Kategori: Allmänt

Sommaren av Elin Persson

När Leas pappa träffar Zofia får Lea en syster – Jelena. Hon är allt som inte Lea är – frispråkig och vild, uppkäftig och trotsig. De bildar en märklig allians där maktbalansen är osund och ofta riktigt obehaglig.

Jag vet verkligen inte vad mer jag ska säga här. Persson har ett fint språk och gestaltar mycket bra, men jag kunde inte fästa mig vid boken alls. Många hyllar i starka ordalag och kanske läste jag i fel sinnesstämning eller något, för jag kunde inte riktigt förstå storheten. Kanske känns det lite gjort? Ingenting överraskade mig direkt eller tog mig med storm, förutom möjligtvis känslan av obehag och av att vilja ta hand om Lea.

Boken kan man köpa här.

Lögnaren i skafferiet (Nina Storm, #2) av Kristina Appelqvist

Kristina Appelqvist har varit en favorit hos mig i många år då jag verkligen älskar deckarna i högskolemiljö i Skövde och Varnhem med rektor Emma Lundgren och litteraturforskaren Helena Waller som huvudpersoner i varsin serie. Nina Storm kom in i mitt liv i Appelqvists förra bok, Klänning för korta kvinnor, och nu är hon tillbaka. I chock, för kulturministern är död. Och Nina och kulturministern har ett förflutet som inte får komma fram i ljuset.

På myndigheten för kulturstöd där Nina är kommunikationschef är det fortfarande hyfsat outhärdligt att jobba för generaldirektören Diana, som nu ställer till ännu mer problem för sina medarbetare. Tack och lov har Nina bra kollegor omkring sig.

När Nina bestämt sig för att upplåta prästgården hon ärvt i Västergötland till en skrivarkurs för den berömde deckarförfattaren Greger Sparre är faktiskt två av kollegorna deltagare, och ännu en rycker hastigt och lustigt in som husmor. Det är en brokig skara som ska lära sig skriva och Sparres metoder – åtminstone med en grupp – ter sig väldigt okonventionella.

Det pågår helt enormt mycket i denna bok, och hade det inte varit för att Appelqvist skriver så himla trevligt och humoristiskt hade jag tappat trådarna. Men det gör jag inte, för det är så underhållande och klurigt och smart. Dessutom är det härligt omväxlande med en deckare där ingen blir mördad!

Vill du kyssa en rebell? av Eva-Stina Byggmästar

En ljuvlig samling kärlekspoesi från finlandssvenska Byggmästar, som jag aldrig läst förut och kanske inte ens hört talas om. Mycket natur, mycket frukt och hav – jag får verkligen den där intensiva känslan i kroppen som jag förknippar med förälskelse och den märkliga känsla av extas och explosion som kan infinna sig när man börjar bli riktigt kär.

”Du är ett helt konserthus, även garderoben
med ett kvarglömt blodrött paraply –
även parkeringen, den nattsvarta asfalten
som mjuknar under glödhet högsommarsol”

Underbar läsning. Jag kommer att leta rätt på mer Byggmästar.

Boken kan man köpa här.

Well-schooled in murder (Kommissarie Lynley, #3) av Elizabeth George

Well schooled in murder är tredje boken i serien om Lynley och Havers, som nu är uppe i 20+. Elizabeth George är en av de stora deckarförfattarna och det är som det ska, för hon är mästerlig på ett ovanligt sätt – inte bara är gåtorna extremt intrikata och väl uttänkta, hennes språk är också otroligt bra – liksom karaktäriseringen. Thomas Lynley, lord och allt vad han är, och Barbara Havers, från minst sagt enkel bakgrund, är ett oväntat och till en början ovilligt radarpar. Det blir väldigt lyckat. Lyckad är även balansen mellan livet utanför polisarbetet. Det privata tar inte mycket plats rent textmässigt, men det som finns med är väldigt effektfullt.

