boken beskrivs endast utefter sin vikt och kroppshydda. Så sunkigt och platt att det är inte klokt. Det finns väldigt mycket mer som skulle kunna definiera dem, men här handlar det bara om att de är tjocka. Helkasst.

Annars då? Tja, det är lite spännande ibland. Vissa bitar är ganska mysiga. Boken är alldeles för lång. Och tyvärr hänger helhetsupplevelsen upp sig totalt på de usla kvinnoporträtten. Det tar nog tid innan jag bekantar mig vidare med Ajvide Lindqvist.

Boken finns att köpa här.