I denna bok blir Lynley uppsökt av en gammal skolkamrat från Eton. Han är numera någon sorts husfar på en internatskola i Sussex och en ung elev har försvunnit. Eleverna är förstås hans ansvar och han är förkrossad och mycket stressad över vad som hänt. Till en början är det förstås inte ett fall för Scotland Yards mordrotel, men när pojken hittas död på en lantkyrkogård långt från skolan blir det en mordangelägenhet.

Det finns mycket att hämta på en internatskola vill jag lova. Fasaden är pampig, liksom allt annat som föräldrar kan tänkas få syn på, men insidan är sliten och skitig. En tydlig metafor för vad som pågår bakom slutna dörrar – pennalism, kriminalitet och oansvariga vuxna. Och skrymslen och vrår, förstås.

Det är en lång bok, med mycket folk och jag blev då och då lite trött på den för det kändes som om jag inte kom någonvart. Men så plötsligt – flera gånger under läsningens gång – hände något som tände gnistan igen. Någon gång i mitten tänkte jag att nej, jag orkar nog inte fortsätta med serien just nu – men när jag stängde den igår kväll insåg jag att det kommer jag visst det. Kanske inte på stubinen, men jag kan omöjligt lämna dem här.

Boken kan man köpa här.

Dödens snabba vingar (Maria Wern, #24) av Anna Jansson

Tjugofjärde boken i en serie – kan det verkligen fortsätta vara bra? Ja, i alla fall vad gäller Anna Jansson och Maria Wern. Jag tror att det handlar om att balansen mellan karaktärernas privatliv och polisarbete och mordgåtor har hållit sig på en bra nivå hela tiden. Det är lite som med Peter James och Roy Grace, och Elly Griffiths och Ruth Galloway – karaktärerna utvecklas i takt med seriens gång och det gillar jag.

Denna gång hittas en kvinna död i en gammal Amason i ett garage vid en stuga där en mycket bakfull mäklare ska hålla en visning. Kvinnan har varit försvunnen i ungefär ett halvår och av fyndplatsen att döma har kroppen nog befunnit sig där ungefär lika länge. Kvinnan var forskare på universitetet med inriktning på det urgamla avloppssystemet under Visby, där De dödas sal sägs finnas. Samma dag försvann även hennes faster spårlöst.

Hemmavid roddar Maria inte bara sin egen avgrundsdjupa sorg, utan även sina barn, sin pappa som bor i gäststugan och sin gamla bästa vän Karin, som är djupt nere i sin bipolaritet. Och i skuggorna rör sig en riktigt obehaglig figur.

Man får koppla bort det här med osannolikheten att Gotland skulle vara drabbat av så enormt många invecklade mord (Lex Fjällbacka) förstås. Särskilt om man tänker på att Mari Jungstedt parallellt har tagit död på ungefär lika många på ön. Men det gör jag så gärna för jag gillar verkligen att följa Wern och de andra. Man får sig en dos folktro och medeltidshistoria och aktuella ämnen tas upp på ett okrystat sätt. Snyggt utfört och spännande hela vägen. Lättläst och underhållande.

Boken kan man köpa här.

Au revoir Agneta (Agneta, #2) av Emma Hamberg

Agneta har landat i livet i Saint Carelle. I klostret, med Einar, med alla vänner, med korna och tjurarna som parar sig högljutt borta på åkern. Katterna och osten, vinerna och boulangeriet. En dröm hon inte visste att hon hade som har besannats, liksom.

Men säg den lycka som varar för alltid – en dag knackar det på porten till klostret och Agneta öppnar. Vilket ingen annan gjort under alla år, för man ska verkligen inte släppa in myndigheterna. Det visar sig att Einar inte har betalat elen till klostret på väldigt länge, och nu är han skyldig enorma summor. Själv orkar han inte bry sig om det. Han är gammal och sjuk och tänker att han lika gärna kan dö med klostret – men det vill inte Agneta höra talas om. Nu gäller det att samla trupperna och se till att samla ihop de där enorma summorna.

Detta är sista boken om Agneta, så vitt vi vet (men jag skulle gärna få veta vad som händer sen…) och det kanske är otroligt smart av Emma Hamberg att göra en Fawlty Towers (de gjorde bara 13 avsnitt) och avsluta på topp. Je m’appelle Agneta blev otroligt omtyckt, och vi är många som väntat mer eller mindre tålmodigt på nästa bok. Det kändes lite snöpligt när jag fattade att det blir ingen lång serie om Agneta och klostret, men det kändes faktiskt helt rätt när jag läst klart.

Älskade Agneta, Einar, Bonnibelle, Fabien och hela Saint Carelle – au revoir! Med hopp om kanske ett litet à bientôt, också.

Boken kan man köpa här.

Sverigevänner: historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari

1986 kom Arash Sanari och hans familj till en flyktingförläggning i Laxå, efter att ha lämnat Iran. Ett tag därefter flyttar de till Tjörn, till villaidyllen där grannarna blev mycket oroliga för att det skulle komma utlänningar till deras fina område. Och inte var det många på hela ön som inte var svenskar inte.

Arash och hans pappa Jamshid, kemiingenjör i hemlandet men oförmögen att hitta ett arbete i Sverige, skrev båda dagbok. Här har Arash sammanställt deras texter. Varje kapitel börjar med en av Jamshids betraktelser, följt av ett kapitel om hur det var att växa upp i det nya landet, om att lära sig säga ”passa” och ”skjut” och därmed kunna hitta kompisar via fotbollen. Och massor av mer.

En mycket fin bok om kultur och kulturkrockar – lättläst men djupsinnig och öppenhjärtig, bitvis hjärtskärande och upprörande men ofta också väldigt kul.

Boken kan man köpa här.

Läst i april och maj 2023

Tydligen glömde jag skriva ett Läst i-inlägg för april, så nu kommer två månader på en gång. Det är inga stora mängder, så det kanske är lika bra med ett samlingsinlägg så att det blir lite substans.

April:

  1. Dödens snabba vingar (Maria Wern, #26) av Anna Jansson – ★★★★
  2. Well-schooled in murder (Inspector Lynley, #3) av Elizabeth George – ★★★★
  3. Vill du kyssa en rebell? av Eva-Stina Byggmästar – ★★★★
  4. Lögnaren i skafferiet av Kristina Appelqvist – ★★★★
  5. Sommaren av Elin Persson – ★★
  6. Don’t wake up av Liz Lawler – ★★★
  7. Hämndens tid av Jonas Sjöstedt – ★★★
  8. Daisy Darker av Alice Feeney – ★★★
  9. The Windsor Knot (Her Majesty the Queen investigates, #1) av S J Bennett – ★★
  10. A girl called Justice (A girl called Justice, #1) av Elly Griffiths – ★★★★
  11. Beyond the wand: The magic and mayhem of growing up a wizard av Tom Felton – ★★★★
  12. The Dinner Guest av B P Walter – ★★★★

Maj:

  1. Någon måste vattna tomaterna av Rebecka Åhlund – ★★★
  2. Lova mig tystnad (Lundasviten, #4) av Mattias Edvardsson – ★★★★
  3. Rivers of London (Rivers of London, #1) av Ben Aaronovitch – ★★★
  4. Från och med nu av Martina Haag – ★★★
  5. Sweet dreams Öxnehaga av Anna Agrell – ★★★
  6. Levande och döda (Hallandssviten, #3) av Christoffer Carlsson – ★★★★
  7. Parasiten (Emma Sköld, #11) av Sofie Sarenbrant – ★★★★

De jag rekommenderar allra starkast, och som nosar på femmor, är de två herrarna från södra Sverige, Edvardsson och Carlsson. Deras serier är fantastiskt bra och jag väntar alltid mycket otåligt på nästa. .

Foto överst är av Leah Kelley, hämtat från Pexels.com.

Den store konstnären av Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik

Hanna Jedvik och Emmy Abrahamson är två favoriter hos mig och jag såg genast till att komma först i kön på bibblan när deras gemensamma roman Den store konstnären var på gång. Sedan slutade det med att jag lyssnade på en stor del av den istället, för Josefin Neldén och Anna Sise gör ett så fantastiskt jobb med att läsa huvudpersonerna.

De heter Ann och Esti och jobbar båda på Sveriges Radio. Ann är en lite stökig men ambitiös trebarnsmorsa i Malmö, dit den organiserade researchern Esti skickas från Göteborg för att de ska göra en specialpodd om den berömde konstnären Niki Falc, som hittats död i sitt hem på Österlen.

De vill absolut inte jobba ihop men vad har man för val? Nikis familj är en brokig skara, inte lätta att komma inpå livet och med väldigt olika minnen av sin bror/far/exmake. Ganska snart kan Ann och Esti identifiera att det är något som inte stämmer med det gör självmordet.

Händelserna berättas växelvis och det är full fart hela vägen och ofta väldigt roligt, ibland på gränsen till dråpligt. Inte utan känslor och konflikter, givetvis, och inte utan ett och annat satiriskt hugg i kulturvärlden och mediadito. Ibland händer så oväntade saker att jag bara gapar vilket är ett gott betyg i en deckare av idag. Om jag ens ska kalla det deckare för det är minimalt med poliser inblandade. Jag hade kul med Den store konstnären och känner mig lovad en uppföljare så det är bara att vänta tålmodigt!

Boken kan man köpa här.

Daisy i kedjor av Sharon Bolton

Daisy i kedjor poppade upp när jag försökte samla inspiration och planera lite kring vad jag skulle läsa under mars månads tema på Kaffe & Kultur, på någon lista med ”böcker om böcker”. Huvudpersonen Maggie Rose är nämligen inte bara försvarsadvokat, hon är true crime-författare också. Dock märkte jag inte av speciellt mycket av just den biten ska sägas, så jag vet inte hur bra den passar in i #kaffeochkulturomkultur egentligen. Men men, läste den gjorde jag och bra var den, om än inte en av Boltons bästa.

Daisy i kedjor utspelar sig i Englands West Country. Seriemördaren och därtill läkaren Hamish Wolfe är en sådan där mördare som fått en hel fanklubb, som alla är övertygade om att han sitter oskyldigt inspärrad på fängelset på Isle of Wight, efter att ha dömts för kidnappningsmord på tre kvinnor.

Maggie Rose har tidigare fått dömda mördare frisläppta och Wolfes fanklubb – och han själv – vill nu att hon ska ta sig an även hans fall. Hon håller låg profil trots sin framgång – förutom i sin framtoning, med sitt blåa hår och färgglada kläder.

Anledningen till att man tror att det är Wolfe som är skyldig till de tre kvinnornas död är delvis på grund av platserna där de återfanns, men även för att de har ett utseendedrag gemensamt. (Här blir jag lite galen eftersom detta gemensamma drag ska vara fetma, men en kvinna på drygt 170 cm som väger 80 kilo är knappast FET, kom igen.) Till slut ger Maggie i alla fall med sig och börjar åka till Isle of Wight för att besöka Wolfe i fängelset och försöka reda ut hur – om – hon ska kunna hjälpa honom.

Det pendlar mellan prosatext och delar ur förhör med Wolfe, artiklar och annat ur hans förflutna. Jag tycker inte att det är så svårt att räkna ut vart det barkar, men det är ganska spännande på vägen dit. Pluspoäng för det mycket snygga omslaget men jag förstår inte varför man översatte titeln till Daisy i kedjor. Daisy in chains är betydligt klatschigare.

Boken kan man köpa här.